Ålderstecken

Då ska vi se om det finns några klassiska ålderstecken. Det första jag tänkte ta upp är besattheten av vilken veckodag det är. Typiskt ålderstecken tycker jag, men låt mig förklara vad jag menar. Fokuseringen på/besattheten av veckodagar är i princip alla tankar som resulterar i att man säger sådant som "va? på en onsdag, jo jo". Vad det nu kan vara som ska hända. Kan vara sådant som att dricka vin till middagen (på en torsdag?!), gå på bio (på en tisdag?!) eller helt enkelt bara äta en tårtbit till kaffet (trots att ingen fyller år, och det är onsdag!). När sådana saker "bara får" hända på vissa dagar (vin dricker man på fredag och lördag t.ex.).

Nästa ålderstecken har redan nämnts; förtjusningen i kaffe och tårta. Jag tror dock egentligen inte att denna förtjusning är något som kommer med åren, utan det är nog ett annat, riktigt, ålderstecken som faktiskt är orsaken. Detta ålderstecken är att man börjar strunta i vad folk tycker. Sötsuget finns ju där sen barnsben, och jag tror att man sen helt enkelt försöker dölja det olika mycket. Man hittar på ursäkter (som "lill-lördag") för att rättfärdiga sitt beteende för sig själv. Men sen, när åren tickar på, så inser man att det faktiskt är ganska larvigt att hitta på ursäkter för sig själv - och istället börjar man bara göra som man vill. Jag önskar att jag alltid kunde göra och tänka så, jag försöker det iallafall, men är svårare än man kan tro.