bacillskräck?

Idag på pendeln kom jag att tänka på ett märkligt fenomen, som man ser lite här och där. Folk har en tendens att borsta av sätet innan de sätter sig ner på bussen/pendeln/tuben... med handen! Detta tycker jag är ett mycket konstigt beteende. Det verkar alltså så att vi inte vill sätta oss på nåt skräp eller så (vilket är förståeligt), men vi har inga problem med att ta i skräpet (vilket är det konstiga). Jag menar, vi har ju ändå kläder på oss - så där är det bara dom som kan bli lite smutsiga. Handen är ju här "oskyddad", och många som åker kommunalt kommer ju sedan att skaka hand med andra, och även äta, innan de hinner tvätta händerna. Nu kanske det låter som om att jag har bacillskräck, vilket är helt fel. Jag tycker bara att det är märkligt att vi verkar vara mer beskyddande över våra kläder än våra händer, och därmed vår hälsa. Har vi verkligen blivit så ytliga att kläderna är det viktigaste?

För visst finns det ett samband mellan att tvätta händerna och ens övriga hälsa. Det var ju den stora fördelen med svininfluensan - den fick folk att börja tänka på sin hygien (nästan överdrivet mycket). Men detta ledde ju till att vi i vintras knappt drabbades av vinterkräksjukan. Överlag är det alltså inte svårare än så. Tvätta händerna och stanna hemma om du är sjuk - så minskar spridningen av diverse sjukdomar ganska rejält. Är det dock inte lite märkligt att det krävs något som, av media, framställts som extremt farligt för att få oss att ha lite vettig hygien? Själv vaccinerade jag mig aldrig mot svininfluensan och, uppenbarligen, lever jag fortfarande. Fick ett par gånger förklara mitt beslut att inte vaccinera mig. Kan ju dela med mig av den här också. "Vanliga influensan" är dödligare än vad svininfluensan var/är. Det stämmer faktiskt. Varje år dödar influensan väldigt många människor. Men eftersom den gjort det så länge så är det inte något som media bryr sig om längre, så då tror vi vanliga människor att den är ofarlig. För sanningen är ju den att för de flesta av oss är den inte dödlig, precis som svininfluensan, men vissa som redan har andra sjukdomar kan den vara livshotande. Tyvärr är det ju så att det endast är nya saker som rapporteras i media, och svininfluensan var ett utmärkt sätt att skrämma upp folk och få dem att köpa lösnummer av tidningarna där "experter" gav sina åsikter och tips på hur man kunde skydda sig. Jag kan nästan slå vad om att t.o.m. Jan Guillou uttalade sig om svininfluensan. Nej då, använd sunt förnuft och tänk lite på hygienen så kan ni alla känna er lite tryggare när nästa "livshotande sjukdom" sprider sig som en löpeld i media!

Mors dag.

Dåligt med inspiration idag, mycket att tänka på just nu. Så blir helt enkelt att påminna alla att det är mors dag idag, så fira era mammor och var glada att ni har dom! Själv så ska jag över till min för en middag ikväll.

Imorgon kommer ett ordentligt inlägg, det lovar jag!

Dags att tävla mot djur på lika villkor!

Vet inte hur många som sett den nyheten, men för en tid sedan så var det en matador som under en tjurfäktning tappade balansen och blev därefter stångad av tjuren. Ena hornet gick genom käken och ut genom kinden. Rätt åt matadoren tycker jag. Man kommer ju att tänka på den gamla dengan man fick höra som liten: "ger man sig in i leken får man leken tåla". Det gäller tydligen inte här. Tjuren avlivades, och matadoren vårdas på intensiven. Inte helt schysst kan man tycka, med tanke på att tjuren faktiskt vann - mot alla odds. Jag skulle själv aldrig kunna tänka mig att titta på tjurfäktning. För mig är det djurplågeri och en helt bisarr form av underhållning som borde tas bort. Om den nu måste finnas kvar, så gör det hela lite mer rättvist. Bara en matador mot en djur. En mot en, och inga hjälpmedel (så som exempelvis svärd). Då vore det lite bättre, men fortfarande inte bra. Fast vi människor är väl inte direkt kända för att vilja tävla på lika villkor...

På tal om det så läste jag en rolig artikel, med lite samma tema idag. Det var någon professor någonstans (eftersom det var i Aftonbladet eller Expressen så var ju betoningen på professor, så det är det jag minns) som inte var särskilt imponerad av Usain Bolt. Han (professorn alltså) påpekade helt enkelt att jämfört med andra djur som kan sprinta så är människor inte speciellt imponerande. Vi är rent av ganska dåliga. Han tog upp att exempelvis lejon kan springa betydligt fortare, betydligt längre. Fast det roliga med hela artikeln var det faktum att på 100 meter skulle Bolt förlora mot en ekorre. Jag skulle betala för att se det loppet!

Överanvända ord...

Jag har sagt det förut, och jag lär väl säga det igen, men media överanvänder (och förstör) vissa ord. Tänkte att vi går igenom ett par av dem här och nu. Det första är "hemlig". Jag tar ett exempel från Aftonbladets nätupplaga idag, "Madeleine bjuder in till hemlig fest". Seriöst... "hemlig fest". Jo verkligen hemlig, eftersom den står på Aftonbladets förstasida! Om något står på en officiell hemsida, som dessutom är populär, är det väl inte direkt en hemlighet längre? Jag tycker att en hemlighet är något som inte så många vet om, och som inte många ska få reda på. En förstasidesnyhet är knappast en hemlighet. Efter att tittat igenom skvallerliknande nyhetssidor så verkar det som om att de använder ord som "hemligt" när de i princip hittat på en nyhet. Artikeln innehåller allt som oftast inget av egentligt nyhetsvärde, utan är skvaller eller bara rykten som de behandlar som fakta.

Ett annat ord är "super", och då menar jag inte super som i "dricker stora mängder alkohol". Alldeles för mycket är super nu för tiden, i alla fall om man utgår ifrån tidningarnas rubriker. Vi blir överösta med nya supermetoder, supermobiler, superpriser, supersemestrar och superhemliga saker. Om man sedan läser igenom artikeln så är det oftast ingenting speciellt alls så det känns som om att, precis som med hemligt, så är det bara ett ord som sticker ut för att locka intresse. Antingen det, eller så är vi på mentalt avslagna att vi blir väldigt imponerade av det mesta nu för tiden - och därmed anser att allt som inte är vårt tråkiga vanliga vardagsliv är super. Usch och fy! Det är nästan lika illa som när folk använder svåra ord för att framstå som smarta. Någon som är riktigt smart behöver inte använda de svåra orden, utan kan använda ord som alla förstår. De som använder de svåra orden är de som läst någonting ett par gånger och inte riktigt förstått men som kommer ihåg hur det var formulerat.

Lite positivt

Jaha, har varit mycket klagande från min del på sistone - så är väl kanske dags att vara lite uppåt. Solen skiner, om ungefär 2 veckor har jag en universitetsexamen och den 20e juni ska jag hälsa på brorsan i Frankrike. Mycket positiva saker! Vi tar väl helt enkelt en sak i taget då.

Solsken. Värme. Glädje. Sambandet finns där. Allt blir lättare när det är bra väder. Det är nästan lite roligt att vakna och gå upp på morgonen! Man ser fram emot att göra saker, även om det bara är enkla saker som att ta en promenad för att rensa skallen mitt i allt plugg. På tal om det så har all nervositet släppt. Jag är helt säker på att min uppsats är tillräckligt bra (lämnade in den för opponering i måndags), och känns som om att jag har en rätt bra opponering på gång. Jag tror faktiskt nästan att jag inte hade känt såhär om vädret hade varit sämre. Det kanske inte gäller för alla, men jag blir i alla fall väldigt påverkad av det.

Så, nästa punkt - ta examen. Det känns helt sjukt. Att faktiskt ta examen har alltid känts väldigt avlägset, och något som kommer att "hända sen". För er som har tagit studenten så vet ni hur det känns när det avlägsna målet är väldigt nära. Så känns det för mig, igen... Fast känns nästan bättre den här gången. Nu har jag ett klart mål, något att fortsätta sikta mot. Efter studenten kändes det nästan bara tomt och konstigt - eftersom jag då inte hade en aning om vad jag skulle ta och göra då. Så sammanfattningsvis kan jag väl säga att just nu känns det som studenten 2.0.

Slutligen då, åka till Frankrike och hälsa på brorsan. Alltid trevligt! Passet är fixat, jag är ledig från jobbet då - och även om det bara blir en 3-dagare så är det i stort sett det enda jag har planerat för den här sommaren. Det gör ju att man ser fram emot det ännu mer. Fast mest är det väl så att det är sista gången jag kommer träffa brorsan (om han inte kommer hem nåt innan han flyttar tillbaka till NZ) på typ ett par år - så man får passa på att göra det mesta av det!

Skönt med mål, som är uppnåeliga och inte allt för framtida, att se fram emot! Imorgon tänkte jag nog släppa fram skeptikern, cynikern och misantropen i mig - men idag är det positivt. Så njut av solen, värmen och ta hand om varandra!

Trolleri, lurendrejeri och bedrägeri

Har lite smått börjat leka runt med korten igen. Trolleri är kul. Man får ju lura folk, och ju mer man lurar dom ju gladare blir dom! Det är väl en av dom få tillfällen där folk vet redan innan att dom kommer att bli blåsta, och inte har något emot det. Mycket märkligt egentligen... Om man säger till innan att det bara är ett trick så är det visst ok. Däremot finns det ju riktigt fula fiskar där ute också. Såna som blåser folk på pengar genom att köra diverse olika trick, av typen "gissa vart ärtan ligger" och liknande. Men de allra värsta är såna som kör mentalism (alltså typ tankeläsning), och säger att det är på riktigt. Det finns ännu inga som helst bevis för några övernaturliga psykiska krafter! Det finns ett par riktigt intressanta klipp på nätet rörande såna saker. Jag kan rekommendera att kolla upp James Randi, samt Richard Dawkins som intervjuar Derren Brown. För övrigt kan jag verkligen rekommendera att kolla upp mycket av det som Derren Brown gjort, då han är fruktansvärt kunnig på hur det mänskliga psyket fungerar och är riktigt duktig på att manipulera människor (vilket kan få folk att tro att han har övernaturliga krafter, men allt är bara tricks). Helt enkelt en riktigt duktig mentalist (som ordet används inom trolleri).

För övrigt är jag nästan lite fundersam på om kunskap inom trolleri gör att man blir mer skeptisk till övernaturliga fenomen. När jag ser någon som försöker hävda att dom kan prata med andar, läsa tankar eller som besitter telekinesi så blir jag inte särskilt imponerad, utan börjar istället tänka "hmm, undrar hur det där tricket går till...". Lägg sen till kunskap inom psykologi, bland annat hur vi människor alltid försöker hitta mönster i vår omgivning (t.ex. när vi tycker att ett moln helt klart ser ut som en hund), så har man en hel ammo för att vara kraftigt skeptisk till övernaturliga fenomen, och kanske framförallt parapsykologiska saker. Det är ju faktiskt bara trolleri, fast dom säger att det inte är det... Vilket betyder att det är rent lurendrejeri.

Det finns inga spöken, varulvar eller vampyrer (om man inte pratar om fladdermössen d.v.s.)... Det som däremot finns, är en fullständigt vettig förklaring. Så var snälla lite skeptiska till det ni ser på TV, för mycket av skräpet där är bara bedrägeri...

Kunskap är makt.

Som rubriken säger, så är kunskap faktiskt makt. Åtminstone en sorts makt. Vissa verkar inte tro att det faktiskt är så, så jag har funderat på hur man kan visa att det faktiskt är så. Jag tror att jag kom på en hyggligt pedagogisk förklaring... Att kunskap är makt ser man på hur maktlösa okunniga personer är. Ta folket i Nordkorea som ett exempel. De bombarderas av ständig propaganda om hur strålande och fantastisk deras ledare är, samtidigt som de hålls okunniga om hur det egentligen står till. Därför är de maktlösa när det kommer till att försöka filtrera bort lögnerna från sanningen i vad som sägs på TV och i radio t.ex. Det är väl knappast någon som på allvar tror att första gången Kim Jong Il spelade golf så gick han en 18-håls bana på 19 slag (alltså hole-in-one på alla hål utom ett...)?

Det som jag tycker är skrämmande är att medan vi skrattar åt sådan propaganda som är en uppenbar lögn, så sitter vi ändå här i Sverige och tar emot en massa andra information - till stor del utan att vara det minsta kritiska. Det verkar som om att vi för det mesta litar blint på det som sägs i TV, vilket faktiskt är ganska farligt. Ta hela grejen med global uppvärmning som ett exempel. Det nämns nästan aldrig att det finns lika många rapporter som säger att vi inte påverkat klimatet, som de som säger att det är vårt fel. Om man tänker på saken så blir det nästan ologiskt att tro att det enbart är människor som påverkat klimatet. Temperaturen varierar över tid. För ett par tusen år sedan så var Sverige (och stora delar av åtminstone norra halvklotet) täckt av is. Istider kommer och går, helt naturligt. Och om teorierna rörande vad som kommer att hända om temperaturen fortsätter att stiga stämmer, så kommer detta leda till en ny istid. Hemskt för människan, men fullt naturligt. Jorden har varit med om en hel del, långt innan människan fanns. Jag menar, någonting dödade i stort sett allt djurliv på planeten för ett tag sen (när dinosaurierna dog ut). Inte var det väl dinosauriernas användande av aluminiumburkar, plastpåsar och behov av att ta bilen överallt som ledde till deras utrotning?

Naturen är hård och skoningslös, men allt fortsätter. Förändring är inte alltid dåligt. Därför har jag svårt för organisationer som håller på och ska "rädda planeten". Vilket arrogant skitsnack! Planeten mår hur bra som helst, däremot är människans mysiga tillvaro på väg åt skogen. Alla som vill "rädda planeten" kan ta och börja vara lite ärliga tycker jag och faktiskt säga "förhindra all förändring som kan vara till nackdel för oss människor". Vissa verkar dock vara intresserade av att bevara allt liv som det är just nu, och de kan lägga till "och alla andra nu levande arter" på slutet där. Men tro inte att livet kommer försvinna med människan. Evolutionen är nämligen så fantastisk att andra arter kommer att anpassa sig och fortsätta leva. Så egentligen gör vi väl resten av livet här på Jorden en tjänst genom att försöka utrota oss själva? Vi är ju faktiskt aningen lika parasiter i vårt sätt att vara, speciellt om man jämför med andra däggdjur.

Tänkte avsluta med ett fint citat från T. Pratchett:
"the real equation is: knowledge = power = energy = matter = mass."

Saknad.

Idag skulle en av mina absolut bästa vänner under min uppväxt ha fyllt 24 år. Dock dog han av en överdos den 23e februari för 2 år sedan. Just den här tiden på året så saknar jag honom. Det svärtar tyvärr ner den underbara inledningen på sommaren, men jag tycker att det är viktigt att inte glömma. Jag säger inte att man ska hänga kvar vid de hemska minnena och saknaden, utan minns med glädje. Minns alla de saker som fick dig att skratta. Jag tänker på alla de positiva spår som han lämnat kvar i mig (och antagligen många andra)... Mitt intresse för film, för musik, för spel... Intressen som nu har växt till mina främsta. Jag minns att det var han som introducerade mig till författaren Terry Pratchett, som nu är en av mina absoluta favoritförfattare. Om jag kunde skriva som Pratchett så vore jag en ypperligt lycklig man. Jag kommer ihåg hur han och jag åt piri-piri för att se om dom verkligen var så starka som folk sa (det var dom, vi grät och drack gigantiska mängder mjölk). Jag minns även hur han aldrig var dömande, utan alltid var villig att resonera för att själv förstå och för att kunna diskutera... också drag som verkar ha smittat av sig, åtminstone så försöker jag.

Dock finns det ett mörkt minne som lever kvar, där i bakhuvudet någonstans. Det var sommaren 2007, jag har för mig att det var början av juni. Jag var alltså relativt nyligen hemkommen från resan, och hade under resans sista veckor börjat få kontakt med honom igen - via sms och ett mail då och då. Det verkade som om att han hade börjat sköta sig lite bättre, han ville sluta med drogerna och han ville träffa mig igen. Jag hade nämligen sagt att jag inte ville ha något med droger och så att göra, så jag bad honom att aldrig prata med mig om det och jag sa att jag inte ville träffa honom när han tagit droger. Nu i efterhand inser jag att han måste ha haft en ganska ordentlig respekt för mig, för när vi hade kontakt och när vi umgicks så höll han sig ren. Men i alla fall då, så där i början på juni så ringde min telefon. Det var han. Jag blev lite nervös, det var ju ett tag sen (över ett år) som jag pratat med honom, samtidigt som jag blev glad. Min bästa kompis från det att jag var ungefär 10-11 tills de att jag var runt 17, ringde ju till mig. Så jag svarade, och fick en smärre chock. Det lät som en gammal man, inte som en 21-åring. Det var någonting i rösten och i sättet han pratade som skrämde mig. Han ville ses och lät väldigt glad att få prata med mig. Jag var så rädd och överraskad av hans röst så att jag vågade inte. Jag ljög och sa att jag inte hade tid just den dagen. Jag bad honom att höra av sig nästa vecka, då tänkte jag att då kunde jag ha vant mig vid tanken på att han kanske är väldigt annorlunda. Men jag hörde aldrig av honom igen. Hörde ingenting om honom. Inte förrän hans mamma ringde till min mamma och berättade för henne vad som hänt, och när begravningen skulle vara.

Senare fick jag veta av hans föräldrar att han pratat mycket om mig. Nu i efterhand tror jag att han aldrig hörde av sig igen för att han gled tillbaka i missbruket, och visste vad jag tyckte om det - så han väntade. Tyvärr så gick det sedan som det gick. Så även om de flesta minnena är väldigt positiva, så kommer jag nog alltid minnas att det sista jag sa till en av mina bästa vänner var en lögn för att jag inte vågade träffa honom. Det är något jag får leva med, och lära mig av.

Grattis på födelsedagen min vän, du är saknad.

Svenskhet...

På vägen hem idag funderade jag lite på vad det faktiskt innebär att vara svensk. Vad är typiskt svenskt? Försökte komma på lite typiska svenska drag och egenskaper. Men, svensk som man är, så var det väldigt mycket lättare att komma på negativa saker. Rädslan för att någon främling ska sitta nära på bussen, och då kanske t.o.m. börja prata med en. Eller kanske vår nästan sjukliga fobi för att störa. Det är nästan som om att något inom oss har gått i baklås. Tänk tillbaka ungefär 1100 år. Då var vi s.k. vikingar (en gammal merit som vi verkar tro att vi fortfarande kan leva på). Vi plundrade och slogs i en relativt stor utsträckning, dock mest österut... det var danskarna och norrmännen som härjade mest i västra Europa. Men hur som helst, även långt senare än vikingarna så var Sverige en ganska fruktad stormakt. Vi krigade hejvilt i områdena kring Östersjön, mot ryssarna, och ja... en hel del folk. Men nu då? Det är väl bara Schweiz som gör mer för att prata och aldrig säga något egentligen, ifall att någon nation skulle ta illa upp. Det tragiska, eller kanske komiska, är väl att jag är så väldigt trött på de negativa sidorna av svenskheten, men är lika bunden av dem. Jag dyker väldigt sällan upp hos någon helt oväntat, ringer alltid först, vill inte vara för tidig - och absolut inte vara sen!

Lagom är onekligen det ord som bäst sammanfattar svenskhet. Grova skämt skrattar vi åt, om dom inte är för grova - de ska vara lagom grova. Vi tycker om att äta och dricka... lagom mycket. Det är alldeles lagom långt dit, så det blir ett perfekt resmål. Att "lagom" allt mer har blivit vår måttstock för "perfekt" är egentligen ganska skrämmande. Det är skrämmande för att vi har börjat tycka det om även de positiva sakerna. Vi vill vara lagom lyckliga, ha lagom med pengar, lagom mycket tid med familj och vänner, ha det lagom roligt (observera att dessa bara är exempel, jag säger inte att lycka = pengar = fritid = roligt... fast nu när jag ser det så verkar sambandet finnas där). Är det nästan inte dags att vi tar en paus från att vara så fruktansvärt neutrala och lagom? Jag tycker vi börjar säga vad vi tycker, står för det och rent ut sagt skiter i om vi har lagom starka åsikter i frågan!

Vad tror du på?

Något mycket märkligt verkar ha hänt. Nu för tiden, när vi lyckas förklara allt mer via vetenskap, och det verkar vara allt mer orimligt att tro på övernaturliga fenomen så verkar det nästan vara lite fult att vara en skeptiker. Jag är en väldig uttalad skeptiker, jag tror på sådant som kan bevisas och är väldigt skeptiskt till allt övernaturligt. Då jag även studerat en hel del filosofi, så är jag även skeptisk i många filosofiska frågor. Moral och etik t.ex. Där tror jag inte på någon sorts objektiv moral. Det är subjektivt. För om man tittar på bevisen så finns det ju ingenting som talar för att moralen är objektiv. Det är bara att titta på hur teorier på området har varierat från kultur till kultur och över tid. Då jag diskuterat sådana saker som religion och moral med folk så blir det tydligt att det nu för tiden nästan är fult att inte tro på något övernaturligt. För det mesta verkar detta bero på underliga, och ologiska, slutledningar.

Till skillnad från många andra skeptiker och ateister så har jag dock inga som helst problem med att andra människor tror på diverse gudar, andar, spöken, eller vad de nu vill. Det verkar ju ge en tröst att ha en stark tro i att det finns en högre mening med allt och att vi är skapade med en syfte. Också tanken på en odödlig själ bör ge tröst. Att inte dö när man dör låter som en lockande, om än ologisk och konstig, tanke. Min världsbild kan anses vara kall och hård. Jag förstår det. Att det är en härlig slump att vi finns till, med det enda syftet att föröka oss och leva vidare samt att det bara tar slut när man dör ger ingen särskild tröst i jobbiga stunder i livet. Men å andra sidan så är det där bara att plocka fram de mörka sidorna, för att sedan jämföra med de ljusare sidorna hos religion. Varför inte vända på det hela och göra en lika orättvis jämförelse åt andra hållet? Vad sägs om att jämföra hotet om ett evigt helvete (bokstavligt talat) & omöjligheten med fri vilja mot att man bara har ett liv så det gäller att leva nu, att verkligen njuta av att just Du faktiskt lever? Ska man jämföra så ska man göra det på lika villkor.

Fick för ett tag sen frågan "Vad tror du på?". Det enkla svaret: kunskap och sanning.

Nu när vi ändå är igång med politik.

Bland alla politiker i Sverige så finns det framför allt en som verkligen sticker ut. Tomas Bodström. Tyvärr (för honom) är det inte på ett positivt sätt. Förutom att vara politiker så är han nämligen även författare, advokat och nu ska han även ställa upp i nystarten av Fångarna På Fortet. Mitt under en valkampanj. För min del känns det lite märkligt redan innan att han hinner göra sitt jobb som politiker på hög nivå, skriva böcker och driva sin advokatfirma. Att han nu även då alltså ställer upp i ett lekprogram i TV känns lite märkligt. I mina ögon är politiker ett heltidsjobb, åtminstone på den nivå som Bodström befinner sig. Sköter han verkligen alla sina jobb så bra som han borde? Det kan jag inte ge svar på, men det känns ju som om att tre/fyra heltidsjobb är lite för mycket för en person. Sköter han inte alla sina jobb så ska han helt enkelt inte heller ha betalt för dom. Detta gäller naturligtvis inte enbart Bodström, utan det finns ju en hel del "höjdare" som sitter i flertalet styrelser och tar ut höga löner från dem alla. Man kan ju inte låta bli att fundera på hur väl de sköter sina jobb.

Jag kan gå med på att vissa yrken går att kombinera med andra, som exempelvis författare. På sin fritid kan man skriva (jag gör ju det just nu t.ex.) och ändå sköta sina andra åtaganden. När det däremot börjar handla om flera heltidstjänster där det handlar om att styra företag och/eller sitta i riksdagen känns det hela lite mer tveksamt.

Något som däremot inte är tveksamt är denna veckas topp 5 låtar, här kör vi:

1. Metallica - Creeping Death
2. Pain - I'm Going In
3. The Hives - Won't Be Long
4. Danko Jones - Home To Hell
5. NOFX - She's Nubs

Politiskt korrekt

Varför måste allt vara så fruktansvärt politiskt korrekt nu för tiden? Jag tror att det svenska neutraliteten har gått lite för långt. Nu verkar det som att vi är hemskt rädda för någon, vem som helst, ska ta illa upp. Ett hyggligt bra exempel är Svenska Kyrkans reklam, Konfa. För er som inte sett den så är det 6 stycken ungdomar på bilden, alla har en tröja som det står en bokstav på och tillsammans skriver de ordet "Konfa". Aha! Fast det är bara 5 bokstäver. Det är nämligen så att bakom två personer så står det en asiatisk tjej. Varför står hon där? Man ser ju inte vilken bokstav hon har på tröjan, och hon behövs inte för att skriva ut ordet. Ah, så ytterst politiskt korrekt. Reklamen innehåller: en mörkhyad kille, en ljushyad kille med ljusbrunt hår, en ljushyad kille med svart hår, en ljushyad och blond tjej, en ljushyad och brunhårig tjej, och sen till sist då den asiatiska tjejen. Alla grupper finns med i bilden, alla är välkomna. Men är det inte att ta det hela lite för långt när en i stort sett överflödig person är med i reklamen bara för mångfaldens skull? Med överflödig menar jag här bara att hon inte bidrar till att stava ut ordet.

När vi ändå är inne på det här så rekommenderar jag alla att titta på reprisen av gårdagens Efterlyst (finns på tv3play). På slutet får Leif GW en fråga från tittarna om varför vissa bilder och namn på misstänkta brottslingar publiceras medan andra censureras. Han gav sin teori om att det endast är "helsvenska" namn som publiceras, men utländska namn hålls hemliga. Detta för att undvika rasism. Hasse Aro (som beslutar vilka bilder och namn som ska publiceras) såg väldigt svettig ut och försöka hitta på någon löjlig förklaring om varför dom gör som dom gör. Själv tror jag att Leif GW hade helt rätt. Jag säger inte att det är något dåligt, men jämställdhet är faktiskt att vara lika för alla. Antingen ska allas namn och bild publiceras, eller ingens. Särbehandling (både positiv och negativ sådan) är inte jämställt. Tänk på det.

Är nyheter fortfarande nyheter?

Det verkar som om att vi svenskar blir allt mer intresserade (besatta) av skvaller och kändisar.Denna kändiskåthet har också spridit sig allt längre, kvällstidningarna föll för ganska länge sen men nu verkar det spridas allt mer. Allra värst är det dock som sagt i Aftonbladet. Eller vad sägs om följande rubriker (tagna idag):
- "Här är de nya lyxfruarna"
- "Den oväntade kärleksfrågan till Anna Bergendahl"
- "Så mycket satsar SVT på bröllopet"
- "Victoria Silvstedt tar över showen"
- "Filmstjärnan i slagsmål"
- "Ankas assistent har redan slutat"
- "Elin börjar plugga igen"

Behöver man säga så mycket mer? Vi svenskar är på tok för kändiskåta och det är dags att vi skärper till oss. De är bara människor! Det enda som är värre än alla kändiskåta är kändisarna som klagar på att dom aldrig får vara ifred. Dom har valt det där livet, och om inte folk skulle vara så intresserade av dem så skulle dom bara vara vanliga Svenssons, och då skulle dom inte tjäna sina pengar och leva sina liv. Man blir nästan lite illamående... Men i alla fall så tänkte jag avsluta med ett bra citat från Ricky Gervais. Efter att han slagit igenom med serien The Office så blev han tillfrågad av en reporter om han hade något bra tips för andra som vill bli kända. Hans numera klassiska svar:
"Kill a prostitute".

Tycker det sammanfattar ganska bra denna nya trend av att det är viktigare att vara känd snarare än vad man är känd för.

En komprimerad lektion i filosofi.

Ok, idag känner jag mig på lärarhumör. Så, jag tänkte att vi tar en liten lektion i lite grundläggande filosofi. Vi kan ju köra det som faktiskt är något att bita i tycker jag. Fri vilja t.ex. är något som de flesta av oss skulle säga att vi har. Intuitivt så känns det ju som om att vi styr över våra liv och tar beslut osv. Men börjar man titta närmare på problem, och klurar lite på saken, så verkar det bara som om att våra möjligheter till fri vilja blir mindre och mindre. Ett klassiskt problem är det med determinism. En kort definition av determinism kan vara: allt som händer är en konsekvens av tidigare orsaker. Med andra ord att allt är förutbestämt och det finns bara ett sätt som framtiden kan utspela sig på. Om determinismen är sann så har vi inte fri vilja. Dock är det även så att om determinismen är falsk så saknar vi fri vilja, eftersom: om tidigare saker inte orsakar framtida händelser så kan inte heller vi vara orsaker. Allt är bara slumpmässigt kaos. Detta var länge ett svår nöt att knäcka, men nu har någon sorts mellanväg hittats - som dock verkar ge upphov till fler frågor än svar (den ger bland annat upphov till en hel hög med frågor om metafysik och medvetandefilosofiska frågor) och jag orkar inte gå igenom alla problem med den just nu. Men jag tror nog att vi till viss del har fri vilja, jag ska försöka förklara hur jag ser på det.

1. Vi ställs inför val och kan fritt välja mellan dessa val, men:
2. Vi kan inte välja vilka olika alternativ vi har att välja mellan.

Därför tror jag inte att vi har en helt fri vilja, i den traditionella meningen. Skulle vi haft det skulle vi exempelvis ha kunnat välja vilken färg vi ska uppleva att himlen har. Däremot har vi så mycket fri vilja man kan räkna med, givet naturlagarna och att vi faktiskt är fysiska varelser som inte kan bryta mot naturlagarna.

Och sen för att ge svar på en fråga som många låtsas-filosofer verkar gilla:
Fråga: Om ett träd faller i skogen och ingen är i närheten - låter det?
Svar: Självklart. Enkelt fysik. Läs på om ljudvågor.

Svenskar och solsken

Solsken. Värme. Fantastiskt. Det är faktiskt riktigt skönt att känna att sommaren är på gång. Håller tummarna för att vädret håller i sig även nästa vecka, så att jag kan njuta av det "på riktigt" och inte behöva sitta inne för att jobba på uppsatsen. För det är något magiskt med solen och solens effekt på oss svenskar. Det är som att vi slutar vara svenskar. Vi ler. Vi pratar. Vi blir som vanliga människor. Jag kan lova att just nu går det att prata med en främling på bussen. Försök er på det en morgon i mitten av november. Det går helt enkelt inte.

I helt andra sammanhang så är vi dock fortfarande svenskar. Vi slog Kanada i hockeyn, så nu tror vi (eller åtminstone de inom media) att vi helt klart är bäst och guldfavoriter. Barcelona vann spanska ligan, så nu är Zlatan bäst i världen (trots att han inte fick spela från start). Inget fel på lite självförtroende, men när ska vi börja vara lite mer realistiska vad gäller förväntningarna inom sporten? Det verkar nästan som om att vi inte har något mellanläge. Antingen är vi blivande världsmästare eller så har vi kastat yxan i sjön. Antingen så är vi så sociala att vi verkar desperata eller så hatar vi (eller kanske är rädda för) alla andra. Det hela är intressant, men mycket märkligt. Borde kanske ha skrivit mitt examensarbete om svenskhet istället?

Festklädd, men inte festsminkad.

På vägen hem från affären idag så mötte jag en tjej. Jag såg att hon såg lite vilsen ut, och verkade vilja fråga mig något så jag stängde av musiken. Då utspelade sig följande lilla konversation:

hon: "hej ursäkta... vet du vart sickla kaj ligger?"
jag: "eh, sickla kaj?"
hon: "ja, eller nåt med sickla och där det går ett tåg man kan ta härifrån."

Efter det så förklarade jag vart saltsjöbanan och tvärbanan går ifrån. Sedan gick vi vidare åt varsitt håll. Jag kunde inte sluta fundera på det hela, och efter en liten stund kom jag på hur det stod till. Hon hade helt klart "spelat bortamatch", och kom inte ihåg hur hon gått från tåget till lägenheten. Denna slutsats baserar jag på ett par saker:
1. Hon var festklädd, men inte festsminkad
2. Hon kom ut från bostadsområdet
3. Hon hittade inte till tåget (som ligger ungefär 100 meter bort)

Så, vad kan ni då lära er av detta? Jo, spela inte bortamatch om ni är för berusade för att komma ihåg vägen - då är hemmamatch mycket bättre (men kanske inte möjligt). Alternativet är väl att inte gå hem med någon tomte, utan istället ta en som är tillräckligt snäll för att faktiskt förklara vägen.

Dom var dåliga, stökiga och ganska fula.

Det är fascinerande hur annorlunda man ser på världen när man är trött eller hungrig. På vägen hem från jobbet idag var jag nämligen både och. Kombinera detta med en varm buss som var tvungen att stanna (mitt i solskenet) p.g.a. broöppning. Mina medresenärer förvandlades till hemska varelser, som till viss del liknade människor. Utseende kan dock bedra. Dessa, saker, kan inte ha varit människor. Alla var nämligen fullkomligt fulla av fel. Någon hade lite för korta byxor, så man såg att strumporna inte var särskilt snygga. Någon annan hade en väldigt malplacerad mustasch. En tredje svettades alldeles för mycket. Den fjärde hade ett extremt ouppfostrat barn. Överlag så var mina medresenärer... Ja, dom var dåliga, stökiga och ganska fula. Nu så här i efterhand, med shorts på och vätskebalansen nästan återställd, så inser jag hur oerhört konstig man blir av trötthet, hunger och värme.

Men värmen ska man väl inte klaga på, egentligen... Idag har det ju varit en fantastisk dag. Solsken. Värme. Ljus. Får väl säga att det var en himla tur att man var instängd på jobbet från 7 till 16. Senaste väderprognosen jag såg sa i alla fall att det skulle bli en liknande dag imorgon. Håller allt tummarna för det!

Dom saknar glöd!

Har tittat lite, relativt ointresserat ska medges, på hockey VM (som jag tidigare sagt så är det ganska dålig hockey). Just nu när detta skrivs så spelar Kanada mot Norge. Eller, Kanada spelar hockey och Norge befinner sig också samma plan... Det blev just 12-1 till Kanada. Norge har, så klart, gett upp (och de gjorde nog det för ett par mål sen). Något som slog mig då var att expertkommentatorerna under detta VM är lite som Norge. Saknar glöd. Verkar ha gett upp. Man lyssnar helt enkelt inte riktigt på dem längre. Bättre var det under OS. Duon Härenstam & Wikegård var betydligt bättre. De såg till att underhålla om matchen själv inte lyckades med det. Dessutom så häver Wikegård ur sig så många "instant classics". Den som minns starkast var "dom åker runt och fyller år". Vilket inte sades under detta OS, utan en tidigare match när Sverige i princip la sig för att få lättare motstånd i nästa match (jag minns inte när detta var).

För att inte låta sport ta över ännu ett inlägg här så hade jag även tänkt ge ett stort tack till min handledare. En riktig vardagshjälte som gör det där lilla extra. Fler sådana vill vi se på universitetsnivå!

Stress...

Stress är ett märkligt fenomen. Det hjälper oss att fokusera och prestera bättre, men inte om det blir för mycket stress. Måste ha varit en svensk som uppfann stress. Varför annars skulle faktiskt lagom vara bäst? Hur som helst så har jag nu 11 dagar kvar tills uppsatsen ska lämnas in. Det finns ingenting lagom över min nuvarande stress. Istället får jag göra mitt bästa för att hantera den, då den trots allt är över en begränsad tidsperiod. Ser verkligen fram emot att vara klar med den här terminen och ha tagit min examen. Då blir det att fira (och framförallt kanske att sova gott)! Men fram tills dess kommer jag fortsätta att blanda ihop veckodagar, glömma bort tid och att tappa ord.

Det är en himla tur att man har goda vänner som stöd och peppning. Ett par av dem är också rejält duktiga på att få en att tänka på annat när kortslutningen i skallen inte är långt borta. Cred till er!

Ska väl ta upp något lite mer underhållande också. Jag menar, det är ju faktiskt torsdag... Vad sägs om en topp 5 lista? Ok, då kör vi. Denna veckas topp 5 låtar (det finns så många bra, så min topp 5 varierar från vecka till vecka):

1. Rammstein - Heirate Mich
2. Rise Against - Collapse (Post-America)
3. NOFX - Blasphemy (The Victimless Crime)
4. Placebo - Post Blue
5. Kings of Leon - Closer

Sär skrivningar

Jaha, då var det dags igen. Dags att röja upp lite i språkträsket. Nå ja, inte så mycket röja kanske... Hade nog snarare tänkt vara lite svensk och bara klaga på det. Man blir ju förbannad på alla som har som jobb att skriva (exempelvis journalister eller de som jobbar inom reklambranschen) och som verkar sakna grundläggande kunskaper vad gäller stavning. Eller vad sägs om den här godbiten till rubrik: "Kvinna flydde från man genom stege". Händelsen var alltså att en man bröt sig in i en villa och kvinnan, som befann sig i den, lyckats undkomma inkräktaren genom att klättra ut genom ett fönster och ned för en stege. Hon tog sig alltså inte genom stegen. Det finns oerhört många korrekta sätt att använda "genom" i det sammanhanget (vad sägs om: "Kvinna flydde från man genom att klättra ned för en stege"). Bättre hade väl kanske ändå varit "Kvinna flydde från man via en stege".

Något annat som man kan se lite här och där är särskrivningar. Här tänker jag dock inte klaga, då de ibland kan ge väldigt roliga resultat. Ett par exempel:
- herr toalett
- skum släckare
- kul glass
- gift orm
och sist men inte minst (och den här är tagen från våra kära vänner McDonald's)
- rök fritt i våra lokaler.

Ha en trevlig dag och vårda språket!

Det där med procent är fint.

Som de flesta av er säkert vet så är det valår i år. Jag pratar inte om däggdjur som lever i vattnet, utan såklart om val av regering. Detta innebär att politikerna snackar ovanligt mycket strunt för tillfället - vilket ju är en guldgruva för någon som mig. Det som är mest underhållande är att ingen av dem verkar vara de minsta kritisk till den statistik de själva lägger fram, utan de är bara kritiska mot sina motståndares statistik. Vad ingen av de verkar inse (eller så väljer de helt enkelt att bortse ifrån det när det gäller sina egna undersökningar) är att man kan i princip anpassa sin statistik efter det politiska budskap man vill lägga fram. De verkar inte ta i beaktande sådant som vilka som tillfrågats eller antalet deltagare i den mätning de pratar om.

Dock verkar deras riktiga äss upp i rockärmen (inget äss är dock lika fint som mitt äss) är att prata i procent. Pratar man om något relativt ovanligt så är ju faktiskt varje enskilt fall ganska många procent av de totala antalet fall. För att ta ett exempel från min dag: idag deltog 200% fler studenter vid Psykologiska Institutionen (PI) i min undersökning än vad jag räknat med. Det låter ju helt fantastiskt, men den "riktiga sanningen" är att jag räknat med en deltagare, och istället deltog tre. Dock räknade jag med totalt tre deltagare idag (två stycken som inte studerar vid PI) och jag fick fem stycken. Så ska jag vara aningen mer rättvis ska jag ju säga att ungefär 66,7% fler deltog. Ska jag vara fullständigt sanningsenlig/opolitisk så ska jag ju säga att två stycken fler deltog. Överlag så är det där med procent fint.

Tolka dock inte det här som om att jag anser att valet är oviktigt eller att jag är ointresserad av politik. Politik ("Politik är en statsvetenskaplig term för de processer och den taktik en grupp använder för att fatta beslut, ofta vad gäller hur en stats offentliga makt ska fördelas och utövas") är viktigt och jag uppmanar alla, som får, att gå och rösta. Vi vill ju inte att Sverigedemokraterna ska få plats i Riksdagen, eller hur?

Skönt att vissa saker i alla fall går som de ska!

Ok, så här ligger det till. Att tiden går fort när man har roligt är något som många av oss (om inte de flesta) upplevt. Tyvärr är det inte bara då som man kan få den känslan. När mycket ska hinnas med så blir det precis likadant. 15 dagar kvar att arbeta på C-uppsatsen (nåja, 14... den ska lämnas in om 15). Känns dock som att tidsplanen håller hyggligt än så länge. Men man vet aldrig!

För övrigt så vaknar språkpolisen och vetenskapsälskaren i mig när folk använder det uttrycket jag precis använde... Att tiden skulle variera beroende på vad man gör är en absurd tanke. Dags för en ändring i språkbruket kanske? Vad sägs om: "det känns som om att tiden går fortare när man har roligt"? Gäller ju att hålla sig till sanningen. Man blir skadad av att plugga filosofi...

På tal om att plugga filosofi. För ett tag sen var jag "privatlärare" åt en person, i filosofi (på högskolenivå). Idag fick jag veta att hon klarade tentan (jag tvivlade aldrig, det gjorde dock hon). Känns tryggt inför framtiden att jag kan lära ut tillräckligt bra för att någon ska klara högskolenivå. Att så småningom lära ut till elever på gymnasiet borde inte vara några som helst problem. Skönt att vissa saker i alla fall går som de ska!

Det är underbart att få ha rätt

Att hockey VM skulle bjuda på 2 godbitar redan nu känns lite märkligt, men ändå så har det hänt.

Danmark 4 - Finland 1.

Vem hade kunnat gissa på det resultatet? Har tittat, så där lite halvt, på två matcher. I båda så har det lag jag valt att heja på (i den utsträckning man kan heja på ett annat landslag än sitt eget) vunnit. Först då alltså Tyskland, och nu Danmark. Det är underbart att få ha rätt. Men jag läste någonstans att detta kanske är tecknet på en "hockey-revolution". Detta tror jag är sånt där underbart skitsnack som kommer glömmas bort när de stora nationerna tänder till och faktiskt börja knyta skridskorna innan match. Det är en skillnad mellan "de bra" och "de dåliga". Av allt att döma så är den kulturellt betingat. Folk i "de bra" länderna har ett stort intresse för hockey. I "de dåliga" länderna finns det andra sporter som är större. Mycket större. Detta resulterar i mindre pengar (och därmed mindre satsningar på) för hockeyn.

Nåja, detta är ju faktiskt inte ett sport-blogg. Det finns annat att prata om. Stress till exempel. Tittade förbi McDonald's idag (nödlösningen när man är hungrig), och dom stackarna som jobbar där verkar inte ha det speciellt skönt på jobbet. När jag väl kom först i kön till kassan så fick jag vänta där i kanske 25-30 sekunder (tjejen bakom kassan var tvungen att fixa pommes). När hon kommer tillbaka säger hon "hej och välkommen, jag ber om ursäkt för att du fick vänta". Max 30 sekunder. Sen när är det lång tid att vänta? Jag sa som det var, att det inte var någon fara alls. Hon såg märkligt lättad ut. Jag undrar om vi stockholmare allt som oftast är så stressade att en halv minut är lång tid att vänta då man ska beställa mat? Om det är fallet så är det nog dags att vi alla tar ett djupt andetag och blundar i en minut. Slappna av. Den dagen jag tycker att jag fått vänta länge efter 30 sekunder är den dagen jag sjukskriver mig, stänger av mobilen och kastar ut datorn.

Man kan ju inte låta bli...

Så här på lördagsmorgonen kan det vara ganska mysigt att sitta med en kopp kaffe och läsa nyheterna på diverse tidningars hemsida. Återigen så hittar man alltid något som förbluffar och får en att börja tänka på hur störda vi människor är. Läste precis en artikel om en man som kom hem kraftigt berusad och våldtog sin dotter. Han hävdade att det inte var hans uppsåt, och hans förklaring till varför lyder ungefär såhär: "Jag trodde att det var min fru". Jag har svårt att se hur detta kan vara en förmildrande omständighet, och som tur var delade rätten min åsikt och dömde honom. Två och ett halvt års fängelse, samt 85 000 kronor i skadestånd. Om detta är ett rimligt straff eller inte tänker jag inte diskutera här.

Men i en lite mer positiv anda så slogs igår ett världsrekord, och jag bevittnade det (inte på plats, utan på TV). Öppningsmatchen i hockey VM, mellan Tyskland och USA, hade 77 803 åskådare på plats. Detta är alltså rekord-publik i hockey (att exempelvis Camp Nou, FC Barcelonas arena, rymmer nära 99 000 kan vi ta upp någon annan gång). Det som glädjer mig med att rekordet slogs igår är att det var tyskar som gjorde det. Tyskar och amerikaner. Inte en kanadensare eller ryss så långt ögat kunde nå. Inte bara det, utan att det var i just den här turneringen. Hockey VM samma år som OS är något jag inte förstår. Det är som en repris fast man har plockat bort alla godbitar. Fast inte igår alltså. Tyskland, som ju även är värdnation, bjöd på en liten bit choklad i och med ett nytt rekord. Chokladbiten växte dock lite 21 sekunder in i förlängningen när Tyskland gjorde mål och, aningen oväntat, besegrade USA. Man kan ju inte låta bli att bli glad när ett gäng underdogs besegrar favoriterna.

Anledningen till att jag överhuvudtaget tittade på matchen var att det inte fanns något att bra på TV. Av ren princip brukar jag inte följa hockey VM, det är generellt inte en speciellt bra hockey turnering. Men gårdagen var lite som en aptitretare, kanske blir det att titta på Finland - Danmark ikväll. Och då återigen heja på det lag som på förhand är uträknat. Heja Danmark!

Världens äldsta historia

Idag blir det lite idéhistoria. Jag tänker lägga fram ett par egenskaper, så får du gissa vilken "person" dessa passar in på. I dessa meningar kallar jag denna person för X.

- X föddes den 25e december.

- Xs mamma var jungfru (och då menar jag inte stjärntecknet, utan oskuld)

- Innan X födsel tändes en stjärna i öst.

- Tre kungar kom till födseln, och "hyllade" X.

- X döptes vid ca. 30 års ålder, och började då lära ut sin tro.

- X hade 12 stycken lärjungar.

- X utförde mirakel, så som att gå på vatten och hela de sjuka.

- X blev förrådd, och därefter korsfäst.

- X var död i 3 dagar, och återuppstod sedan.

De flesta av er kan nog gissa vem detta handlar om. Om ni gissar på Horus från den egyptiska mytologin (från ca. 3000 f.Kr.) så får ni full poäng. Det är den tidigaste historien med dessa drag som vi känner till, dock inte den enda. Poängen med detta är att belysa att detta med stor sannolikhet är världens äldsta historia, som verkar kunna härledas till hur solen och stjärnorna rör sig över himlen under ett år. En intressant tanke?

Man kan nog inte stå utan åsikt här...

Ok, så Thomas Quick (egentligen, och återigen, Sture Bergwall) blir inte plötsligt friskförklarad då han nu faktiskt fått resning i ett av de fall där han tagit tillbaka sitt erkännande. Det känns betryggande. Om man dömer av det som vi faktiskt vet om honom så är han en mycket farlig man. En så kallad psykopat. Jag tror dock inte att han begått alla de mord som han erkänt. Han erkände med stor sannolikhet ett par av dem för uppmärksamhetens skull - men det betyder inte han helt plötsligt förvandlas till en missförstådd och harmlös man! Då jag själv läst en hel del psykologi vid det här laget (och även rättspsykologi) så har jag fått lära mig hur farliga psykopater kan vara, speciellt de som är extra våldsbenägna. Om man tittar på de brott Quick/Bergwall begick som ung så råder det inget tvivel om att han kan klassas som våldsbenägen. Vad man än anser om hans skyldighet i mordfallen så tycker jag att det känns som om att om man vet om honom så har man en åsikt om honom. Har ännu inte stött på någon som är helt neutral vad gäller Quick.

På tal om att vara våldsbenägen, eller ja kanske snarare att vilja vara tuff så tycker jag att pojkar/killar i yngre tonåren är väldigt roliga. På tåg eller buss så sitter de och brer ut sig, tycker att dom är tuffaste katten på gatan. Ända tills någon (idag var det jag) sätter sig bredvid/mittemot. Då blir dom helt plötsligt små skötsamma skolpojkar. Rakryggade och ganska tystlåtna. Vad det beror på vet jag inte... Hårväxten i ansiktet? Tatueringarna? Intressant och underhållande är det iallafall!

Inget tjafs!

Dagens kanske mest uppseendeväckande rubrik måste väl ändå vara "Dog av hjärtattack – varnades för filmning", från Aftonbladets hemsida. I korthet är det alltså en spelare i en kroatisk amatörliga som fick hjärtattack, och "dog på fläcken", som fick gult kort för filmning. Hårda domare! Kanske något vi svenskar borde ta till oss? Vi borde kanske bli lite hårdare, och inte bara vad gäller att dela ut gula kort i fotboll. Jag gillar av princip inte Aftonbladet, men läs gärna artikeln här.

På tal om hårdhet så såg jag idag en man, av uniformen att döma militär, som var "hård". Hans fru (nu gissar jag bara, de var för långt borta för att jag skulle kunna avgöra om hon hade en ring på fingret) och två söner väntade på honom vid busshållplatsen. När han klev av bussen så sprang hans ena son fram, självklart överlycklig över att få träffa sin pappa, för att krama om honom. Pappan (men kanske framförallt militären) vände sig dock lite obekvämt bort, det var ju nämligen så att han pratade i telefon. Självklart är det ju viktigare att prata i telefon än att ge sin son en kram... Eller? Och folk undrar varför jag är misantrop...