Jag har försökt hålla det här till en relativt opersonlig blogg än så länge. Men idag var jag på Psykologiska Institution för vad som antagligen var sista gången någonsin. Känslomässigt är det nu väldigt märkligt. Samtidigt som jag är nöjd med att i stort sett vara klar med min utbildning så känns det också lite tomt. Den där känslan av "jaha, vad ska hända nu då?" har börjat komma smygande (trots att jag inte är riktigt helt färdig, lite ändringar måste göras på examensarbetet innan jag är helt klar). Senast jag kände så här var när jag tog studenten (för alldeles för många år sen). Då visste jag inte heller vad som skulle hända. Jag antar att det blir så här konstigt när man når ett mål som känts väldigt avlägset och nästan ouppnåeligt.
Efter dagens urladdning (först sitta med på 4 andra opponeringar innan jag blev opponerad på i drygt 2 timmar) så är skallen helt slut. Imorgon blir det en återkomst till vanliga jaget, hoppas jag...
Efter dagens urladdning (först sitta med på 4 andra opponeringar innan jag blev opponerad på i drygt 2 timmar) så är skallen helt slut. Imorgon blir det en återkomst till vanliga jaget, hoppas jag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar