Idag blir det aningen mer flummig filosofi, hade nämligen (väldigt kortfattat) tänkt diskutera s.k. "gudsbevis". Så vitt jag vet finns det inget renodlat gudsbevis som inte blivit överbevisat, eller som använt sig av semantiska trick. Då jag inte vill ta upp hur mycket plats som helst så tar jag två "bevis" för gud (varav det ena är betydligt mer genomtänkt än det andra) och ett motbevis.
Det första beviset kommer jag inte ihåg den exakta formuleringen för, vilket är synd, men kortfattat säger det ungefär:
Om Gud finns så är han/hon/den/det det bästa du kan tänka dig,
Gud är det bästa du kan tänka dig,
du kan inte tänka dig något bättre än Gud,
alltså finns Gud.
Detta är väldigt konstig logik, och motbevisat jag tänker ta upp bygger på samma mystiska logik. Men först lite kommentarer rörande det första beviset. Det är en konstig definition av en gud. Det absolut bästa jag kan föreställa mig, vad det än nu är i för sammanhang, är alltså Gud. Känns inte riktigt som om att det överensstämmer med någon av de gudarna som finns i någon av de organiserade religionerna (det andra beviset är också för att det finns en gud, och är alltså inte ett bevis för någon specifik gud). Det första leder till en gud per person ungefär, eftersom alla tycker att olika saker är bra (och därmed bäst). Sen är själva pratet om "det bästa" väldigt konstig. Bäst på vad? Folkmord? Att sprida död? Att koka makaroner? Tror det räcker så.
Då vi är inne på konstig logik, så tänkte jag nu kortfattat köra på om ett motbevis. Återigen så kommer jag inte på den exakta formuleringen, men ett försök kan jag göra:
Om Gud finns, så finns det ingenting han/hon/den/det inte kan göra,
alltså; Om Gud finns, så kan han/hon/den/det skapa vad som helst,
alltså; kan Gud skapa en sten så tung att han/hon/den/det inte kan lyfta den
Men detta sista steg leder till en paradox. Gud kan inte skapa en sten så tung att han/hon/den/det inte orkar lyfta den - alltså finns det ingen Gud (ingen allsmäktig Gud åtminstone).
Trots att jag är ateist, så tycker jag detta är dålig argumentation - fast den är underhållande, och ligger faktiskt snäppet över det första beviset i att vara genomtänkt. Så, då kan vi lika gärna ta upp det sista beviset för en guds existens (viktigt att komma ihåg att detta bevis lades fram innan kristendomen var uppfunnen). Kort sagt är det: kausalitet. Orsak och verkan. Allt som händer har en orsak som ligger före den i tiden. Någonting måste ha varit den första orsaken. Den första orsaken är gud (då detta lades fram av en icke-kristen, så väljer jag att använda versal där). Detta är faktiskt ett bra bevis, som tyvärr missbrukas av anhängare till diverse organiserade religioner. De gillar att hävda att det är ett bevis för just deras gud. Om det är ett bevis för något är det bevis för Zeus (det lades fram av Aristoteles om jag minns rätt, alltså bör Zeus ha varit den högsta guden i hans tankevärld). Det är åtminstone något att fundera över.
Det första beviset kommer jag inte ihåg den exakta formuleringen för, vilket är synd, men kortfattat säger det ungefär:
Om Gud finns så är han/hon/den/det det bästa du kan tänka dig,
Gud är det bästa du kan tänka dig,
du kan inte tänka dig något bättre än Gud,
alltså finns Gud.
Detta är väldigt konstig logik, och motbevisat jag tänker ta upp bygger på samma mystiska logik. Men först lite kommentarer rörande det första beviset. Det är en konstig definition av en gud. Det absolut bästa jag kan föreställa mig, vad det än nu är i för sammanhang, är alltså Gud. Känns inte riktigt som om att det överensstämmer med någon av de gudarna som finns i någon av de organiserade religionerna (det andra beviset är också för att det finns en gud, och är alltså inte ett bevis för någon specifik gud). Det första leder till en gud per person ungefär, eftersom alla tycker att olika saker är bra (och därmed bäst). Sen är själva pratet om "det bästa" väldigt konstig. Bäst på vad? Folkmord? Att sprida död? Att koka makaroner? Tror det räcker så.
Då vi är inne på konstig logik, så tänkte jag nu kortfattat köra på om ett motbevis. Återigen så kommer jag inte på den exakta formuleringen, men ett försök kan jag göra:
Om Gud finns, så finns det ingenting han/hon/den/det inte kan göra,
alltså; Om Gud finns, så kan han/hon/den/det skapa vad som helst,
alltså; kan Gud skapa en sten så tung att han/hon/den/det inte kan lyfta den
Men detta sista steg leder till en paradox. Gud kan inte skapa en sten så tung att han/hon/den/det inte orkar lyfta den - alltså finns det ingen Gud (ingen allsmäktig Gud åtminstone).
Trots att jag är ateist, så tycker jag detta är dålig argumentation - fast den är underhållande, och ligger faktiskt snäppet över det första beviset i att vara genomtänkt. Så, då kan vi lika gärna ta upp det sista beviset för en guds existens (viktigt att komma ihåg att detta bevis lades fram innan kristendomen var uppfunnen). Kort sagt är det: kausalitet. Orsak och verkan. Allt som händer har en orsak som ligger före den i tiden. Någonting måste ha varit den första orsaken. Den första orsaken är gud (då detta lades fram av en icke-kristen, så väljer jag att använda versal där). Detta är faktiskt ett bra bevis, som tyvärr missbrukas av anhängare till diverse organiserade religioner. De gillar att hävda att det är ett bevis för just deras gud. Om det är ett bevis för något är det bevis för Zeus (det lades fram av Aristoteles om jag minns rätt, alltså bör Zeus ha varit den högsta guden i hans tankevärld). Det är åtminstone något att fundera över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar