Men sluta larva dig...

Läste en debatt-artikel på Aftonbladet (http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/kulturochnoje/article7611879.ab). Måste bara säga att jag blir så trött på sånt där. Folk som snackar (eller skriver i det här fallet) en massa strunt som de inte verkar förstå. Hon (debattören) verkar tro att bara för att "nördar" har blivit accepterade så glöms världens alla problem bort. Ok, vi nördar gillar våra "fantasivärldar" - alltså böcker, filmer, spel. Visst är det skönt att glömma bort vardagen i två timmar när man ser på en film. Men inte betyder väl detta att vi hela tiden "flyr in i" våra fantasier och struntar i omvärlden.

Det är som om att vi inte berättat sagor och sådant i många hundra år (snarare kanske tusentals år). Allt sådant är samma sorts "verklighetsflykt" som vi idag kompletterat med spel, film och böcker. Men att kalla det för "verklighetsflykt" är både befängt och okunnigt. Det är ju faktiskt så att de allra flesta (alla "normala") personer vet att det är på låtsas, men det är skönt att drömma sig bort. Om man sedan väljer att drömma sig bort till antikens Grekland, en solig strand på någon tropisk ö eller till Star Wars är ju egentligen bara ytliga skillnader.

I debatt-artikeln så var det särskilt en mening som chockade mig i hur befängd den var.
" "Medan P3 Kultur" rapporterar om virtuella verkligheter som om det inte fanns romer på flykt[...]". Varför skulle P3 Kultur prata om att romerna blir vidrigt behandlade och tvingas i flykt?! Det är inte kulturnyheter, det är "vanliga" nyheter (och togs även upp i nyhetssändningar på TV, i radio samt i tidningar). Denna sorts argumentation är tyvärr vanligt förekommande, dock oftast i politiken. Man byter ämne och drar in saker som inte hör till den ursprungliga frågan.

Jag blir på riktigt arg när okunniga människor (eller åtminstone ger de sken av att vara okunniga) kommer fram och snackar en massa strunt. Samma sak hände vid skolskjutningen i Columbine. Man valde att skylla dådet på diverse saker: Marilyn Manson, våldsamma datorspel, våldsamma filmer osv. Fullt förståeligt, samtidigt som det är helt befängt. Man väljer den lätta utvägen, istället för den svåra (och i det fallet kanske den viktiga) och säger "ojdå, vilka hemskt dåliga föräldrar de måste haft". Jag menar, dom killarna samlade på sig en massa vapen och byggde bomber... hemma! Hade föräldrarna visat något intresse för sina barns liv hade de nog upptäckt detta. Och om man ändå väljer att skylla på filmerna, spelen och musiken så är det fortfarande i grunden föräldrarnas ansvar att ha lite koll på vad deras barn ser på för filmer, vilka spel de spelar och vilken musik de lyssnar på. Fast att skylla på just musiken tycker jag är fruktansvärt larvigt, nästan barnsligt. Samma sak händer här i debatten. Man skyller på det lätta, att sci-fi och fantasy blir allt mer populärt, istället för att inse att det kanske är så att vi människor är riktigt ruttna mot varandra och sedan urminnes tider behandlat alla människor som sticker ut på ett fullständigt vidrigt sätt.

Tänkte bara avsluta med att säga att det är väldigt ofta som "kulturarbetare" (som roligt nog även är slang för arbetslös) verkar vara fruktansvärt anti allt nytt inom kulturen som är riktat till en bred publik. Dags att inse att saker och ting förändras, så sluta försvara ståndpunkten att "allt va bättre förr" och sluta vara så rädda för förändring! För att citera Scrubs: "different doesn't mean bad. It just means different".

Tillämpad psykologi och anfallande hundar

Ok, nu börjar jag ledsna. Det är väldigt mycket skriverier nu på sistone om hundar som attackerat människor. Min teori är att det inte blivit fler attacker, utan att det är ett "hett ämne". Alltså, debatten är ju igång efter att vissa raser förbjudits i Danmark. Så frågan är: är hundar farliga? Tidningarna vet att folk är intresserade av det här, och skriver därför mycket om det. Tyvärr leder detta till att läsarna tror att attackerna går upp, eftersom det ju står om det så mycket i tidningarna. Detta är ett vanligt misstag som vi människor gör.

Det hänger ihop lite med det senaste inlägget, nämligen att vi människor är dåliga på att bedöma sannolikhet. Fast i det här fallet är det istället så att ju lättare vi kan föreställa oss något - ju högre tror vi att sannolikheten är att det kommer att hända. Låt mig ge ett litet exempel. Om vi läser om en flygolycka så blir vi mindre benägna att flyga - för vi kan lätt föreställa oss att vårat flygplan också kommer krascha. Det är faktiskt snarare tvärtom. De som arbetar på flygplatserna kommer nämligen att bli mer noggranna efter en flygolycka, så en olycka gör det hela lite säkrare en tid framöver.

Samma felbedömning gör vi nu med hundarna. Vi läser om en massa hundar som anfaller människor, och tror att hundarna bara blir farligare och farligare. Detta leder till att vi (överlag) blir mer benägna att vara för ett förbud av vissa raser. Jag tycker personligen att detta är helt fel. Vi ska inte förbjuda vissa hundar, utan ha bättre uppfödare som bara säljer till folk som kan hantera hundarna. För vissa hundar kräver en hel del disciplin och att man verkligen inte låter dem bestämma. Man är inte elak mot hunden om man visar den att den står lägst i rankingen i familjen (flocken). Snarare tvärtom! En hund som vet sin plats är en lugn hund, och en lugn hund kommer inte attackera någon. En hund som inte riktigt vet sin plats däremot blir väldigt osäker och måste visa sig tuff (och kan därför bli aggressiv).

Så om du har en hund, stor eller liten, så klema inte med den - säg till på skarpen när den gör fel, brotta ner den på rygg om så krävs! Du och hunden kommer må bättre. För tro mig, även om du har en liten hund så kommer du inte såra den genom att visa att du är alfa. Däremot kommer du förstöra den om du behandlar den som en liten människa.

Felbedömning av sannolikhet

Jag tänkte fortsätta lite på lärarstilen som den här bloggen har nu för tiden, och gå igenom lite sannolikhetslära - eller kanske snarare hur vi människor har en tendens att felbedöma sannolikheter. Dock blir dagens inlägg ganska kort, men förhoppningsvis lär ni er något!

Det mest kända exemplet kallas för Gambler's Fallacy (alltså ungefär Spelarens Felslut). Detta drabbar många som spelar på kasinon och liknande, och framförallt då de spelar roulette. Låt oss säga att en person sitter och spelar roulette. Han satsar endast på färg (alltså om kulan kommer hamna på rött eller på svart). De senaste 4 omgångarna så har det blivit svart. Spelaren kommer då sannolikt att nästa omgång satsa på rött (de flesta människor skulle göra det i en sådan situation). Resonemanget bakom att satsa på rött i det här exemplet brukar vara ungefär "Det är ju 50/50 vilken färg det blir, och nu har det blivit svart 4 gånger i rad. Oddsen för att det blir svart 5 gånger i rad är ju väldigt liten".

Det är just den där sista delen som är misstaget. Man satsar inte pengar på om det ska bli svart 5 gånger i rad (oddsen för att det ska bli svart 5 gånger i rad är ungefär 1 på 32, alltså ca. 3% chans). Du satsar på vad det ska bli Nästa omgång, som en isolerad händelse. Oddsen är alltså 50/50 för vilken färg det blir. Om du tror att det är väldigt låga odds för att det ska bli svart nästa gång när det varit svart 4 gånger i rad, så tror du en hel del konstiga saker. Bland annat tror du att den lilla marmorkulan har ett minne, och kommer ihåg vart den hamnat de senaste gångerna. Förutom detta tror du även att kulan har någon sorts moral som säger åt den att den ska hamna lika ofta på de båda färgerna. Lite märkligt va?

"Tankeläsning"

Blir ett lite kortare inlägg idag, men ändå ett intressant ämne! (och jag hoppas att ni håller med). Dagens ämne, som ni har listat ut genom att läsa rubriken, rör s.k. tankeläsning. Då jag dels studerat psykologi, dels semi-professionellt sysslat med trolleri och rent allmän är en skeptiker till övernaturliga fenomen, så tycker jag själv att jag har en ganska god bild av tankeläsning och kan med stor säkerhet säga att något sådant som "ren" tankeläsning inte existerar. Många är väldigt duktiga på att simulera tankeläsning (jag kan själv flera olika sätt att göra detta). Utan att avslöja några egentligen hemligheter rörande trolleri, så kan jag försöka att snabbt gå igenom lite tekniker som finns.

Den absolut vanligaste är att man helt enkelt får någon att tänka på en sak, och sen berättar för dem vad det är de tänker på. Detta kan låta lite luddigt, men låt mig försöka förklara. Det enklaste exemplet kan vara att man ber någon dra ett kort ur en kortlek, så att man sedan ska be dem tänka på sitt kort etc. Att här få någon att välja ett specifikt kort är ingen större svårighet, enklaste sättet är att ha en kortlek med bara ett unikt kort (alltså att man har en kortlek med 52 stycken hjärter kung t.ex.). Denna "hemlighet" kan jag avslöja känner jag, för bara dåliga trollkarlar använder sig av denna teknik. Denna grundtanke kan förstås användas på en stor mängd olika områden. En term för detta är att "plantera en tanke", och inom psykologin som vetenskap finns det en hel del forskning som visar på att detta inte är särskilt svårt.

Den andra stora tekniken är att få folk att välja något att tänka på - för att man sen ska "tankeläsa" och säga vad de tänker på, och helt enkelt utnyttja det faktum/fenomen att vi människor ofta väljer samma sak. Några exempel på detta är:
- "Tänk på ett djur i djungeln." Där väljer de flesta lejon (djungelns konung), vilket är märkligt eftersom det inte finns några lejon i djungeln.
- "Tänk på ett tal mellan 1 och 10." Här väljer mer än hälften talet 7. Fråga mig inte varför, men det har visat sig att det är så.
- "Tänk på en blomma." De flesta väljer ros.
Och till sist den gamla klassikern:
- "Tänk på ett verktyg, och välj sedan en färg som detta verktyg är". De flesta män väljer här en röd hammare. Vågar inte säga med 100% säkerhet vad kvinnor oftast väljer, men jag vill minnas att det är en blå såg (kan även vara en blå hammare).

Observera att här är det inte så att detta funkar hela tiden, men de funkar tillräckligt ofta (alltså ungefär hälften av gångerna, ibland lite mer, ibland lite mindre).

Det finns många fler tekniker, men jag är inte tillräckligt insatt för att våga prata om dom på något annat plan än ren spekulation. Förhoppningsvis så är det dock så att ni nu är lite mer skeptiska till något som säger sig vara ett legitimt övernaturligt fenomen!

Matrix-filosofi!

Ok, idag tänkte jag ta upp två filosofiska problem som tas upp i Matrix-filmerna. Vi börjar med att citera ett litet stycke dialog, som inledning till det första problemet.

Neo: This can't be...
Morpheus: Be what? Be real? How do you define 'real'? If 'real' is what you can feel, smell, taste and see, then 'real' is simply electrical signals interpreted by your brain.

Det här belyser kanske det mest grundläggande problemet inom filosofi. Vi kan ju aldrig "kliva ur" oss själva, och se världen för vad den egentligen är. Allt tolkas ju av vår hjärna. Detta hänger ihop lite med det jag tog upp igår om färger. För någon som är totalt färgblind (alltså inte ser några färger alls, utan allt är svartvitt) så är ju verkligheten, bokstavligt talat, färglös. Just det faktum att allt tolkas av vår hjärna leder till en intressant tanke - det finns egentligen inte någon som helst anledning att acceptera att det finns något utanför hjärnan. Vilket är precis det som hänt i Matrix. Där är mänskligheten slavar, och inkopplade i en dator som simulerar en annan verklighet åt oss. Allt som vi tror finns är alltså bara en illusion (i filmen). Dock va inte Matrix först med att lägga fram den här idén (det är inte ens egentligen deras idé från början). Det ursprungliga tankeexperimentet kallas för "brain in a vat". Det går i princip ut på att vi inte kan veta att vi exempelvis inte bara är en hjärna som ligger i en tank och blir matade signaler (kom ihåg att detta är långt äldre än Matrix - så gissa vart dom fick sin inspiration ifrån?). Även detta är dock bara en modernisering av ännu äldre tankar. Descartes, när han genomförde sitt metodiska tvivel, kom fram till att han kunde betvivla allt runt omkring sig. Detta eftersom han kanske blev bedragen av en mäktig demon (hans ord, inte mina).

Vad är då poängen med allt detta filosofiska hokus pokus? Jo, saken är den att det verkar som om att vi (alltså vår personlighet, våra upplevelser och tankar) endast behöver hjärnan för att existera. Allt det andra skulle man i teorin kunna simulera, utan att någon kropp eller så behövs. Att gå igenom detta grundligt är extremt tids- och platskrävande - så vi tar och går vidare till nästa lilla del, som jag också bara kommer att diskutera väldigt ytligt. Först dock den lilla biten dialog som tar upp problemet.

Trinity: Maybe we did something wrong...
Neo: Or maybe we didn't do something...
Morpheus: No. What happened, happened - and could not have happened in any other way.

Detta är alltså ett helt annat problem, nämligen det med ödet och fri vilja. Det är tydligt att Morpheus här är en så kallad determinist (alltså att han tror att, åtminstone vissa, händelseförlopp är förutbestämda). Filosofisk determinister brukar i regel använda följande argument för att visa på att det finns bara ett sätt som saker kan förlöpa:

1. Kausalitet gäller (alltså orsak och verkan, allt som händer får en konsekvens)
2. Naturlagarna gäller (alltså att fysiska ting kommer påverka varandra på ett lagbundet sätt)
3. Allt som existerar är fysiskt i någon form.

Detta innebär att saker bara kan förlöpa på ett sätt, inte för att någon/något bestämt att det ska vara så, utan för att naturlagarna är universellt giltiga och atomer/molekyler kan bara påverka varandra på ett visst sätt. Man undkommer alltså problemet med något övernaturligt väsen som har bestämt hur allt ska bli, utan det är helt enkelt så att allt som existerar måste vara på ett visst sätt eftersom vi inte kan bryta mot naturlagarna. Detta blev lite repetitivt, men det är viktigt att detta verkligen går in. För om man accepterar detta argument (eller något annat argument som är för determinism) så innebär detta att man även accepterar ståndpunkten att vi inte har fri vilja.

Lite mer filosofi

Många som börjar läsa filosofi tycker nog att frågorna som ställs är onödiga eller lätta att besvara. Man tänker typ "äsch, det där är ju självklart - dumma insnöade filosofer". Tyvärr blir det inte bättre av att läsa mer filosofi. Då inser man nämligen att det är inte filosoferna som är sega i skallen, utan det var en själv. För att belysa detta har jag faktiskt listat ut ett bra exempel för er som inte läst filosofi.

Frågan är: finns färger?

För de allra flesta är svaret ett självklart "ja!". Eftersom detta problem, rent filosofiskt, är mycket svårare än så, så tänkte jag först börja med en kort introduktion till just ordet 'finns'. För att diskussion ska bli intressant så tänker jag här nu använda 'finns' med följande definition: "är något objektivt existerande" (är alltså inte beroende av exempelvis att vi människor existerar, utan skulle ha existerat vad som än hänt). Det är här som just exemplet med färger blir komplicerad. För vad är färg egentligen? Det är ljus som reflekterats från något, träffat våra ögon och sen tolkats av vår hjärna.

Detta verkar leda till att färger faktiskt inte finns. Vilket kan bli ganska kul (för en insnöad akademiker som jag åtminstone). Istället för att säga att "jag har brunt hår" så är det alltså "mitt hår har en sådan struktur att när det reflekterar ljuset på ett sådant sätt att din hjärna tolkar det som om att mitt hår har färgen brunt". Galet nördigt och insnöat, jag vet! Men är det ändå inte lite intressant att något så självklart som vilken färg en sak har, faktiskt inte verkar vara sant? För ofta säger vi ju just att något har en viss färg. Sanningen är ju att färgen inte finns hos objektet, utan snarare har att göra med ytstrukturen hos det.

Förhoppningsvis får mina inlägg här som rör filosofi dig att tänka till lite. Filosofi är som en dörr till en värld med ett mer öppet sinne. Därför blir det imorgon ännu mer filosofi. Då hade jag tänkt ta upp ett par av de filosofiska frågorna och problemen som tas upp i filmen The Matrix.

Då var det dags!

Som lovat kommer här ett nytt inlägg. Tänkte börja med att diskutera det roligaste jag läst på länge. Det var en artikel på aftonbladet.se, med rubriken "Nordkoreas tränare dömd - till slavjobb". Det handlar alltså om deras fotbollstränare som efter "fiaskot" (kan väl bara ha varit ett fiasko i Kim Jong Ils ögon) i VM. Då det gick ganska dåligt (som väntat) för Nordkorea, så tvingas nu alltså tränaren att arbeta 14 timmar om dagen som byggarbetare istället. Känns lite medeltiden tycker jag. Kim Jong Il är helt klart en galen snubbe, med alldeles för mycket makt. Antagligen har han hybris också. Kort och gott: en riktig dåre. Att resten av världen låter honom hållas visar väl bara på att han är tillräckligt galen för att ingen ska våga göra något. Om folk i andra länder börjar klaga kanske han drar igång ett krig. Vem vet? (Han vet nog inte själv skulle jag tro)...

Det andra som jag funderat på en hel del på sistone är allt snack om vargar som varit på sistone. Först var det den lilla flickan som blev biten. Hur allvarligt det var varierar beroende på vilken skvallerblaska man läser. Här var Aftonbladet värst, enligt dom så förlorade hon flera tår och hela foten var sargad. Läste man istället Expressen så fick hon sår på foten och en tå blev ordentligt skadad. Hursomhelst så tycker jag att ansvaret till väldigt stor del ligger på hennes föräldrar. Man går inte fram och ställer sig precis vid stängslet! De kunde ju ha tagit ett steg bakåt när de såg att vargen kom. Den andra varg-storyn handlade om en varg som "anföll" en kvinna på Kolmården. Om jag minns rätt så rev den henne på ryggen och bet henne i armen. Återigen, inte vargens fel - utan guidens. Det var ju så att guiden släppte in sina kompisar till vargarna, utanför den schemalagda besökstiden (på Kolmården får två grupper om dagen gå in till vargarna - en på morgonen och en på eftermiddagen). Kanske finns det en anledning till att det är vid just dessa tider besökare får gå in till vargarna? Antagligen. Jag vet inte varför, men jag gissar det har att göra med att de nyligen fått äta då - så då är de väl lugna och avslappnade. Dessutom misstänker jag att vargen egentligen inte anföll henne, utan lekte (vilda rovdjur kan leka ganska vilt).

Sluta skyll på djuren, och ta lite ansvar. Det är faktiskt vilda rovdjur vi pratar om här.