Man kan ju inte låta bli...

Så här på lördagsmorgonen kan det vara ganska mysigt att sitta med en kopp kaffe och läsa nyheterna på diverse tidningars hemsida. Återigen så hittar man alltid något som förbluffar och får en att börja tänka på hur störda vi människor är. Läste precis en artikel om en man som kom hem kraftigt berusad och våldtog sin dotter. Han hävdade att det inte var hans uppsåt, och hans förklaring till varför lyder ungefär såhär: "Jag trodde att det var min fru". Jag har svårt att se hur detta kan vara en förmildrande omständighet, och som tur var delade rätten min åsikt och dömde honom. Två och ett halvt års fängelse, samt 85 000 kronor i skadestånd. Om detta är ett rimligt straff eller inte tänker jag inte diskutera här.

Men i en lite mer positiv anda så slogs igår ett världsrekord, och jag bevittnade det (inte på plats, utan på TV). Öppningsmatchen i hockey VM, mellan Tyskland och USA, hade 77 803 åskådare på plats. Detta är alltså rekord-publik i hockey (att exempelvis Camp Nou, FC Barcelonas arena, rymmer nära 99 000 kan vi ta upp någon annan gång). Det som glädjer mig med att rekordet slogs igår är att det var tyskar som gjorde det. Tyskar och amerikaner. Inte en kanadensare eller ryss så långt ögat kunde nå. Inte bara det, utan att det var i just den här turneringen. Hockey VM samma år som OS är något jag inte förstår. Det är som en repris fast man har plockat bort alla godbitar. Fast inte igår alltså. Tyskland, som ju även är värdnation, bjöd på en liten bit choklad i och med ett nytt rekord. Chokladbiten växte dock lite 21 sekunder in i förlängningen när Tyskland gjorde mål och, aningen oväntat, besegrade USA. Man kan ju inte låta bli att bli glad när ett gäng underdogs besegrar favoriterna.

Anledningen till att jag överhuvudtaget tittade på matchen var att det inte fanns något att bra på TV. Av ren princip brukar jag inte följa hockey VM, det är generellt inte en speciellt bra hockey turnering. Men gårdagen var lite som en aptitretare, kanske blir det att titta på Finland - Danmark ikväll. Och då återigen heja på det lag som på förhand är uträknat. Heja Danmark!