tag:blogger.com,1999:blog-64933137048044666272024-02-20T12:39:24.656-08:0042Danielhttp://www.blogger.com/profile/12098860429147437573noreply@blogger.comBlogger55125tag:blogger.com,1999:blog-6493313704804466627.post-87733802191253354542010-08-13T04:51:00.000-07:002010-08-13T05:18:09.666-07:00Men sluta larva dig...<div style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Läste en debatt-artikel på Aftonbladet (http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/kulturochnoje/article7611879.ab). Måste bara säga att jag blir så trött på sånt där. Folk som snackar (eller skriver i det här fallet) en massa strunt som de inte verkar förstå. Hon (debattören) verkar tro att bara för att "nördar" har blivit accepterade så glöms världens alla problem bort. Ok, vi nördar gillar våra "fantasivärldar" - alltså böcker, filmer, spel. Visst är det skönt att glömma bort vardagen i två timmar när man ser på en film. Men inte betyder väl detta att vi hela tiden "flyr in i" våra fantasier och struntar i omvärlden.</span><br /><br /><span style="font-family: arial;">Det är som om att vi inte berättat sagor och sådant i många hundra år (snarare kanske tusentals år). Allt sådant är samma sorts "verklighetsflykt" som vi idag kompletterat med spel, film och böcker. Men att kalla det för "verklighetsflykt" är både befängt och okunnigt. Det är ju faktiskt så att de allra flesta (alla "normala") personer vet att det är på låtsas, men det är skönt att drömma sig bort. Om man sedan väljer att drömma sig bort till antikens Grekland, en solig strand på någon tropisk ö eller till Star Wars är ju egentligen bara ytliga skillnader.</span><br /><br /><span style="font-family: arial;">I debatt-artikeln så var det särskilt en mening som chockade mig i hur befängd den var. </span><br /><span style="font-family: arial;">" "Medan P3 Kultur" rapporterar om virtuella verkligheter som om det inte fanns romer på flykt[...]". Varför skulle P3 Kultur prata om att romerna blir vidrigt behandlade och tvingas i flykt?! Det är inte kulturnyheter, det är "vanliga" nyheter (och togs även upp i nyhetssändningar på TV, i radio samt i tidningar). Denna sorts argumentation är tyvärr vanligt förekommande, dock oftast i politiken. Man byter ämne och drar in saker som inte hör till den ursprungliga frågan. </span><br /><br /><span style="font-family: arial;">Jag blir på riktigt arg när okunniga människor (eller åtminstone ger de sken av att vara okunniga) kommer fram och snackar en massa strunt. Samma sak hände vid skolskjutningen i Columbine. Man valde att skylla dådet på diverse saker: Marilyn Manson, våldsamma datorspel, våldsamma filmer osv. Fullt förståeligt, samtidigt som det är helt befängt. Man väljer den lätta utvägen, istället för den svåra (och i det fallet kanske den viktiga) och säger "ojdå, vilka hemskt dåliga föräldrar de måste haft". Jag menar, dom killarna samlade på sig en massa vapen och byggde bomber... hemma! Hade föräldrarna visat något intresse för sina barns liv hade de nog upptäckt detta. Och om man ändå väljer att skylla på filmerna, spelen och musiken så är det fortfarande i grunden föräldrarnas ansvar att ha lite koll på vad deras barn ser på för filmer, vilka spel de spelar och vilken musik de lyssnar på. Fast att skylla på just musiken tycker jag är fruktansvärt larvigt, nästan barnsligt. Samma sak händer här i debatten. Man skyller på det lätta, att sci-fi och fantasy blir allt mer populärt, istället för att inse att det kanske är så att vi människor är riktigt ruttna mot varandra och sedan urminnes tider behandlat alla människor som sticker ut på ett fullständigt vidrigt sätt.</span><br /><br /><span style="font-family: arial;">Tänkte bara avsluta med att säga att det är väldigt ofta som "kulturarbetare" (som roligt nog även är slang för arbetslös) verkar vara fruktansvärt anti allt nytt inom kulturen som är riktat till en bred publik. Dags att inse att saker och ting förändras, så sluta försvara ståndpunkten att "allt va bättre förr" och sluta vara så rädda för förändring! För att citera Scrubs: "different doesn't mean bad. It just means different".</span><br /></div>Danielhttp://www.blogger.com/profile/12098860429147437573noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6493313704804466627.post-32084456660144096082010-08-10T01:39:00.001-07:002010-08-10T01:57:49.332-07:00Tillämpad psykologi och anfallande hundar<div style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Ok, nu börjar jag ledsna. Det är väldigt mycket skriverier nu på sistone om hundar som attackerat människor. Min teori är att det inte blivit fler attacker, utan att det är ett "hett ämne". Alltså, debatten är ju igång efter att vissa raser förbjudits i Danmark. Så frågan är: är hundar farliga? Tidningarna vet att folk är intresserade av det här, och skriver därför mycket om det. Tyvärr leder detta till att läsarna tror att attackerna går upp, eftersom det ju står om det så mycket i tidningarna. Detta är ett vanligt misstag som vi människor gör.</span><br /><br /><span style="font-family: arial;">Det hänger ihop lite med det senaste inlägget, nämligen att vi människor är dåliga på att bedöma sannolikhet. Fast i det här fallet är det istället så att ju lättare vi kan föreställa oss något - ju högre tror vi att sannolikheten är att det kommer att hända. Låt mig ge ett litet exempel. Om vi läser om en flygolycka så blir vi mindre benägna att flyga - för vi kan lätt föreställa oss att vårat flygplan också kommer krascha. Det är faktiskt snarare tvärtom. De som arbetar på flygplatserna kommer nämligen att bli mer noggranna efter en flygolycka, så en olycka gör det hela lite säkrare en tid framöver.</span><br /><br /><span style="font-family: arial;">Samma felbedömning gör vi nu med hundarna. Vi läser om en massa hundar som anfaller människor, och tror att hundarna bara blir farligare och farligare. Detta leder till att vi (överlag) blir mer benägna att vara för ett förbud av vissa raser. Jag tycker personligen att detta är helt fel. Vi ska inte förbjuda vissa hundar, utan ha bättre uppfödare som bara säljer till folk som kan hantera hundarna. För vissa hundar kräver en hel del disciplin och att man verkligen inte låter dem bestämma. Man är inte elak mot hunden om man visar den att den står lägst i rankingen i familjen (flocken). Snarare tvärtom! En hund som vet sin plats är en lugn hund, och en lugn hund kommer inte attackera någon. En hund som inte riktigt vet sin plats däremot blir väldigt osäker och måste visa sig tuff (och kan därför bli aggressiv). </span><br /><br /><span style="font-family: arial;">Så om du har en hund, stor eller liten, så klema inte med den - säg till på skarpen när den gör fel, brotta ner den på rygg om så krävs! Du och hunden kommer må bättre. För tro mig, även om du har en liten hund så kommer du inte såra den genom att visa att du är alfa. Däremot kommer du förstöra den om du behandlar den som en liten människa.</span><br /></div>Danielhttp://www.blogger.com/profile/12098860429147437573noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6493313704804466627.post-84724688815939215392010-08-06T05:11:00.000-07:002010-08-06T05:23:03.821-07:00Felbedömning av sannolikhet<div style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Jag tänkte fortsätta lite på lärarstilen som den här bloggen har nu för tiden, och gå igenom lite sannolikhetslära - eller kanske snarare hur vi människor har en tendens att felbedöma sannolikheter. Dock blir dagens inlägg ganska kort, men förhoppningsvis lär ni er något!</span><br /><br /><span style="font-family: arial;">Det mest kända exemplet kallas för Gambler's Fallacy (alltså ungefär Spelarens Felslut). Detta drabbar många som spelar på kasinon och liknande, och framförallt då de spelar roulette. Låt oss säga att en person sitter och spelar roulette. Han satsar endast på färg (alltså om kulan kommer hamna på rött eller på svart). De senaste 4 omgångarna så har det blivit svart. Spelaren kommer då sannolikt att nästa omgång satsa på rött (de flesta människor skulle göra det i en sådan situation). Resonemanget bakom att satsa på rött i det här exemplet brukar vara ungefär "Det är ju 50/50 vilken färg det blir, och nu har det blivit svart 4 gånger i rad. Oddsen för att det blir svart 5 gånger i rad är ju väldigt liten". </span><br /><br /><span style="font-family: arial;">Det är just den där sista delen som är misstaget. Man satsar inte pengar på om det ska bli svart 5 gånger i rad (oddsen för att det ska bli svart 5 gånger i rad är ungefär 1 på 32, alltså ca. 3% chans). Du satsar på vad det ska bli Nästa omgång, som en isolerad händelse. Oddsen är alltså 50/50 för vilken färg det blir. Om du tror att det är väldigt låga odds för att det ska bli svart nästa gång när det varit svart 4 gånger i rad, så tror du en hel del konstiga saker. Bland annat tror du att den lilla marmorkulan har ett minne, och kommer ihåg vart den hamnat de senaste gångerna. Förutom detta tror du även att kulan har någon sorts moral som säger åt den att den ska hamna lika ofta på de båda färgerna. Lite märkligt va?</span><br /></div>Danielhttp://www.blogger.com/profile/12098860429147437573noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6493313704804466627.post-89943047387788713172010-08-05T09:15:00.000-07:002010-08-05T09:32:23.596-07:00"Tankeläsning"<div style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Blir ett lite kortare inlägg idag, men ändå ett intressant ämne! (och jag hoppas att ni håller med). Dagens ämne, som ni har listat ut genom att läsa rubriken, rör s.k. tankeläsning. Då jag dels studerat psykologi, dels semi-professionellt sysslat med trolleri och rent allmän är en skeptiker till övernaturliga fenomen, så tycker jag själv att jag har en ganska god bild av tankeläsning och kan med stor säkerhet säga att något sådant som "ren" tankeläsning inte existerar. Många är väldigt duktiga på att simulera tankeläsning (jag kan själv flera olika sätt att göra detta). Utan att avslöja några egentligen hemligheter rörande trolleri, så kan jag försöka att snabbt gå igenom lite tekniker som finns.</span><br /><br /><span style="font-family: arial;">Den absolut vanligaste är att man helt enkelt får någon att tänka på en sak, och sen berättar för dem vad det är de tänker på. Detta kan låta lite luddigt, men låt mig försöka förklara. Det enklaste exemplet kan vara att man ber någon dra ett kort ur en kortlek, så att man sedan ska be dem tänka på sitt kort etc. Att här få någon att välja ett specifikt kort är ingen större svårighet, enklaste sättet är att ha en kortlek med bara ett unikt kort (alltså att man har en kortlek med 52 stycken hjärter kung t.ex.). Denna "hemlighet" kan jag avslöja känner jag, för bara dåliga trollkarlar använder sig av denna teknik. Denna grundtanke kan förstås användas på en stor mängd olika områden. En term för detta är att "plantera en tanke", och inom psykologin som vetenskap finns det en hel del forskning som visar på att detta inte är särskilt svårt.</span><br /><br /><span style="font-family: arial;">Den andra stora tekniken är att få folk att välja något att tänka på - för att man sen ska "tankeläsa" och säga vad de tänker på, och helt enkelt utnyttja det faktum/fenomen att vi människor ofta väljer samma sak. Några exempel på detta är:</span><br /><span style="font-family: arial;">- "Tänk på ett djur i djungeln." Där väljer de flesta lejon (djungelns konung), vilket är märkligt eftersom det inte finns några lejon i djungeln.</span><br /><span style="font-family: arial;">- "Tänk på ett tal mellan 1 och 10." Här väljer mer än hälften talet 7. Fråga mig inte varför, men det har visat sig att det är så.</span><br /><span style="font-family: arial;">- "Tänk på en blomma." De flesta väljer ros.</span><br /><span style="font-family: arial;">Och till sist den gamla klassikern:</span><br /><span style="font-family: arial;">- "Tänk på ett verktyg, och välj sedan en färg som detta verktyg är". De flesta män väljer här en röd hammare. Vågar inte säga med 100% säkerhet vad kvinnor oftast väljer, men jag vill minnas att det är en blå såg (kan även vara en blå hammare).</span><br /><br /><span style="font-family: arial;">Observera att här är det inte så att detta funkar hela tiden, men de funkar tillräckligt ofta (alltså ungefär hälften av gångerna, ibland lite mer, ibland lite mindre).</span><br /><br /><span style="font-family: arial;">Det finns många fler tekniker, men jag är inte tillräckligt insatt för att våga prata om dom på något annat plan än ren spekulation. Förhoppningsvis så är det dock så att ni nu är lite mer skeptiska till något som säger sig vara ett legitimt övernaturligt fenomen!</span><br /></div>Danielhttp://www.blogger.com/profile/12098860429147437573noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6493313704804466627.post-17454991768098577172010-08-04T03:03:00.000-07:002010-08-04T03:31:24.385-07:00Matrix-filosofi!<div style="text-align: justify;"><span style="font-family:arial;">Ok, idag tänkte jag ta upp två filosofiska problem som tas upp i Matrix-filmerna. Vi börjar med att citera ett litet stycke dialog, som inledning till det första problemet.</span><br /><br /><span style="font-family:arial;">Neo: This can't be...</span><br /><span style="font-family:arial;">Morpheus: Be what? Be real? How do you define 'real'? If 'real' is what you can feel, smell, taste and see, then 'real' is simply electrical signals interpreted by your brain.</span><br /><br /><span style="font-family:arial;">Det här belyser kanske det mest grundläggande problemet inom filosofi. Vi kan ju aldrig "kliva ur" oss själva, och se världen för vad den egentligen är. Allt tolkas ju av vår hjärna. Detta hänger ihop lite med det jag tog upp igår om färger. För någon som är totalt färgblind (alltså inte ser några färger alls, utan allt är svartvitt) så är ju verkligheten, bokstavligt talat, färglös. Just det faktum att allt tolkas av vår hjärna leder till en intressant tanke - det finns egentligen inte någon som helst anledning att acceptera att det finns något utanför hjärnan. Vilket är precis det som hänt i Matrix. Där är mänskligheten slavar, och inkopplade i en dator som simulerar en annan verklighet åt oss. Allt som vi tror finns är alltså bara en illusion (i filmen). Dock va inte Matrix först med att lägga fram den här idén (det är inte ens egentligen deras idé från början). Det ursprungliga tankeexperimentet kallas för "brain in a vat". Det går i princip ut på att vi inte kan veta att vi exempelvis inte bara är en hjärna som ligger i en tank och blir matade signaler (kom ihåg att detta är långt äldre än Matrix - så gissa vart dom fick sin inspiration ifrån?). Även detta är dock bara en modernisering av ännu äldre tankar. Descartes, när han genomförde sitt metodiska tvivel, kom fram till att han kunde betvivla allt runt omkring sig. Detta eftersom han kanske blev bedragen av en mäktig demon (hans ord, inte mina).</span><br /><br /><span style="font-family:arial;">Vad är då poängen med allt detta filosofiska hokus pokus? Jo, saken är den att det verkar som om att vi (alltså vår personlighet, våra upplevelser och tankar) endast behöver hjärnan för att existera. Allt det andra skulle man i teorin kunna simulera, utan att någon kropp eller så behövs. Att gå igenom detta grundligt är extremt tids- och platskrävande - så vi tar och går vidare till nästa lilla del, som jag också bara kommer att diskutera väldigt ytligt. Först dock den lilla biten dialog som tar upp problemet.</span><br /><br /><span style="font-family:arial;">Trinity: Maybe we did something wrong...</span><br /><span style="font-family:arial;">Neo: Or maybe we didn't do something...</span><br /><span style="font-family:arial;">Morpheus: No. What happened, happened - and could not have happened in any other way.</span><br /><br /><span style="font-family:arial;">Detta är alltså ett helt annat problem, nämligen det med ödet och fri vilja. Det är tydligt att Morpheus här är en så kallad determinist (alltså att han tror att, åtminstone vissa, händelseförlopp är förutbestämda). Filosofisk determinister brukar i regel använda följande argument för att visa på att det finns bara ett sätt som saker kan förlöpa:</span><br /><br /><span style="font-family:arial;">1. Kausalitet gäller (alltså orsak och verkan, allt som händer får en konsekvens)</span><br /><span style="font-family:arial;">2. Naturlagarna gäller (alltså att fysiska ting kommer påverka varandra på ett lagbundet sätt)</span><br /><span style="font-family:arial;">3. Allt som existerar är fysiskt i någon form.</span><br /><br /><span style="font-family:arial;">Detta innebär att saker bara kan förlöpa på ett sätt, inte för att någon/något bestämt att det ska vara så, utan för att naturlagarna är universellt giltiga och atomer/molekyler kan bara påverka varandra på ett visst sätt. Man undkommer alltså problemet med något övernaturligt väsen som har bestämt hur allt ska bli, utan det är helt enkelt så att allt som existerar måste vara på ett visst sätt eftersom vi inte kan bryta mot naturlagarna. Detta blev lite repetitivt, men det är viktigt att detta verkligen går in. För om man accepterar detta argument (eller något annat argument som är för determinism) så innebär detta att man även accepterar ståndpunkten att vi inte har fri vilja.</span><br /></div>Danielhttp://www.blogger.com/profile/12098860429147437573noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6493313704804466627.post-50456272991129092812010-08-03T09:22:00.000-07:002010-08-03T09:37:03.905-07:00Lite mer filosofi<div style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Många som börjar läsa filosofi tycker nog att frågorna som ställs är onödiga eller lätta att besvara. Man tänker typ "äsch, det där är ju självklart - dumma insnöade filosofer". Tyvärr blir det inte bättre av att läsa mer filosofi. Då inser man nämligen att det är inte filosoferna som är sega i skallen, utan det var en själv. För att belysa detta har jag faktiskt listat ut ett bra exempel för er som inte läst filosofi.</span><br /><br /><span style="font-family: arial;">Frågan är: finns färger?</span><br /><br /><span style="font-family: arial;">För de allra flesta är svaret ett självklart "ja!". Eftersom detta problem, rent filosofiskt, är mycket svårare än så, så tänkte jag först börja med en kort introduktion till just ordet 'finns'. För att diskussion ska bli intressant så tänker jag här nu använda 'finns' med följande definition: "är något objektivt existerande" (är alltså inte beroende av exempelvis att vi människor existerar, utan skulle ha existerat vad som än hänt). Det är här som just exemplet med färger blir komplicerad. För vad är färg egentligen? Det är ljus som reflekterats från något, träffat våra ögon och sen tolkats av vår hjärna.</span><br /><br /><span style="font-family: arial;">Detta verkar leda till att färger faktiskt inte finns. Vilket kan bli ganska kul (för en insnöad akademiker som jag åtminstone). Istället för att säga att "jag har brunt hår" så är det alltså "mitt hår har en sådan struktur att när det reflekterar ljuset på ett sådant sätt att din hjärna tolkar det som om att mitt hår har färgen brunt". Galet nördigt och insnöat, jag vet! Men är det ändå inte lite intressant att något så självklart som vilken färg en sak har, faktiskt inte verkar vara sant? För ofta säger vi ju just att något har en viss färg. Sanningen är ju att färgen inte finns hos objektet, utan snarare har att göra med ytstrukturen hos det.</span><br /><br /><span style="font-family: arial;">Förhoppningsvis får mina inlägg här som rör filosofi dig att tänka till lite. Filosofi är som en dörr till en värld med ett mer öppet sinne. Därför blir det imorgon ännu mer filosofi. Då hade jag tänkt ta upp ett par av de filosofiska frågorna och problemen som tas upp i filmen The Matrix.</span><br /></div>Danielhttp://www.blogger.com/profile/12098860429147437573noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6493313704804466627.post-9906780566755120252010-08-02T03:29:00.000-07:002010-08-02T03:43:28.893-07:00Då var det dags!<div style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Som lovat kommer här ett nytt inlägg. Tänkte börja med att diskutera det roligaste jag läst på länge. Det var en artikel på aftonbladet.se, med rubriken "Nordkoreas tränare dömd - till slavjobb". Det handlar alltså om deras fotbollstränare som efter "fiaskot" (kan väl bara ha varit ett fiasko i Kim Jong Ils ögon) i VM. Då det gick ganska dåligt (som väntat) för Nordkorea, så tvingas nu alltså tränaren att arbeta 14 timmar om dagen som byggarbetare istället. Känns lite medeltiden tycker jag. Kim Jong Il är helt klart en galen snubbe, med alldeles för mycket makt. Antagligen har han hybris också. Kort och gott: en riktig dåre. Att resten av världen låter honom hållas visar väl bara på att han är tillräckligt galen för att ingen ska våga göra något. Om folk i andra länder börjar klaga kanske han drar igång ett krig. Vem vet? (Han vet nog inte själv skulle jag tro)...</span><br /><br /><span style="font-family: arial;">Det andra som jag funderat på en hel del på sistone är allt snack om vargar som varit på sistone. Först var det den lilla flickan som blev biten. Hur allvarligt det var varierar beroende på vilken skvallerblaska man läser. Här var Aftonbladet värst, enligt dom så förlorade hon flera tår och hela foten var sargad. Läste man istället Expressen så fick hon sår på foten och en tå blev ordentligt skadad. Hursomhelst så tycker jag att ansvaret till väldigt stor del ligger på hennes föräldrar. Man går inte fram och ställer sig precis vid stängslet! De kunde ju ha tagit ett steg bakåt när de såg att vargen kom. Den andra varg-storyn handlade om en varg som "anföll" en kvinna på Kolmården. Om jag minns rätt så rev den henne på ryggen och bet henne i armen. Återigen, inte vargens fel - utan guidens. Det var ju så att guiden släppte in sina kompisar till vargarna, utanför den schemalagda besökstiden (på Kolmården får två grupper om dagen gå in till vargarna - en på morgonen och en på eftermiddagen). Kanske finns det en anledning till att det är vid just dessa tider besökare får gå in till vargarna? Antagligen. Jag vet inte varför, men jag gissar det har att göra med att de nyligen fått äta då - så då är de väl lugna och avslappnade. Dessutom misstänker jag att vargen egentligen inte anföll henne, utan lekte (vilda rovdjur kan leka ganska vilt).</span><br /><br /><span style="font-family: arial;">Sluta skyll på djuren, och ta lite ansvar. Det är faktiskt vilda rovdjur vi pratar om här.</span><br /></div>Danielhttp://www.blogger.com/profile/12098860429147437573noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6493313704804466627.post-3645236336511632642010-07-21T08:17:00.000-07:002010-07-21T08:18:41.345-07:00Tillfälligt uppehåll<div style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Tänkte bara meddela att den här bloggen tar semester t.o.m. 1'a augusti. Nästa riktiga inlägg kommer därmed att komma upp här den 2'a augusti.</span><br /><br /><span style="font-family: arial;">Ha det bra tills dess!</span><br /></div>Danielhttp://www.blogger.com/profile/12098860429147437573noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6493313704804466627.post-1674747111271167482010-07-12T10:59:00.000-07:002010-07-12T11:52:49.794-07:00De så kallade öharna<div style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">När man arbetar i en matbutik får man höra en hel del. Den butiken jag jobbar i har många kunder varje dag, och man får ofta hjälpa dem att hitta varor. De allra flesta inleder med "ursäkta, får jag fråga en sak?", "hej, kan du hjälpa mig?". Dessa människor har jag ingenting alls emot. Det är ju klart att man som kund inte vet vart allting finns, eller så har de letat och sen inte lyckats hitta varan (den kan ju faktiskt vara slut). Jag hjälper dem mycket gärna, men det finns en till grupp av varelser som ser precis ut som vuxna människor. Jag kallar dem för "öharna". Som sagt så ser de precis ut som vanliga vuxna människor. Skillnaden ligger i att de verkar sakna gammalt hederligt hyfs. De brukar söka kontakt med mig (och andra anställda) genom att vifta med handen och yttra ljuden "öh, du!". Det är inte som om att de skulle tolerera att någon (exempelvis jag) försökte få deras uppmärksamhet på detta underbart vidriga sätt. Tyvärr (måste man väl säga) så är det inte bara deras sätt att hälsa som irriterar mig.</span><br /><br /><span style="font-family: arial;">En annan väldigt jobbig sak är oförmågan att ställa tillbaka något på samma plats där den stod tidigare. Ibland så krävs det ju faktiskt att man lyfter armen över axelhöjd! Tro det eller ej, men många tar ner en vara ur hyllan, tittar på den och ställer sedan tillbaka den på en annan plats. Hur svårt kan det vara att ställa tillbaka en sak på samma plats där de tog den? Jag kan lova att folk skulle bli galna om jag gick till deras jobb och behandlade dem på samma sätt. Jag kan också lova att de med barn blir arga på barnen om det inte lägger tillbaka saker. Men det är något magiskt med en mataffär som gör att vissa, de så kallade "öharna", beter sig som riktigt små barn. Är du en av dom, så ber jag dig att tänka på att mataffärer är folks arbetsplats!</span><br /></div>Danielhttp://www.blogger.com/profile/12098860429147437573noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6493313704804466627.post-61601559678868363292010-07-03T14:58:00.000-07:002010-07-03T15:38:20.819-07:00Sexbrott<div style="text-align: justify;"><span style="font-family:arial;">Allt prat om f.d. polischefen som nu står åtalad för en hel hög med sexbrott får en ju att tänka till. Det är en hel del tankar som uppstår. Den första (för min del) är att det är dags att göra om det gamla ordspråket "i de lugnaste vattnen går de största fiskarna" till "i de lugnaste vattnen finns de värsta sexförbrytarna". Jag vet att det ju är "innocent until proven guilty" (vet knappt vad det heter på svenska, och dessutom låter det bättre på engelska), men i det här fallet verkar det ganska solklart - snubben är en sexförbrytare. </span><br /><br /><span style="font-family:arial;">Den andra tanken som slår mig är hur snabbt vi (i stort sett samtliga svenskar) dömt honom på samtliga punkter. Vi anser att han är en rutten människa som nästan förtjänar dödsstraff. Personligen tror jag nog att han förgripit sig på flertalet kvinnor, och även är skyldig till koppleri - men det är ändå intressant att ta ett steg tillbaka och tänka efter. Jag har ingen aning om hur bevisningen ser ut emot honom. Det enda jag vet är att de hittade en väska med diverse sexrelaterade föremål, att han erkänt att han betalat för sex samt att ett par kvinnor (kommer tyvärr inte ihåg hur många just nu) säger att han våldtagit dem. Det intressanta i situationen (kanske bara för mig, kanske för fler som är intresserade av hur folk tänker) är hur direkt vi är villiga att tro på kvinnorna istället för "snuskgubben". Personligen bör jag ju inte ha någon som helst anledning till att värdera varje kvinnas utsaga som mer trovärdig att polisens, men ändå gör jag det. Inom psykologin pratar man om 'bias' (finns inget bra ord för detta på svenska, det närmaste är väl "förutfattade meningar" eller "fördomar", som för övrigt är samma sak - bara att det senare är väldigt negativt laddat). På något sätt har jag alltså bias för att tro på den som sägs vara offret snarare än den som står åtalad. Men varför? Kan det inte vara så att en eller flera av kvinnorna så att säga "tog tillfället i akt" och sade att han utnyttjat dem? </span><br /><br /><span style="font-family:arial;">Denna tanke kan med stor sannolikhet orsaka lite upprörda känslor, om detta är fallet så är jag rätt nöjd. Om jag någonsin får andra människor att tänka efter, och åtminstone försöker se saker ur ett annat perspektiv så är jag väldigt nöjd. Trots detta så är jag väl medveten om att jag är långt ifrån insatt i detta fall, och saknar helt insikt i hur bevisningen emot honom ser ut. Kanske är det så att det är ett solklart fall av att han är skyldig på samtliga punkter. Men tänk även om det är så att åklagaren är glad över att han åtminstone erkände att han betalat för sex? Tänk om den enda bevisningen är hans väska med sexrelaterade saker? Han är helt klart inte den enda svensken som äger dessa föremål. Så vitt jag förstår är det många som använder viagra (och tur är väl det - sex gör, rent fysiologiskt, underverk för både kropp och själ) och de andra sex-leksakerna är han knappast ensam om att äga.</span><br /><br /><span style="font-family:arial;">Det tredje som slår mig är hur tidningarna verkligen njuter av att få publicera både bilder och utförliga beskrivningar över vad som hittats i hans väska, vad kvinnorna säger att han gjort mot dem och vad diverse "experter" anser är felet med honom. Fast det är väl inte så att tidningarna njuter av detta, utan de gör vad de kan för att sälja lösnummer? Tidningarna finns där för att tjäna pengar, och är mycket väl medvetna om vad som säljer. När prinsessan Madeleine och Jonas bröt sin förlovning var det rejält många sidor varje dag i tidningarna ägnade åt detta (även här var det "experter" som fick uttala sig, men framförallt diverse "personer nära kungafamiljen"). Sen så tappade detta säljkraft, så då hamnade fokus på kronprinsessans bröllop... När detta var avklarat så återkom istället fokus på polismästaren som står åtalad för en hel hög med sexbrott. Här blir det dock intressant. För nu är det så att kronprinsessan och hennes man varit på smekmånad - då blir detta en större nyhet!</span><br /><br /><span style="font-family:arial;">Det är nästan så att man mår lite illa. Vi vill antingen gotta oss i människors olycka (polisen) eller få reda på det senaste skvallret om någon kändis (kronprinsessan). Jag hoppas verkligen att jag kan hålla mig tillräckligt anonym genom åren så att när jag väl får åka på smekmånad (om jag kommer så långt) att jag får vara ifred och ha ett par trevliga veckor tillsammans med min fru!</span><br /></div>Danielhttp://www.blogger.com/profile/12098860429147437573noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6493313704804466627.post-17649077007150678432010-06-30T00:23:00.000-07:002010-06-30T00:36:02.478-07:00Dåliga slogans<div style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Insåg att det va en vecka sen jag skrev här senast, så nu är den här visst veckovis istället helt plötsligt. Får la ta och skärpa till mig lite.</span><br /><br /><span style="font-family: arial;">Nu när man varit ute och åkt lite i Sverige inser man har konstiga "slogans" vissa städer har. Eller vad sägs om: "Enköping - Sveriges närmaste stad". Det där är helt galet! Närmast vad?! Det beror ju helt på vad man jämför med. Till exempel så ligger både Umeå och Luleå betydligt närmare, om man befinner sig i Skellefteå. Enköpings slogan är helt enkelt nonsens. Säger ingenting, har inget meningsfullt innehåll.</span><br /><br /><span style="font-family: arial;">En annan rolig slogan är "Det händer i Bollnäs". Exakt vad som händer är dock väldigt oklart. Har varit där två gånger - en riktigt död stad (eller nja, kanske snarare döende... som ett skadeskjutet djur som försöker och kämpar, men det kan bara gå på ett sätt). Absolut ingenting händer i Bollnäs! </span><br /><br /><span style="font-family: arial;">Den kanske i särklass bästa är dock Fagersta. När man åker in i Fagersta står det en skylt:</span><br /><br /><span style="font-family: arial;">"Fagersta</span><br /><span style="font-family: arial;">Här får du Livstid"</span><br /><br /><span style="font-family: arial;">Jag förstår ju vad dom menar, att man får tid att leva och må bra osv. Men kanske skulle hittat nåt annat sätt att säga det? Kan nästan slå vad om att det var någon överviktig, tunnhårig kommunalpolitiker i en grå kostym som tyckte att han var oerhört fyndig när han kom på den. Den ska vara lite rolig och ha ett positivt budskap, och visst så kan man tolka det. Men är det inte mer sannolikt att man tänker på fängelsestraff? Som jag läste den första gången så tänkte i alla fall jag att det verkar som om att Fagersta är någon form av straffkoloni.</span><br /></div>Danielhttp://www.blogger.com/profile/12098860429147437573noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6493313704804466627.post-23983622466259772572010-06-23T02:37:00.000-07:002010-06-23T02:59:02.759-07:00Återkomsten<div style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Tänkte att det va dags att plita ner lite tankar här igen. Nästan en vecka sen sist nu ju! Skönt med lite ledighet. Först blev det en liten visit till Karlstad, mycket trevligt! Tyvärr så var det ju efter att terminen tagit slut, så nåt studentliv fanns det ju inte riktigt, men men... inte mycket att göra åt! Just nu är det också fint besök i staden - brorsan är här i ett par dagar. Mycket trevligt det också! Han & jag har varit på gymmet, men målet att förstöra mig (har jag listat ut efteråt) och det målet har nästan uppnåtts. </span><br /><br /><span style="font-family: arial;">Men nog om sånt! Det finns väl egentligen två stora händelser att diskutera lite. Den första (och mest intressanta i sammanhanget) är fotbolls VM. Har varit lite av ett skrällarnas VM i år. Till en början tyckte jag att det va lite trist, man vill ju se de traditionellt bra lagen gå vidare - för att få roligare fotboll sen i slutspelet. Men nu när gruppspelet snart är avklarat har jag börjat inse charmen med att de mindre nationerna kämpar på och vägrar lägga sig för att det andra laget är stora favoriter. Dessutom är jag fruktansvärt nöjd med att lag som Frankrike, England och Italien gått ganska dåligt (väldigt dåligt i Frankrikes fall, de har åkt ur). Anledningen till min glädje här är att detta är länder som, i sina egna ögon, alltid är guldfavoriter. Speciellt England är bra på att snacka upp sig själva inför mästerskap. Men tar man en titt på historien så kan man fråga sig om det inte är dags att de vaknar upp. Senaste EM (2008) så var de inte ens med, och senast de vann VM-guld var 1966. Visst, den engelska ligan kanske är världens bästa - men det betyder inte att det engelska landslaget är det!</span><br /><br /><span style="font-family: arial;">Den andra stora händelsen är kronprinsessans bröllop. Couldn't care less! Det gjorde faktiskt ingenting att jag jobbade den dagen. Förstår inte alls varför folk är så fruktansvärt intresserade av det. Tror att det var Aftonbladet som hade en bilaga där på lördagen, "50 sidor med allt om bröllopet". Det är i mina ögon helt sjukt. En väldans massa människor gifter sig varje dag, varför ska vi bry oss om att just Victoria och Daniel gift sig? Kanske p.g.a. vilka föräldrar Victoria har? Hej och välkommen till medeltiden! Jag tycker det är helt galet med att någon föds till en upphöjd position i vårt samhälle idag. Det är galet, allt annat än jämställt och väldigt odemokratiskt. I en demokrati kan vem som helst (i teorin) nå vilken position som helst. Därmed är Sverige inte en riktig demokrati, för här går positionen som statschef i arv inom en viss familj. Nej du, det är dags att avskaffa monarkin och inse att medeltiden är över sen ett tag tillbaka. I ett demokratiskt Sverige 2010 ska vi ha en folkvald statschef!</span><br /></div>Danielhttp://www.blogger.com/profile/12098860429147437573noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6493313704804466627.post-79796483246355665672010-06-17T01:39:00.000-07:002010-06-17T01:52:50.231-07:00Åka tåg<div align="justify"><span style="font-family:arial;">Satt 3 timmar på ett tåg igår (Stockholm till Karlstad)... det var faktiskt ganska segt! Den enda riktiga underhållningen var ju att studera människorna runtomkring. Finns så ju så väldigt många intressanta människor där ute! T.ex. så satt det två killar bredvid mig på tåget. Dom skulle ut på cykelsemester, satt och planerade hur dom skulle åka och vart dom skulle stanna. Det som var intressant där var att de knappt verkade vara gamla nog att knyta sina egna skosnören! Detta är nog snarare ett ålderstecken hos mig, de var nämligen 17 år gamla... men i mina ögon var dom ungefär 10-11. En annan rolig detalj var att de pratade om saker som om att de visste något om ämnet. Jag ville rätta dom, men det kunde ha förstört stämningen där - så jag satt istället och log för mig själv. Ungdomligt övermod är vackert. Man tror att man vet allt, kan allt och har varit med om allt, trots att man aldrig varit utomlands på egen hand - tåget till Göteborg är ett äventyr. De skulle aldrig erkänna det, men den bästa dagen på deras semester kommer nog att vara den dagen de kommer hem till mamma igen - och får lite riktig mat och nytvättade kläder. Att slippa tänka är underbart!</span></div>Danielhttp://www.blogger.com/profile/12098860429147437573noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6493313704804466627.post-30345599683824579582010-06-15T00:26:00.001-07:002010-06-15T00:35:51.439-07:0042<div style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Jaha, då har vi kommit fram till inlägg nr.42 här på 42. Tänkte att det kan vara passande att därmed förklara varför jag valt att kalla den här för just 42. Alla som har läst Liftarens Guide till Galaxen förstår redan namnet, så det här är mer för alla andra. Där är det nämligen så att svaret på frågan om livet, universum och allting är 42. Exakt vad frågan är, är dock lite mer osäkert. Sammanfattas ganska bra på wikipedia:</span><br /><br /><span style="font-family: arial;">"Det visar sig senare att planeten Jorden enbart är ett experiment för att hitta "den yttersta frågan om livet, universum och allting" (svaret är 42, men frågan däremot kan ej existera i samma universum som svaret)."</span><br /><br /><span style="font-family: arial;">Tänkte också passa på att meddela att det nog inte blir ett inlägg om dagen här de närmaste 1-2 veckorna, detta p.g.a. att jag ska resa bort och så. Men men, semestertider är fina tider! Och då behöver man semester-musik. Här kommer topp 5 semesterlåtar!</span><br /><br /><span style="font-family: arial;">1. The Offspring - You're Gonna Go Far, Kid</span><br /><span style="font-family: arial;">2. Millencolin - Ray</span><br /><span style="font-family: arial;">3. NOFX - She's Nubs</span><br /><span style="font-family: arial;">4. Millencolin - Farewell My Hell</span><br /><span style="font-family: arial;">5. Danko Jones - Woogie Boogie</span><br /></div>Danielhttp://www.blogger.com/profile/12098860429147437573noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6493313704804466627.post-48622793313358845792010-06-14T03:42:00.000-07:002010-06-14T04:05:33.302-07:00Logiskt eller inte<div style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Idag blir det ytterligare lite filosofi. Logik närmare bestämt. Detta p.g.a. att just ordet "logiskt" missbrukas i vardagsspråket. Logiskt har ingenting med sanningsvärde att göra. Det är det absolut viktigaste att komma ihåg. Ett exempel på ett logiskt argument:</span><br /><br /><span style="font-family: arial;">1. Om månen är gjord av ost, så är jag en elefant</span><br /><span style="font-family: arial;">2. Månen är gjord av ost</span><br /><span style="font-family: arial;">3. Alltså är jag en elefant.</span><br /><br /><span style="font-family: arial;">Detta är logiskt giltigt. Osant, men logiskt giltigt. Att ett argument är logiskt innebär helt enkelt att </span><span style="font-style: italic; font-family: arial;">om</span><span style="font-family: arial;"> premisserna är sanna, så </span><span style="font-style: italic; font-family: arial;">måste</span><span style="font-family: arial;"> slutsatsen vara sann. Gäller alltså att hålla isär logiskt giltigt, sant och sunt. Att ett argument är sunt innebär att det är både är logiskt giltigt och sant. För argument kan ju vara sanna utan att vara logiskt giltiga. Ett exempel på detta kan vara:</span><br /><br /><span style="font-family: arial;">1. Om det regnar, så blir marken blöt</span><br /><span style="font-family: arial;">2. Marken är blöt</span><br /><span style="font-family: arial;">3. Alltså regnar det.</span><br /><br /><span style="font-family: arial;">Detta kan vara sant, men är inte logiskt giltigt (man kan ju tänka sig att någon står och häller ut vatten på marken, så att den är blöt fast det inte regnar). Slutsatsen följer alltså inte med nödvändighet från premisserna. Men det finns naturligtvis många fler sorters argument än "om - så"-argument, men jag tänkte bara visa på att "logiskt", som det faktiskt är, inte har något med sanningen att göra. Och när vi i vardagen använder oss av "logiskt" så hänvisar vi ju allt som oftast till att något är sant och inte allt för långsökt.</span><br /><br /><span style="font-family: arial;">Jag är väl medveten om att detta är en yrkesskada (studieskada?) kombinerat med den del av mig som är en riktigt språk-gestapo, men men - jag tycker ändå sånt här är intressant, och roligt att lära ut!</span><br /></div>Danielhttp://www.blogger.com/profile/12098860429147437573noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6493313704804466627.post-78122418000931531102010-06-13T12:06:00.000-07:002010-06-13T12:11:59.726-07:00Man blir ju trött<div style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Jaha, jobbat sent den här helgen. Stället suger ur all energi ur kroppen. Vilket i och för sig är ganska skön omväxling från skolan där man bara blir trött i skallen. Men hur som helst, väldigt trött i både huvudet och kroppen just nu. Mycket att tänka och fundera på.</span><br /><br /><span style="font-family: arial;">Är nämligen i den där situationen där man inte vet. Man funderar på allt omkring det. "Har man förstått rätt?" "Tänk om det bara är jag..." Såna tankar, nästan mer än skolan, håller en upptagen med att fundera. Förhoppningsvis släpper dom snart i alla fall! </span><br /><br /><span style="font-family: arial;">Nu ska jag ta ett glas rött och varva ner, kanske läsa lite bok och sen sova som en nyfödd! Imorgon hoppas jag på att sprudla av energi igen, har lite planer på inlägg och sådant!</span><br /></div>Danielhttp://www.blogger.com/profile/12098860429147437573noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6493313704804466627.post-90081857090704297782010-06-12T00:00:00.001-07:002010-06-12T00:14:21.894-07:00Försvarsmakten.<div style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Är det bara jag som tycker att försvarsmaktens nya reklamer är en smula larviga? Jag menar, "har du vad som krävs för att ha en åsikt?". Dags för militären att glömma hela macho-kulturen kanske. Det är ju ändå inte så att vår svenska militär har varit speciellt macho, det är inte vår/deras stil. Vi har militärer som är relativt omtyckta världen över, för att dom är snälla, hjälpsamma och trevliga. Dom kan ta och strunta i hela wannabe-Rambo grejen dom hittat. Men, allt ont för ju med sig något gott. Det finns ju stora affischer uppsatta lite över allt, med text så som "Din kollega bryr sig inte om Sveriges gränser kränks". Jag läste den och tänkte "hmm, det där är nog riktat till mina kollegor". Jag tror inte att jag skulle bli särskilt upprörd om en norsk pansarvagn råkar köra runt i Sverige utan tillstånd. En invasion däremot, då kommer jag nog inte gilla läget - men det är skillnad på kränkning av gräns och invasion.</span><br /><br /><span style="font-family: arial;">Fast den allra roligaste (för mig) av deras affischer är: "Din mormor tycker inte det är hela världen om Sveriges luftrum kränks". Det hoppas jag verkligen! Hon har nämligen varit död i många år (innan jag föddes), och om hon idag skulle ha åsikter om vårt luftrum så blir jag fantastiskt överraskad - speciellt eftersom jag inte tror på ett liv efter döden. Jag skulle nog strunta i vilka åsikter hon har, och omvärdera hela min världsbild samt naturligtvis ta reda på hur det är "på andra sidan" (oooh, spooky!). </span><br /><br /><span style="font-family: arial;">Så nej, försvaret har jag inte mycket till övers för. Gjorde ju inte lumpen, för att jag tyckte dom va så larviga där vid mönstringen.</span><br /></div>Danielhttp://www.blogger.com/profile/12098860429147437573noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6493313704804466627.post-48785146647406575122010-06-11T08:13:00.000-07:002010-06-11T08:32:47.087-07:00Filosofilektion 4<div style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Idag blir det aningen mer flummig filosofi, hade nämligen (väldigt kortfattat) tänkt diskutera s.k. "gudsbevis". Så vitt jag vet finns det inget renodlat gudsbevis som inte blivit överbevisat, eller som använt sig av semantiska trick. Då jag inte vill ta upp hur mycket plats som helst så tar jag två "bevis" för gud (varav det ena är betydligt mer genomtänkt än det andra) och ett motbevis.</span><br /><br /><span style="font-family: arial;">Det första beviset kommer jag inte ihåg den exakta formuleringen för, vilket är synd, men kortfattat säger det ungefär: </span><br /><span style="font-family: arial;">Om Gud finns så är han/hon/den/det det bästa du kan tänka dig, </span><br /><span style="font-family: arial;">Gud är det bästa du kan tänka dig, </span><br /><span style="font-family: arial;">du kan inte tänka dig något bättre än Gud, </span><br /><span style="font-family: arial;">alltså finns Gud.</span><br /><br /><span style="font-family: arial;">Detta är väldigt konstig logik, och motbevisat jag tänker ta upp bygger på samma mystiska logik. Men först lite kommentarer rörande det första beviset. Det är en konstig definition av en gud. Det absolut bästa jag kan föreställa mig, vad det än nu är i för sammanhang, är alltså Gud. Känns inte riktigt som om att det överensstämmer med någon av de gudarna som finns i någon av de organiserade religionerna (det andra beviset är också för att det finns </span><span style="font-style: italic; font-family: arial;">en</span><span style="font-family: arial;"> gud, och är alltså inte ett bevis för någon specifik gud). Det första leder till en gud per person ungefär, eftersom alla tycker att olika saker är bra (och därmed bäst). Sen är själva pratet om "det bästa" väldigt konstig. Bäst på vad? Folkmord? Att sprida död? Att koka makaroner? Tror det räcker så.</span><br /><br /><span style="font-family: arial;">Då vi är inne på konstig logik, så tänkte jag nu kortfattat köra på om ett motbevis. Återigen så kommer jag inte på den exakta formuleringen, men ett försök kan jag göra:</span><br /><br /><span style="font-family: arial;">Om Gud finns, så finns det ingenting han/hon/den/det inte kan göra,</span><br /><span style="font-family: arial;">alltså; Om Gud finns, så kan han/hon/den/det skapa vad som helst,</span><br /><span style="font-family: arial;">alltså; kan Gud skapa en sten så tung att han/hon/den/det inte kan lyfta den</span><br /><span style="font-family: arial;">Men detta sista steg leder till en paradox. Gud kan inte skapa en sten så tung att han/hon/den/det inte orkar lyfta den - alltså finns det ingen Gud (ingen allsmäktig Gud åtminstone).</span><br /><br /><span style="font-family: arial;">Trots att jag är ateist, så tycker jag detta är dålig argumentation - fast den är underhållande, och ligger faktiskt snäppet över det första beviset i att vara genomtänkt. Så, då kan vi lika gärna ta upp det sista beviset för </span><span style="font-style: italic; font-family: arial;">en guds existens</span><span style="font-family: arial;"> (viktigt att komma ihåg att detta bevis lades fram innan kristendomen var uppfunnen). Kort sagt är det: kausalitet. Orsak och verkan. Allt som händer har en orsak som ligger före den i tiden. Någonting måste ha varit den första orsaken. Den första orsaken är gud (då detta lades fram av en icke-kristen, så väljer jag att använda versal där). Detta är faktiskt ett bra bevis, som tyvärr missbrukas av anhängare till diverse organiserade religioner. De gillar att hävda att det är ett bevis för just deras gud. Om det är ett bevis för något är det bevis för Zeus (det lades fram av Aristoteles om jag minns rätt, alltså bör Zeus ha varit den högsta guden i hans tankevärld). Det är åtminstone något att fundera över. </span><br /></div>Danielhttp://www.blogger.com/profile/12098860429147437573noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6493313704804466627.post-9407155491231997372010-06-10T07:53:00.001-07:002010-06-10T07:54:24.594-07:00Inte enligt planen.<div style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Hade tänkt fortsätta på filosofilektionerna idag. Men det blir inte så. Istället tänker jag bara säga: idag har jag äntligen tagit min examen. Nu ska jag spendera resten av dagen med att bara njuta av livet och må bra.</span><br /><br /><span style="font-family: arial;">Imorgon blir det dock antagligen filosofi!</span><br /></div>Danielhttp://www.blogger.com/profile/12098860429147437573noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6493313704804466627.post-27905751738985214732010-06-09T09:15:00.000-07:002010-06-09T09:47:02.840-07:00Långtråkighet<div style="text-align: justify; font-family: arial;">Vissa dagar känns hur långa som helst. Allt känns som en bra idé, om det innebär att man gör någonting - vadsomhelst. Så fruktansvärt långtråkigt... Till och med så att man diskar och städar, och det känns roligt! Omväxling förnöjer, heter det väl. Det jobbiga med såna här långsamma dagar är att det känns i stort sett omöjligt att hitta på något vettigt att göra. Tur att det åtminstone finns ett par vettiga program på TV nu mot kvällen, och att man har ett rejält förråd med musik för när TV'n inte kan leverera.<br /><br />Det enda positiva med såna här dagar, som jag kan komma på just nu, är att man uppskattar mer vanliga dagar. Dagar där man faktiskt pratar med folk och har sällskap känns som en avlägsen dröm. Som tur är så vet man ju att det kommer ändras, och imorgon blir en strålande ny dag! Eller nja, prognosen är väl att vädret ska fortsätta - men det kommer vara molnigt på ett helt fantastiskt vis.<br /><br />Hade besök igår, kollade film - ska nog kolla film idag igen, det är ett trevligt sätt att fördriva tid! Fast blir väl antagligen att kolla film själv idag, ändå helt ok. Ska väl börja klura lite på morgondagens filosofilektion också. Fast tills dess så blir det en ny topp 5 låtar!<br /><br />1. Millencolin - Ray<br />2. The Offspring - Nitro<br />3. Danko Jones - Had Enough<br />4. Rise Against - Savior<br />5. Rammstein - Donaukinder<br /></div>Danielhttp://www.blogger.com/profile/12098860429147437573noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6493313704804466627.post-5072426327705635622010-06-08T07:32:00.000-07:002010-06-08T08:10:10.647-07:00Ålderstecken<div style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Då ska vi se om det finns några klassiska ålderstecken. Det första jag tänkte ta upp är besattheten av vilken veckodag det är. Typiskt ålderstecken tycker jag, men låt mig förklara vad jag menar. Fokuseringen på/besattheten av veckodagar är i princip alla tankar som resulterar i att man säger sådant som "va? på en onsdag, jo jo". Vad det nu kan vara som ska hända. Kan vara sådant som att dricka vin till middagen (på en torsdag?!), gå på bio (på en tisdag?!) eller helt enkelt bara äta en tårtbit till kaffet (trots att ingen fyller år, och det är onsdag!). När sådana saker "bara får" hända på vissa dagar (vin dricker man på fredag och lördag t.ex.). </span><br /><br /><span style="font-family: arial;">Nästa ålderstecken har redan nämnts; förtjusningen i kaffe och tårta. Jag tror dock egentligen inte att denna förtjusning är något som kommer med åren, utan det är nog ett annat, riktigt, ålderstecken som faktiskt är orsaken. Detta ålderstecken är att man börjar strunta i vad folk tycker. Sötsuget finns ju där sen barnsben, och jag tror att man sen helt enkelt försöker dölja det olika mycket. Man hittar på ursäkter (som "lill-lördag") för att rättfärdiga sitt beteende för sig själv. Men sen, när åren tickar på, så inser man att det faktiskt är ganska larvigt att hitta på ursäkter för sig själv - och istället börjar man bara göra som man vill. Jag önskar att jag alltid kunde göra och tänka så, jag försöker det iallafall, men är svårare än man kan tro.</span><br /></div>Danielhttp://www.blogger.com/profile/12098860429147437573noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6493313704804466627.post-20209333140151593752010-06-07T08:24:00.000-07:002010-06-07T08:29:39.232-07:00När blir man gammal?<div style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Ålder. Gammal eller ung. Vuxen eller barn. Man kan tro att de ska hänga ihop, på ett sätt som de faktiskt inte gör. Allt där är relativt. Om man formulerar det på rätt sätt (eller kanske fel sätt) kan jag känna mig gammal. Ett exempel: jag har en kompis som är ett par år yngre, och när hon och jag insåg att jag fick börja gå på krogen samma år som hon fick köra moped så började jag känna mig gammal. Fast allt som oftast så känner jag mig varken gammal, eller kanske inte ens särskilt vuxen.</span><br /><br /><span style="font-family: arial;">Idag blir det en kortis, för nu ska jag fortsätta njuta av vädret, ta en öl och antagligen en pizza också. Imorgon ska jag fortsätta filosoferandet över ålder och när man är gammal. Men tänkte få er att börja tänka - så får vi se om jag kan pricka in de tankarna imorgon!</span><br /></div>Danielhttp://www.blogger.com/profile/12098860429147437573noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6493313704804466627.post-70744861223960757162010-06-06T06:19:00.001-07:002010-06-06T06:36:26.903-07:00Filosofilektion 3<div style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Ok, idag så fortsätter lektionen. Det är väl lika bra att fortsätta från igår, med frågan "hur kan vi nå kunskap?". Dock är det så, precis som jag sa igår, att det först gäller att svara på "vad är kunskap?". Innan man kan diskutera hur man ska nå ett mål, så gäller det ju att veta vad målet är. Den klassiska kunskapsdefinitionen är:</span><br /><br /><span style="font-family: arial;">A vet att p, om och endast om (förkortas "omm"):</span><br /><span style="font-family: arial;">1. p är sant,</span><br /><span style="font-family: arial;">2. A tror att p är sant,</span><br /><span style="font-family: arial;">3. A har goda skäl att tro att p är sant.</span><br /><br /><span style="font-family: arial;">Där är alltså p vilket påstående som helst, som exempelvis "jorden är runt" eller "5+7=12". Men vad säger egentligen definitionen? Första steget är ju att påståendet måste vara sant. Man kan inte veta något som är falsk (vilket inte ska förväxlat med att veta att något är falskt). Det andra steget är alltså att personen måste tro att påståendet är sant. Jag kan ju inte sägas veta att exempelvis "London är huvudstad i England" om jag inte tror på det (även fast det nu råkar vara korrekt). Det tredje steget, att ha goda skäl, är där för att gissningar som råkar vara korrekta inte ska räknas som kunskap. Intuitivt så känns det ju som om att de två första punkterna inte är tillräckliga för att säga att någon vet något. Därför är det så att alla tre krav måste vara uppfyllda. Med andra ord så är varje steg i sig nödvändigt men inte tillräckligt för kunskap, utan alla tre krävs.</span><br /><br /><span style="font-family: arial;">Vid en första anblick (eller nja, man kanske måste fundera ett tag på saken) så känns det som en ganska vettig definition av kunskap. Tyvärr så är den inte helt problemfri. Vi tar en till titt på den, fast nu kör vi en liten betoning på problemen.</span><br /><br /><span style="font-family: arial;">A vet att p omm:</span><br /><span style="font-family: arial;">1. p är </span><span style="font-style: italic; font-family: arial;">sant</span><span style="font-family: arial;">,</span><br /><span style="font-family: arial;">2. A </span><span style="font-style: italic; font-family: arial;">tror</span><span style="font-family: arial;"> att p är sant,</span><br /><span style="font-family: arial;">3. A har </span><span style="font-style: italic; font-family: arial;">goda skäl</span><span style="font-family: arial;"> att tro att p är sant.</span><br /><br /><span style="font-family: arial;">Varje rad i definitionen ger upphov till en fråga, som inte är helt enkel att besvara. De tre frågorna är: Vad innebär det att något är sant? Vad innebär det att tro? Vad är goda skäl?<br />Jobbiga frågor, som jag kommer diskutera kring i senare inlägg här. Men som tur va, för mig, så lägger jag gärna ner tid på att fundera över sådana saker! Som avslutning till dagens lilla lektion så vill jag uppmana er till faktiskt sätta er in lite i filosofi och börja fundera på sådana saker som verkligheten - och kanske framförallt: free your mind. Uttjatat citat från The Matrix, men det är så mitt i prick och något alla borde ta till sig istället för att vara låsta i sin gråa Svensson-vardag.</span><br /></div>Danielhttp://www.blogger.com/profile/12098860429147437573noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6493313704804466627.post-44954571396168625842010-06-05T03:07:00.001-07:002010-06-05T03:35:12.884-07:00Filosofilektion 2<div style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Många har en väldigt negativ, eller åtminstone felaktig, syn på vad filosofi egentligen är för något. Detta är till stor del p.g.a. bokaffärer. I deras filosofi-avdelningar brukar det vara en massa trams! Många av böckerna är av typen "hitta dig själv", "lev livet" och "konsten att vara lycklig". Det är inte filosofi. En ganska bra definition av vad filosofi är, är: "vetenskapen som sysslar med sanning". Alltså försöker hitta ett svar på vad sanning är. På vägen visar sig det dock att det finns en hel del frågor som måste besvaras. Dessa frågor har i sin tur gett upphov till nya underkategorier till filosofin. Två av frågorna, som nog är bland de främsta, kan formuleras på följande sätt:</span><br /><span style="font-family: arial;">1. Vad är verkligt? (alltså vad som faktiskt existerar)</span><br /><span style="font-family: arial;">2. Hur kan vi nå kunskap om verkligheten? (denna fråga ger i sig upphov till frågan "vad är kunskap?").</span><br /><br /><span style="font-family: arial;">Då sånt här kan diskuteras i all evighet (de har redan diskuterats i över 2000 år), så tänkte jag inte försöka ge ett svar här, utan istället bara belysa svårigheter som finns då man försöker hitta ett svar. Idag kör vi på fråga 1, annars blir det en mindre uppsats här. Verkligheten är ju något som vi tar för givet. Men börjar man fundera på saken så blir det allt svårare att komma fram till ett vettigt svar. Problemet ligger i att alla sinnesintryck i princip bara är elektriska signaler som tolkas av vår hjärna. Det är därför omöjligt att avskriva möjligheten att det egentligen inte finns någonting alls utan för min egen hjärna. Följden av detta är att jag i princip aldrig kan vara 100% säker på att någonting förutom jag själv existerar. Detta är vad Descartes kom fram till genom sitt metodiska tvivel. Det enda han inte kunde tvivla på var att han själv var en tänkande sak. Av detta drog han sedan lite konstiga slutsatser, men hur som helst. Vissa av er känner kanske igen lite av problemet från filmen The Matrix. En film full med filosofi, religion och annat gött (action i slow-motion t.ex.). De flesta nu för tiden är dock antagligen inte längre skeptiker i den höga utsträckning som man kan vara (med andra ord att betvivla att någonting finns överhuvudtaget).</span><br /><br /><span style="font-family: arial;">Däremot är det nog så att vi har börjat inse att vi nog inte kan komma åt den objektiva verkligheten, just för att allt runt oss blir tolkat av vår hjärna. Färger, lukter och ljud t.ex. Då vi aldrig kommer undan vår egen subjektivitet så finns förslag att vi istället för att försöka beskriva verkligheten "som den är i sig själv" så bör vi fokusera på att förklara vår upplevelse av verkligheten. Alltså förklara upplevelsen i sig, och i stort sett strunta i vad som ger upphov till den. Detta är något som till viss del glidit ifrån filosofin och över till kognitionsvetenskaperna. Även detta är lite av en trend för filosofin. När metoden för att empiriskt undersöka något, eller när man når ett svar så kallas det inte längre för filosofi utan då har det blivit något annat. Ta bara naturvetenskaperna som ett exempel. Från början var de delar av filosofin, men när de blev tillräckligt empiriska så blev de egna vetenskaper (och tur är väl det, filosofi som område är idag gigantiskt nog). Vet inte riktigt om jag fick sagt det jag ville få sagt här idag, men förhoppningen är att få er läsare att inte avfärda filosofi utan att tänkt på saken, och kanske framförallt att ni lär er att allt som är flummigt brukar klassas in under filosofi - helt felaktigt!</span><br /></div>Danielhttp://www.blogger.com/profile/12098860429147437573noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6493313704804466627.post-26270095666293342402010-06-04T11:03:00.000-07:002010-06-04T11:21:19.782-07:00Svenska tjejer och vad som händer med alkohol.<div style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Svenska tjejer är ett märkligt släkte. Inte alla enskilda tjejer, men som grupp av människor. Generellt sett så är dom bland de vackraste i världen, förutom när dom går. De flesta svenska tjejer går som killar! När dom står stilla så är de supermodeller, men när dom börjar röra på sig så försvinner magin. Det blir lite som att stänga av ljudet i en skräckfilm. Man börjar undra om det är seriöst eller bara på skoj. Som tur va så är det väl ungefär den enda svagheten där. Förutom då "fjortisheten", som verkar leva kvar längre hos tjejer nu för tiden. Testa bara att åka tunnelbana/pendeltåg fredag eller lördag kväll. Dom kommer finnas där. Speciellt nu i studenttider. Skrikiga, luktar illa (pssst, en halvliter parfym är för mycket!) och med dålig balans. Jag vet att dom är 18 eller 19 (för dom har tagit studenten), men det verkar dom ha glömt. Tjejer går i barndom när dom blir berusade. Då är det bättre att vara kille, för då händer något av följande:</span><br /><br /><span style="font-family: arial;">1 - Du älskar alla</span><br /><span style="font-family: arial;">2 - Du vill visa hur stark du är</span><br /><span style="font-family: arial;">3 - Du vill sova</span><br /><span style="font-family: arial;">4 - Du vill äta</span><br /><span style="font-family: arial;">5 - Du vill ragga</span><br /><br /><span style="font-family: arial;">Det fantastiska med det är att alla utom den första är riktiga instinkter. Tjejer tappar 4-6 år på fyllan, killar tappar ungefär 10000. Vi ska ju alltid vara värst, så varför inte här också? Den absolut största fördelen med att vara kille jämfört med att vara tjej är dock att 95% av all TV-reklam inte är riktad mot en, med målet att få en att känna sig ful/tjock/ensam och att produkten kan åtgärda allt det! Reklam riktad mot killar är mer av typen "använd det här rakvattnet så kommer du snart ha ett harem och ett garage fullt med sportbilar!". Känns bättre.</span><br /></div>Danielhttp://www.blogger.com/profile/12098860429147437573noreply@blogger.com0