"Tankeläsning"

Blir ett lite kortare inlägg idag, men ändå ett intressant ämne! (och jag hoppas att ni håller med). Dagens ämne, som ni har listat ut genom att läsa rubriken, rör s.k. tankeläsning. Då jag dels studerat psykologi, dels semi-professionellt sysslat med trolleri och rent allmän är en skeptiker till övernaturliga fenomen, så tycker jag själv att jag har en ganska god bild av tankeläsning och kan med stor säkerhet säga att något sådant som "ren" tankeläsning inte existerar. Många är väldigt duktiga på att simulera tankeläsning (jag kan själv flera olika sätt att göra detta). Utan att avslöja några egentligen hemligheter rörande trolleri, så kan jag försöka att snabbt gå igenom lite tekniker som finns.

Den absolut vanligaste är att man helt enkelt får någon att tänka på en sak, och sen berättar för dem vad det är de tänker på. Detta kan låta lite luddigt, men låt mig försöka förklara. Det enklaste exemplet kan vara att man ber någon dra ett kort ur en kortlek, så att man sedan ska be dem tänka på sitt kort etc. Att här få någon att välja ett specifikt kort är ingen större svårighet, enklaste sättet är att ha en kortlek med bara ett unikt kort (alltså att man har en kortlek med 52 stycken hjärter kung t.ex.). Denna "hemlighet" kan jag avslöja känner jag, för bara dåliga trollkarlar använder sig av denna teknik. Denna grundtanke kan förstås användas på en stor mängd olika områden. En term för detta är att "plantera en tanke", och inom psykologin som vetenskap finns det en hel del forskning som visar på att detta inte är särskilt svårt.

Den andra stora tekniken är att få folk att välja något att tänka på - för att man sen ska "tankeläsa" och säga vad de tänker på, och helt enkelt utnyttja det faktum/fenomen att vi människor ofta väljer samma sak. Några exempel på detta är:
- "Tänk på ett djur i djungeln." Där väljer de flesta lejon (djungelns konung), vilket är märkligt eftersom det inte finns några lejon i djungeln.
- "Tänk på ett tal mellan 1 och 10." Här väljer mer än hälften talet 7. Fråga mig inte varför, men det har visat sig att det är så.
- "Tänk på en blomma." De flesta väljer ros.
Och till sist den gamla klassikern:
- "Tänk på ett verktyg, och välj sedan en färg som detta verktyg är". De flesta män väljer här en röd hammare. Vågar inte säga med 100% säkerhet vad kvinnor oftast väljer, men jag vill minnas att det är en blå såg (kan även vara en blå hammare).

Observera att här är det inte så att detta funkar hela tiden, men de funkar tillräckligt ofta (alltså ungefär hälften av gångerna, ibland lite mer, ibland lite mindre).

Det finns många fler tekniker, men jag är inte tillräckligt insatt för att våga prata om dom på något annat plan än ren spekulation. Förhoppningsvis så är det dock så att ni nu är lite mer skeptiska till något som säger sig vara ett legitimt övernaturligt fenomen!

Matrix-filosofi!

Ok, idag tänkte jag ta upp två filosofiska problem som tas upp i Matrix-filmerna. Vi börjar med att citera ett litet stycke dialog, som inledning till det första problemet.

Neo: This can't be...
Morpheus: Be what? Be real? How do you define 'real'? If 'real' is what you can feel, smell, taste and see, then 'real' is simply electrical signals interpreted by your brain.

Det här belyser kanske det mest grundläggande problemet inom filosofi. Vi kan ju aldrig "kliva ur" oss själva, och se världen för vad den egentligen är. Allt tolkas ju av vår hjärna. Detta hänger ihop lite med det jag tog upp igår om färger. För någon som är totalt färgblind (alltså inte ser några färger alls, utan allt är svartvitt) så är ju verkligheten, bokstavligt talat, färglös. Just det faktum att allt tolkas av vår hjärna leder till en intressant tanke - det finns egentligen inte någon som helst anledning att acceptera att det finns något utanför hjärnan. Vilket är precis det som hänt i Matrix. Där är mänskligheten slavar, och inkopplade i en dator som simulerar en annan verklighet åt oss. Allt som vi tror finns är alltså bara en illusion (i filmen). Dock va inte Matrix först med att lägga fram den här idén (det är inte ens egentligen deras idé från början). Det ursprungliga tankeexperimentet kallas för "brain in a vat". Det går i princip ut på att vi inte kan veta att vi exempelvis inte bara är en hjärna som ligger i en tank och blir matade signaler (kom ihåg att detta är långt äldre än Matrix - så gissa vart dom fick sin inspiration ifrån?). Även detta är dock bara en modernisering av ännu äldre tankar. Descartes, när han genomförde sitt metodiska tvivel, kom fram till att han kunde betvivla allt runt omkring sig. Detta eftersom han kanske blev bedragen av en mäktig demon (hans ord, inte mina).

Vad är då poängen med allt detta filosofiska hokus pokus? Jo, saken är den att det verkar som om att vi (alltså vår personlighet, våra upplevelser och tankar) endast behöver hjärnan för att existera. Allt det andra skulle man i teorin kunna simulera, utan att någon kropp eller så behövs. Att gå igenom detta grundligt är extremt tids- och platskrävande - så vi tar och går vidare till nästa lilla del, som jag också bara kommer att diskutera väldigt ytligt. Först dock den lilla biten dialog som tar upp problemet.

Trinity: Maybe we did something wrong...
Neo: Or maybe we didn't do something...
Morpheus: No. What happened, happened - and could not have happened in any other way.

Detta är alltså ett helt annat problem, nämligen det med ödet och fri vilja. Det är tydligt att Morpheus här är en så kallad determinist (alltså att han tror att, åtminstone vissa, händelseförlopp är förutbestämda). Filosofisk determinister brukar i regel använda följande argument för att visa på att det finns bara ett sätt som saker kan förlöpa:

1. Kausalitet gäller (alltså orsak och verkan, allt som händer får en konsekvens)
2. Naturlagarna gäller (alltså att fysiska ting kommer påverka varandra på ett lagbundet sätt)
3. Allt som existerar är fysiskt i någon form.

Detta innebär att saker bara kan förlöpa på ett sätt, inte för att någon/något bestämt att det ska vara så, utan för att naturlagarna är universellt giltiga och atomer/molekyler kan bara påverka varandra på ett visst sätt. Man undkommer alltså problemet med något övernaturligt väsen som har bestämt hur allt ska bli, utan det är helt enkelt så att allt som existerar måste vara på ett visst sätt eftersom vi inte kan bryta mot naturlagarna. Detta blev lite repetitivt, men det är viktigt att detta verkligen går in. För om man accepterar detta argument (eller något annat argument som är för determinism) så innebär detta att man även accepterar ståndpunkten att vi inte har fri vilja.

Lite mer filosofi

Många som börjar läsa filosofi tycker nog att frågorna som ställs är onödiga eller lätta att besvara. Man tänker typ "äsch, det där är ju självklart - dumma insnöade filosofer". Tyvärr blir det inte bättre av att läsa mer filosofi. Då inser man nämligen att det är inte filosoferna som är sega i skallen, utan det var en själv. För att belysa detta har jag faktiskt listat ut ett bra exempel för er som inte läst filosofi.

Frågan är: finns färger?

För de allra flesta är svaret ett självklart "ja!". Eftersom detta problem, rent filosofiskt, är mycket svårare än så, så tänkte jag först börja med en kort introduktion till just ordet 'finns'. För att diskussion ska bli intressant så tänker jag här nu använda 'finns' med följande definition: "är något objektivt existerande" (är alltså inte beroende av exempelvis att vi människor existerar, utan skulle ha existerat vad som än hänt). Det är här som just exemplet med färger blir komplicerad. För vad är färg egentligen? Det är ljus som reflekterats från något, träffat våra ögon och sen tolkats av vår hjärna.

Detta verkar leda till att färger faktiskt inte finns. Vilket kan bli ganska kul (för en insnöad akademiker som jag åtminstone). Istället för att säga att "jag har brunt hår" så är det alltså "mitt hår har en sådan struktur att när det reflekterar ljuset på ett sådant sätt att din hjärna tolkar det som om att mitt hår har färgen brunt". Galet nördigt och insnöat, jag vet! Men är det ändå inte lite intressant att något så självklart som vilken färg en sak har, faktiskt inte verkar vara sant? För ofta säger vi ju just att något har en viss färg. Sanningen är ju att färgen inte finns hos objektet, utan snarare har att göra med ytstrukturen hos det.

Förhoppningsvis får mina inlägg här som rör filosofi dig att tänka till lite. Filosofi är som en dörr till en värld med ett mer öppet sinne. Därför blir det imorgon ännu mer filosofi. Då hade jag tänkt ta upp ett par av de filosofiska frågorna och problemen som tas upp i filmen The Matrix.

Då var det dags!

Som lovat kommer här ett nytt inlägg. Tänkte börja med att diskutera det roligaste jag läst på länge. Det var en artikel på aftonbladet.se, med rubriken "Nordkoreas tränare dömd - till slavjobb". Det handlar alltså om deras fotbollstränare som efter "fiaskot" (kan väl bara ha varit ett fiasko i Kim Jong Ils ögon) i VM. Då det gick ganska dåligt (som väntat) för Nordkorea, så tvingas nu alltså tränaren att arbeta 14 timmar om dagen som byggarbetare istället. Känns lite medeltiden tycker jag. Kim Jong Il är helt klart en galen snubbe, med alldeles för mycket makt. Antagligen har han hybris också. Kort och gott: en riktig dåre. Att resten av världen låter honom hållas visar väl bara på att han är tillräckligt galen för att ingen ska våga göra något. Om folk i andra länder börjar klaga kanske han drar igång ett krig. Vem vet? (Han vet nog inte själv skulle jag tro)...

Det andra som jag funderat på en hel del på sistone är allt snack om vargar som varit på sistone. Först var det den lilla flickan som blev biten. Hur allvarligt det var varierar beroende på vilken skvallerblaska man läser. Här var Aftonbladet värst, enligt dom så förlorade hon flera tår och hela foten var sargad. Läste man istället Expressen så fick hon sår på foten och en tå blev ordentligt skadad. Hursomhelst så tycker jag att ansvaret till väldigt stor del ligger på hennes föräldrar. Man går inte fram och ställer sig precis vid stängslet! De kunde ju ha tagit ett steg bakåt när de såg att vargen kom. Den andra varg-storyn handlade om en varg som "anföll" en kvinna på Kolmården. Om jag minns rätt så rev den henne på ryggen och bet henne i armen. Återigen, inte vargens fel - utan guidens. Det var ju så att guiden släppte in sina kompisar till vargarna, utanför den schemalagda besökstiden (på Kolmården får två grupper om dagen gå in till vargarna - en på morgonen och en på eftermiddagen). Kanske finns det en anledning till att det är vid just dessa tider besökare får gå in till vargarna? Antagligen. Jag vet inte varför, men jag gissar det har att göra med att de nyligen fått äta då - så då är de väl lugna och avslappnade. Dessutom misstänker jag att vargen egentligen inte anföll henne, utan lekte (vilda rovdjur kan leka ganska vilt).

Sluta skyll på djuren, och ta lite ansvar. Det är faktiskt vilda rovdjur vi pratar om här.

Tillfälligt uppehåll

Tänkte bara meddela att den här bloggen tar semester t.o.m. 1'a augusti. Nästa riktiga inlägg kommer därmed att komma upp här den 2'a augusti.

Ha det bra tills dess!

De så kallade öharna

När man arbetar i en matbutik får man höra en hel del. Den butiken jag jobbar i har många kunder varje dag, och man får ofta hjälpa dem att hitta varor. De allra flesta inleder med "ursäkta, får jag fråga en sak?", "hej, kan du hjälpa mig?". Dessa människor har jag ingenting alls emot. Det är ju klart att man som kund inte vet vart allting finns, eller så har de letat och sen inte lyckats hitta varan (den kan ju faktiskt vara slut). Jag hjälper dem mycket gärna, men det finns en till grupp av varelser som ser precis ut som vuxna människor. Jag kallar dem för "öharna". Som sagt så ser de precis ut som vanliga vuxna människor. Skillnaden ligger i att de verkar sakna gammalt hederligt hyfs. De brukar söka kontakt med mig (och andra anställda) genom att vifta med handen och yttra ljuden "öh, du!". Det är inte som om att de skulle tolerera att någon (exempelvis jag) försökte få deras uppmärksamhet på detta underbart vidriga sätt. Tyvärr (måste man väl säga) så är det inte bara deras sätt att hälsa som irriterar mig.

En annan väldigt jobbig sak är oförmågan att ställa tillbaka något på samma plats där den stod tidigare. Ibland så krävs det ju faktiskt att man lyfter armen över axelhöjd! Tro det eller ej, men många tar ner en vara ur hyllan, tittar på den och ställer sedan tillbaka den på en annan plats. Hur svårt kan det vara att ställa tillbaka en sak på samma plats där de tog den? Jag kan lova att folk skulle bli galna om jag gick till deras jobb och behandlade dem på samma sätt. Jag kan också lova att de med barn blir arga på barnen om det inte lägger tillbaka saker. Men det är något magiskt med en mataffär som gör att vissa, de så kallade "öharna", beter sig som riktigt små barn. Är du en av dom, så ber jag dig att tänka på att mataffärer är folks arbetsplats!

Sexbrott

Allt prat om f.d. polischefen som nu står åtalad för en hel hög med sexbrott får en ju att tänka till. Det är en hel del tankar som uppstår. Den första (för min del) är att det är dags att göra om det gamla ordspråket "i de lugnaste vattnen går de största fiskarna" till "i de lugnaste vattnen finns de värsta sexförbrytarna". Jag vet att det ju är "innocent until proven guilty" (vet knappt vad det heter på svenska, och dessutom låter det bättre på engelska), men i det här fallet verkar det ganska solklart - snubben är en sexförbrytare.

Den andra tanken som slår mig är hur snabbt vi (i stort sett samtliga svenskar) dömt honom på samtliga punkter. Vi anser att han är en rutten människa som nästan förtjänar dödsstraff. Personligen tror jag nog att han förgripit sig på flertalet kvinnor, och även är skyldig till koppleri - men det är ändå intressant att ta ett steg tillbaka och tänka efter. Jag har ingen aning om hur bevisningen ser ut emot honom. Det enda jag vet är att de hittade en väska med diverse sexrelaterade föremål, att han erkänt att han betalat för sex samt att ett par kvinnor (kommer tyvärr inte ihåg hur många just nu) säger att han våldtagit dem. Det intressanta i situationen (kanske bara för mig, kanske för fler som är intresserade av hur folk tänker) är hur direkt vi är villiga att tro på kvinnorna istället för "snuskgubben". Personligen bör jag ju inte ha någon som helst anledning till att värdera varje kvinnas utsaga som mer trovärdig att polisens, men ändå gör jag det. Inom psykologin pratar man om 'bias' (finns inget bra ord för detta på svenska, det närmaste är väl "förutfattade meningar" eller "fördomar", som för övrigt är samma sak - bara att det senare är väldigt negativt laddat). På något sätt har jag alltså bias för att tro på den som sägs vara offret snarare än den som står åtalad. Men varför? Kan det inte vara så att en eller flera av kvinnorna så att säga "tog tillfället i akt" och sade att han utnyttjat dem?

Denna tanke kan med stor sannolikhet orsaka lite upprörda känslor, om detta är fallet så är jag rätt nöjd. Om jag någonsin får andra människor att tänka efter, och åtminstone försöker se saker ur ett annat perspektiv så är jag väldigt nöjd. Trots detta så är jag väl medveten om att jag är långt ifrån insatt i detta fall, och saknar helt insikt i hur bevisningen emot honom ser ut. Kanske är det så att det är ett solklart fall av att han är skyldig på samtliga punkter. Men tänk även om det är så att åklagaren är glad över att han åtminstone erkände att han betalat för sex? Tänk om den enda bevisningen är hans väska med sexrelaterade saker? Han är helt klart inte den enda svensken som äger dessa föremål. Så vitt jag förstår är det många som använder viagra (och tur är väl det - sex gör, rent fysiologiskt, underverk för både kropp och själ) och de andra sex-leksakerna är han knappast ensam om att äga.

Det tredje som slår mig är hur tidningarna verkligen njuter av att få publicera både bilder och utförliga beskrivningar över vad som hittats i hans väska, vad kvinnorna säger att han gjort mot dem och vad diverse "experter" anser är felet med honom. Fast det är väl inte så att tidningarna njuter av detta, utan de gör vad de kan för att sälja lösnummer? Tidningarna finns där för att tjäna pengar, och är mycket väl medvetna om vad som säljer. När prinsessan Madeleine och Jonas bröt sin förlovning var det rejält många sidor varje dag i tidningarna ägnade åt detta (även här var det "experter" som fick uttala sig, men framförallt diverse "personer nära kungafamiljen"). Sen så tappade detta säljkraft, så då hamnade fokus på kronprinsessans bröllop... När detta var avklarat så återkom istället fokus på polismästaren som står åtalad för en hel hög med sexbrott. Här blir det dock intressant. För nu är det så att kronprinsessan och hennes man varit på smekmånad - då blir detta en större nyhet!

Det är nästan så att man mår lite illa. Vi vill antingen gotta oss i människors olycka (polisen) eller få reda på det senaste skvallret om någon kändis (kronprinsessan). Jag hoppas verkligen att jag kan hålla mig tillräckligt anonym genom åren så att när jag väl får åka på smekmånad (om jag kommer så långt) att jag får vara ifred och ha ett par trevliga veckor tillsammans med min fru!