Tänkte bara meddela att den här bloggen tar semester t.o.m. 1'a augusti. Nästa riktiga inlägg kommer därmed att komma upp här den 2'a augusti.
Ha det bra tills dess!
Ha det bra tills dess!
onsdag 21 juli 2010
måndag 12 juli 2010
De så kallade öharna
När man arbetar i en matbutik får man höra en hel del. Den butiken jag jobbar i har många kunder varje dag, och man får ofta hjälpa dem att hitta varor. De allra flesta inleder med "ursäkta, får jag fråga en sak?", "hej, kan du hjälpa mig?". Dessa människor har jag ingenting alls emot. Det är ju klart att man som kund inte vet vart allting finns, eller så har de letat och sen inte lyckats hitta varan (den kan ju faktiskt vara slut). Jag hjälper dem mycket gärna, men det finns en till grupp av varelser som ser precis ut som vuxna människor. Jag kallar dem för "öharna". Som sagt så ser de precis ut som vanliga vuxna människor. Skillnaden ligger i att de verkar sakna gammalt hederligt hyfs. De brukar söka kontakt med mig (och andra anställda) genom att vifta med handen och yttra ljuden "öh, du!". Det är inte som om att de skulle tolerera att någon (exempelvis jag) försökte få deras uppmärksamhet på detta underbart vidriga sätt. Tyvärr (måste man väl säga) så är det inte bara deras sätt att hälsa som irriterar mig.
En annan väldigt jobbig sak är oförmågan att ställa tillbaka något på samma plats där den stod tidigare. Ibland så krävs det ju faktiskt att man lyfter armen över axelhöjd! Tro det eller ej, men många tar ner en vara ur hyllan, tittar på den och ställer sedan tillbaka den på en annan plats. Hur svårt kan det vara att ställa tillbaka en sak på samma plats där de tog den? Jag kan lova att folk skulle bli galna om jag gick till deras jobb och behandlade dem på samma sätt. Jag kan också lova att de med barn blir arga på barnen om det inte lägger tillbaka saker. Men det är något magiskt med en mataffär som gör att vissa, de så kallade "öharna", beter sig som riktigt små barn. Är du en av dom, så ber jag dig att tänka på att mataffärer är folks arbetsplats!
En annan väldigt jobbig sak är oförmågan att ställa tillbaka något på samma plats där den stod tidigare. Ibland så krävs det ju faktiskt att man lyfter armen över axelhöjd! Tro det eller ej, men många tar ner en vara ur hyllan, tittar på den och ställer sedan tillbaka den på en annan plats. Hur svårt kan det vara att ställa tillbaka en sak på samma plats där de tog den? Jag kan lova att folk skulle bli galna om jag gick till deras jobb och behandlade dem på samma sätt. Jag kan också lova att de med barn blir arga på barnen om det inte lägger tillbaka saker. Men det är något magiskt med en mataffär som gör att vissa, de så kallade "öharna", beter sig som riktigt små barn. Är du en av dom, så ber jag dig att tänka på att mataffärer är folks arbetsplats!
lördag 3 juli 2010
Sexbrott
Allt prat om f.d. polischefen som nu står åtalad för en hel hög med sexbrott får en ju att tänka till. Det är en hel del tankar som uppstår. Den första (för min del) är att det är dags att göra om det gamla ordspråket "i de lugnaste vattnen går de största fiskarna" till "i de lugnaste vattnen finns de värsta sexförbrytarna". Jag vet att det ju är "innocent until proven guilty" (vet knappt vad det heter på svenska, och dessutom låter det bättre på engelska), men i det här fallet verkar det ganska solklart - snubben är en sexförbrytare.
Den andra tanken som slår mig är hur snabbt vi (i stort sett samtliga svenskar) dömt honom på samtliga punkter. Vi anser att han är en rutten människa som nästan förtjänar dödsstraff. Personligen tror jag nog att han förgripit sig på flertalet kvinnor, och även är skyldig till koppleri - men det är ändå intressant att ta ett steg tillbaka och tänka efter. Jag har ingen aning om hur bevisningen ser ut emot honom. Det enda jag vet är att de hittade en väska med diverse sexrelaterade föremål, att han erkänt att han betalat för sex samt att ett par kvinnor (kommer tyvärr inte ihåg hur många just nu) säger att han våldtagit dem. Det intressanta i situationen (kanske bara för mig, kanske för fler som är intresserade av hur folk tänker) är hur direkt vi är villiga att tro på kvinnorna istället för "snuskgubben". Personligen bör jag ju inte ha någon som helst anledning till att värdera varje kvinnas utsaga som mer trovärdig att polisens, men ändå gör jag det. Inom psykologin pratar man om 'bias' (finns inget bra ord för detta på svenska, det närmaste är väl "förutfattade meningar" eller "fördomar", som för övrigt är samma sak - bara att det senare är väldigt negativt laddat). På något sätt har jag alltså bias för att tro på den som sägs vara offret snarare än den som står åtalad. Men varför? Kan det inte vara så att en eller flera av kvinnorna så att säga "tog tillfället i akt" och sade att han utnyttjat dem?
Denna tanke kan med stor sannolikhet orsaka lite upprörda känslor, om detta är fallet så är jag rätt nöjd. Om jag någonsin får andra människor att tänka efter, och åtminstone försöker se saker ur ett annat perspektiv så är jag väldigt nöjd. Trots detta så är jag väl medveten om att jag är långt ifrån insatt i detta fall, och saknar helt insikt i hur bevisningen emot honom ser ut. Kanske är det så att det är ett solklart fall av att han är skyldig på samtliga punkter. Men tänk även om det är så att åklagaren är glad över att han åtminstone erkände att han betalat för sex? Tänk om den enda bevisningen är hans väska med sexrelaterade saker? Han är helt klart inte den enda svensken som äger dessa föremål. Så vitt jag förstår är det många som använder viagra (och tur är väl det - sex gör, rent fysiologiskt, underverk för både kropp och själ) och de andra sex-leksakerna är han knappast ensam om att äga.
Det tredje som slår mig är hur tidningarna verkligen njuter av att få publicera både bilder och utförliga beskrivningar över vad som hittats i hans väska, vad kvinnorna säger att han gjort mot dem och vad diverse "experter" anser är felet med honom. Fast det är väl inte så att tidningarna njuter av detta, utan de gör vad de kan för att sälja lösnummer? Tidningarna finns där för att tjäna pengar, och är mycket väl medvetna om vad som säljer. När prinsessan Madeleine och Jonas bröt sin förlovning var det rejält många sidor varje dag i tidningarna ägnade åt detta (även här var det "experter" som fick uttala sig, men framförallt diverse "personer nära kungafamiljen"). Sen så tappade detta säljkraft, så då hamnade fokus på kronprinsessans bröllop... När detta var avklarat så återkom istället fokus på polismästaren som står åtalad för en hel hög med sexbrott. Här blir det dock intressant. För nu är det så att kronprinsessan och hennes man varit på smekmånad - då blir detta en större nyhet!
Det är nästan så att man mår lite illa. Vi vill antingen gotta oss i människors olycka (polisen) eller få reda på det senaste skvallret om någon kändis (kronprinsessan). Jag hoppas verkligen att jag kan hålla mig tillräckligt anonym genom åren så att när jag väl får åka på smekmånad (om jag kommer så långt) att jag får vara ifred och ha ett par trevliga veckor tillsammans med min fru!
Den andra tanken som slår mig är hur snabbt vi (i stort sett samtliga svenskar) dömt honom på samtliga punkter. Vi anser att han är en rutten människa som nästan förtjänar dödsstraff. Personligen tror jag nog att han förgripit sig på flertalet kvinnor, och även är skyldig till koppleri - men det är ändå intressant att ta ett steg tillbaka och tänka efter. Jag har ingen aning om hur bevisningen ser ut emot honom. Det enda jag vet är att de hittade en väska med diverse sexrelaterade föremål, att han erkänt att han betalat för sex samt att ett par kvinnor (kommer tyvärr inte ihåg hur många just nu) säger att han våldtagit dem. Det intressanta i situationen (kanske bara för mig, kanske för fler som är intresserade av hur folk tänker) är hur direkt vi är villiga att tro på kvinnorna istället för "snuskgubben". Personligen bör jag ju inte ha någon som helst anledning till att värdera varje kvinnas utsaga som mer trovärdig att polisens, men ändå gör jag det. Inom psykologin pratar man om 'bias' (finns inget bra ord för detta på svenska, det närmaste är väl "förutfattade meningar" eller "fördomar", som för övrigt är samma sak - bara att det senare är väldigt negativt laddat). På något sätt har jag alltså bias för att tro på den som sägs vara offret snarare än den som står åtalad. Men varför? Kan det inte vara så att en eller flera av kvinnorna så att säga "tog tillfället i akt" och sade att han utnyttjat dem?
Denna tanke kan med stor sannolikhet orsaka lite upprörda känslor, om detta är fallet så är jag rätt nöjd. Om jag någonsin får andra människor att tänka efter, och åtminstone försöker se saker ur ett annat perspektiv så är jag väldigt nöjd. Trots detta så är jag väl medveten om att jag är långt ifrån insatt i detta fall, och saknar helt insikt i hur bevisningen emot honom ser ut. Kanske är det så att det är ett solklart fall av att han är skyldig på samtliga punkter. Men tänk även om det är så att åklagaren är glad över att han åtminstone erkände att han betalat för sex? Tänk om den enda bevisningen är hans väska med sexrelaterade saker? Han är helt klart inte den enda svensken som äger dessa föremål. Så vitt jag förstår är det många som använder viagra (och tur är väl det - sex gör, rent fysiologiskt, underverk för både kropp och själ) och de andra sex-leksakerna är han knappast ensam om att äga.
Det tredje som slår mig är hur tidningarna verkligen njuter av att få publicera både bilder och utförliga beskrivningar över vad som hittats i hans väska, vad kvinnorna säger att han gjort mot dem och vad diverse "experter" anser är felet med honom. Fast det är väl inte så att tidningarna njuter av detta, utan de gör vad de kan för att sälja lösnummer? Tidningarna finns där för att tjäna pengar, och är mycket väl medvetna om vad som säljer. När prinsessan Madeleine och Jonas bröt sin förlovning var det rejält många sidor varje dag i tidningarna ägnade åt detta (även här var det "experter" som fick uttala sig, men framförallt diverse "personer nära kungafamiljen"). Sen så tappade detta säljkraft, så då hamnade fokus på kronprinsessans bröllop... När detta var avklarat så återkom istället fokus på polismästaren som står åtalad för en hel hög med sexbrott. Här blir det dock intressant. För nu är det så att kronprinsessan och hennes man varit på smekmånad - då blir detta en större nyhet!
Det är nästan så att man mår lite illa. Vi vill antingen gotta oss i människors olycka (polisen) eller få reda på det senaste skvallret om någon kändis (kronprinsessan). Jag hoppas verkligen att jag kan hålla mig tillräckligt anonym genom åren så att när jag väl får åka på smekmånad (om jag kommer så långt) att jag får vara ifred och ha ett par trevliga veckor tillsammans med min fru!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)