Men sluta larva dig...

Läste en debatt-artikel på Aftonbladet (http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/kulturochnoje/article7611879.ab). Måste bara säga att jag blir så trött på sånt där. Folk som snackar (eller skriver i det här fallet) en massa strunt som de inte verkar förstå. Hon (debattören) verkar tro att bara för att "nördar" har blivit accepterade så glöms världens alla problem bort. Ok, vi nördar gillar våra "fantasivärldar" - alltså böcker, filmer, spel. Visst är det skönt att glömma bort vardagen i två timmar när man ser på en film. Men inte betyder väl detta att vi hela tiden "flyr in i" våra fantasier och struntar i omvärlden.

Det är som om att vi inte berättat sagor och sådant i många hundra år (snarare kanske tusentals år). Allt sådant är samma sorts "verklighetsflykt" som vi idag kompletterat med spel, film och böcker. Men att kalla det för "verklighetsflykt" är både befängt och okunnigt. Det är ju faktiskt så att de allra flesta (alla "normala") personer vet att det är på låtsas, men det är skönt att drömma sig bort. Om man sedan väljer att drömma sig bort till antikens Grekland, en solig strand på någon tropisk ö eller till Star Wars är ju egentligen bara ytliga skillnader.

I debatt-artikeln så var det särskilt en mening som chockade mig i hur befängd den var.
" "Medan P3 Kultur" rapporterar om virtuella verkligheter som om det inte fanns romer på flykt[...]". Varför skulle P3 Kultur prata om att romerna blir vidrigt behandlade och tvingas i flykt?! Det är inte kulturnyheter, det är "vanliga" nyheter (och togs även upp i nyhetssändningar på TV, i radio samt i tidningar). Denna sorts argumentation är tyvärr vanligt förekommande, dock oftast i politiken. Man byter ämne och drar in saker som inte hör till den ursprungliga frågan.

Jag blir på riktigt arg när okunniga människor (eller åtminstone ger de sken av att vara okunniga) kommer fram och snackar en massa strunt. Samma sak hände vid skolskjutningen i Columbine. Man valde att skylla dådet på diverse saker: Marilyn Manson, våldsamma datorspel, våldsamma filmer osv. Fullt förståeligt, samtidigt som det är helt befängt. Man väljer den lätta utvägen, istället för den svåra (och i det fallet kanske den viktiga) och säger "ojdå, vilka hemskt dåliga föräldrar de måste haft". Jag menar, dom killarna samlade på sig en massa vapen och byggde bomber... hemma! Hade föräldrarna visat något intresse för sina barns liv hade de nog upptäckt detta. Och om man ändå väljer att skylla på filmerna, spelen och musiken så är det fortfarande i grunden föräldrarnas ansvar att ha lite koll på vad deras barn ser på för filmer, vilka spel de spelar och vilken musik de lyssnar på. Fast att skylla på just musiken tycker jag är fruktansvärt larvigt, nästan barnsligt. Samma sak händer här i debatten. Man skyller på det lätta, att sci-fi och fantasy blir allt mer populärt, istället för att inse att det kanske är så att vi människor är riktigt ruttna mot varandra och sedan urminnes tider behandlat alla människor som sticker ut på ett fullständigt vidrigt sätt.

Tänkte bara avsluta med att säga att det är väldigt ofta som "kulturarbetare" (som roligt nog även är slang för arbetslös) verkar vara fruktansvärt anti allt nytt inom kulturen som är riktat till en bred publik. Dags att inse att saker och ting förändras, så sluta försvara ståndpunkten att "allt va bättre förr" och sluta vara så rädda för förändring! För att citera Scrubs: "different doesn't mean bad. It just means different".

Tillämpad psykologi och anfallande hundar

Ok, nu börjar jag ledsna. Det är väldigt mycket skriverier nu på sistone om hundar som attackerat människor. Min teori är att det inte blivit fler attacker, utan att det är ett "hett ämne". Alltså, debatten är ju igång efter att vissa raser förbjudits i Danmark. Så frågan är: är hundar farliga? Tidningarna vet att folk är intresserade av det här, och skriver därför mycket om det. Tyvärr leder detta till att läsarna tror att attackerna går upp, eftersom det ju står om det så mycket i tidningarna. Detta är ett vanligt misstag som vi människor gör.

Det hänger ihop lite med det senaste inlägget, nämligen att vi människor är dåliga på att bedöma sannolikhet. Fast i det här fallet är det istället så att ju lättare vi kan föreställa oss något - ju högre tror vi att sannolikheten är att det kommer att hända. Låt mig ge ett litet exempel. Om vi läser om en flygolycka så blir vi mindre benägna att flyga - för vi kan lätt föreställa oss att vårat flygplan också kommer krascha. Det är faktiskt snarare tvärtom. De som arbetar på flygplatserna kommer nämligen att bli mer noggranna efter en flygolycka, så en olycka gör det hela lite säkrare en tid framöver.

Samma felbedömning gör vi nu med hundarna. Vi läser om en massa hundar som anfaller människor, och tror att hundarna bara blir farligare och farligare. Detta leder till att vi (överlag) blir mer benägna att vara för ett förbud av vissa raser. Jag tycker personligen att detta är helt fel. Vi ska inte förbjuda vissa hundar, utan ha bättre uppfödare som bara säljer till folk som kan hantera hundarna. För vissa hundar kräver en hel del disciplin och att man verkligen inte låter dem bestämma. Man är inte elak mot hunden om man visar den att den står lägst i rankingen i familjen (flocken). Snarare tvärtom! En hund som vet sin plats är en lugn hund, och en lugn hund kommer inte attackera någon. En hund som inte riktigt vet sin plats däremot blir väldigt osäker och måste visa sig tuff (och kan därför bli aggressiv).

Så om du har en hund, stor eller liten, så klema inte med den - säg till på skarpen när den gör fel, brotta ner den på rygg om så krävs! Du och hunden kommer må bättre. För tro mig, även om du har en liten hund så kommer du inte såra den genom att visa att du är alfa. Däremot kommer du förstöra den om du behandlar den som en liten människa.

Felbedömning av sannolikhet

Jag tänkte fortsätta lite på lärarstilen som den här bloggen har nu för tiden, och gå igenom lite sannolikhetslära - eller kanske snarare hur vi människor har en tendens att felbedöma sannolikheter. Dock blir dagens inlägg ganska kort, men förhoppningsvis lär ni er något!

Det mest kända exemplet kallas för Gambler's Fallacy (alltså ungefär Spelarens Felslut). Detta drabbar många som spelar på kasinon och liknande, och framförallt då de spelar roulette. Låt oss säga att en person sitter och spelar roulette. Han satsar endast på färg (alltså om kulan kommer hamna på rött eller på svart). De senaste 4 omgångarna så har det blivit svart. Spelaren kommer då sannolikt att nästa omgång satsa på rött (de flesta människor skulle göra det i en sådan situation). Resonemanget bakom att satsa på rött i det här exemplet brukar vara ungefär "Det är ju 50/50 vilken färg det blir, och nu har det blivit svart 4 gånger i rad. Oddsen för att det blir svart 5 gånger i rad är ju väldigt liten".

Det är just den där sista delen som är misstaget. Man satsar inte pengar på om det ska bli svart 5 gånger i rad (oddsen för att det ska bli svart 5 gånger i rad är ungefär 1 på 32, alltså ca. 3% chans). Du satsar på vad det ska bli Nästa omgång, som en isolerad händelse. Oddsen är alltså 50/50 för vilken färg det blir. Om du tror att det är väldigt låga odds för att det ska bli svart nästa gång när det varit svart 4 gånger i rad, så tror du en hel del konstiga saker. Bland annat tror du att den lilla marmorkulan har ett minne, och kommer ihåg vart den hamnat de senaste gångerna. Förutom detta tror du även att kulan har någon sorts moral som säger åt den att den ska hamna lika ofta på de båda färgerna. Lite märkligt va?

"Tankeläsning"

Blir ett lite kortare inlägg idag, men ändå ett intressant ämne! (och jag hoppas att ni håller med). Dagens ämne, som ni har listat ut genom att läsa rubriken, rör s.k. tankeläsning. Då jag dels studerat psykologi, dels semi-professionellt sysslat med trolleri och rent allmän är en skeptiker till övernaturliga fenomen, så tycker jag själv att jag har en ganska god bild av tankeläsning och kan med stor säkerhet säga att något sådant som "ren" tankeläsning inte existerar. Många är väldigt duktiga på att simulera tankeläsning (jag kan själv flera olika sätt att göra detta). Utan att avslöja några egentligen hemligheter rörande trolleri, så kan jag försöka att snabbt gå igenom lite tekniker som finns.

Den absolut vanligaste är att man helt enkelt får någon att tänka på en sak, och sen berättar för dem vad det är de tänker på. Detta kan låta lite luddigt, men låt mig försöka förklara. Det enklaste exemplet kan vara att man ber någon dra ett kort ur en kortlek, så att man sedan ska be dem tänka på sitt kort etc. Att här få någon att välja ett specifikt kort är ingen större svårighet, enklaste sättet är att ha en kortlek med bara ett unikt kort (alltså att man har en kortlek med 52 stycken hjärter kung t.ex.). Denna "hemlighet" kan jag avslöja känner jag, för bara dåliga trollkarlar använder sig av denna teknik. Denna grundtanke kan förstås användas på en stor mängd olika områden. En term för detta är att "plantera en tanke", och inom psykologin som vetenskap finns det en hel del forskning som visar på att detta inte är särskilt svårt.

Den andra stora tekniken är att få folk att välja något att tänka på - för att man sen ska "tankeläsa" och säga vad de tänker på, och helt enkelt utnyttja det faktum/fenomen att vi människor ofta väljer samma sak. Några exempel på detta är:
- "Tänk på ett djur i djungeln." Där väljer de flesta lejon (djungelns konung), vilket är märkligt eftersom det inte finns några lejon i djungeln.
- "Tänk på ett tal mellan 1 och 10." Här väljer mer än hälften talet 7. Fråga mig inte varför, men det har visat sig att det är så.
- "Tänk på en blomma." De flesta väljer ros.
Och till sist den gamla klassikern:
- "Tänk på ett verktyg, och välj sedan en färg som detta verktyg är". De flesta män väljer här en röd hammare. Vågar inte säga med 100% säkerhet vad kvinnor oftast väljer, men jag vill minnas att det är en blå såg (kan även vara en blå hammare).

Observera att här är det inte så att detta funkar hela tiden, men de funkar tillräckligt ofta (alltså ungefär hälften av gångerna, ibland lite mer, ibland lite mindre).

Det finns många fler tekniker, men jag är inte tillräckligt insatt för att våga prata om dom på något annat plan än ren spekulation. Förhoppningsvis så är det dock så att ni nu är lite mer skeptiska till något som säger sig vara ett legitimt övernaturligt fenomen!

Matrix-filosofi!

Ok, idag tänkte jag ta upp två filosofiska problem som tas upp i Matrix-filmerna. Vi börjar med att citera ett litet stycke dialog, som inledning till det första problemet.

Neo: This can't be...
Morpheus: Be what? Be real? How do you define 'real'? If 'real' is what you can feel, smell, taste and see, then 'real' is simply electrical signals interpreted by your brain.

Det här belyser kanske det mest grundläggande problemet inom filosofi. Vi kan ju aldrig "kliva ur" oss själva, och se världen för vad den egentligen är. Allt tolkas ju av vår hjärna. Detta hänger ihop lite med det jag tog upp igår om färger. För någon som är totalt färgblind (alltså inte ser några färger alls, utan allt är svartvitt) så är ju verkligheten, bokstavligt talat, färglös. Just det faktum att allt tolkas av vår hjärna leder till en intressant tanke - det finns egentligen inte någon som helst anledning att acceptera att det finns något utanför hjärnan. Vilket är precis det som hänt i Matrix. Där är mänskligheten slavar, och inkopplade i en dator som simulerar en annan verklighet åt oss. Allt som vi tror finns är alltså bara en illusion (i filmen). Dock va inte Matrix först med att lägga fram den här idén (det är inte ens egentligen deras idé från början). Det ursprungliga tankeexperimentet kallas för "brain in a vat". Det går i princip ut på att vi inte kan veta att vi exempelvis inte bara är en hjärna som ligger i en tank och blir matade signaler (kom ihåg att detta är långt äldre än Matrix - så gissa vart dom fick sin inspiration ifrån?). Även detta är dock bara en modernisering av ännu äldre tankar. Descartes, när han genomförde sitt metodiska tvivel, kom fram till att han kunde betvivla allt runt omkring sig. Detta eftersom han kanske blev bedragen av en mäktig demon (hans ord, inte mina).

Vad är då poängen med allt detta filosofiska hokus pokus? Jo, saken är den att det verkar som om att vi (alltså vår personlighet, våra upplevelser och tankar) endast behöver hjärnan för att existera. Allt det andra skulle man i teorin kunna simulera, utan att någon kropp eller så behövs. Att gå igenom detta grundligt är extremt tids- och platskrävande - så vi tar och går vidare till nästa lilla del, som jag också bara kommer att diskutera väldigt ytligt. Först dock den lilla biten dialog som tar upp problemet.

Trinity: Maybe we did something wrong...
Neo: Or maybe we didn't do something...
Morpheus: No. What happened, happened - and could not have happened in any other way.

Detta är alltså ett helt annat problem, nämligen det med ödet och fri vilja. Det är tydligt att Morpheus här är en så kallad determinist (alltså att han tror att, åtminstone vissa, händelseförlopp är förutbestämda). Filosofisk determinister brukar i regel använda följande argument för att visa på att det finns bara ett sätt som saker kan förlöpa:

1. Kausalitet gäller (alltså orsak och verkan, allt som händer får en konsekvens)
2. Naturlagarna gäller (alltså att fysiska ting kommer påverka varandra på ett lagbundet sätt)
3. Allt som existerar är fysiskt i någon form.

Detta innebär att saker bara kan förlöpa på ett sätt, inte för att någon/något bestämt att det ska vara så, utan för att naturlagarna är universellt giltiga och atomer/molekyler kan bara påverka varandra på ett visst sätt. Man undkommer alltså problemet med något övernaturligt väsen som har bestämt hur allt ska bli, utan det är helt enkelt så att allt som existerar måste vara på ett visst sätt eftersom vi inte kan bryta mot naturlagarna. Detta blev lite repetitivt, men det är viktigt att detta verkligen går in. För om man accepterar detta argument (eller något annat argument som är för determinism) så innebär detta att man även accepterar ståndpunkten att vi inte har fri vilja.

Lite mer filosofi

Många som börjar läsa filosofi tycker nog att frågorna som ställs är onödiga eller lätta att besvara. Man tänker typ "äsch, det där är ju självklart - dumma insnöade filosofer". Tyvärr blir det inte bättre av att läsa mer filosofi. Då inser man nämligen att det är inte filosoferna som är sega i skallen, utan det var en själv. För att belysa detta har jag faktiskt listat ut ett bra exempel för er som inte läst filosofi.

Frågan är: finns färger?

För de allra flesta är svaret ett självklart "ja!". Eftersom detta problem, rent filosofiskt, är mycket svårare än så, så tänkte jag först börja med en kort introduktion till just ordet 'finns'. För att diskussion ska bli intressant så tänker jag här nu använda 'finns' med följande definition: "är något objektivt existerande" (är alltså inte beroende av exempelvis att vi människor existerar, utan skulle ha existerat vad som än hänt). Det är här som just exemplet med färger blir komplicerad. För vad är färg egentligen? Det är ljus som reflekterats från något, träffat våra ögon och sen tolkats av vår hjärna.

Detta verkar leda till att färger faktiskt inte finns. Vilket kan bli ganska kul (för en insnöad akademiker som jag åtminstone). Istället för att säga att "jag har brunt hår" så är det alltså "mitt hår har en sådan struktur att när det reflekterar ljuset på ett sådant sätt att din hjärna tolkar det som om att mitt hår har färgen brunt". Galet nördigt och insnöat, jag vet! Men är det ändå inte lite intressant att något så självklart som vilken färg en sak har, faktiskt inte verkar vara sant? För ofta säger vi ju just att något har en viss färg. Sanningen är ju att färgen inte finns hos objektet, utan snarare har att göra med ytstrukturen hos det.

Förhoppningsvis får mina inlägg här som rör filosofi dig att tänka till lite. Filosofi är som en dörr till en värld med ett mer öppet sinne. Därför blir det imorgon ännu mer filosofi. Då hade jag tänkt ta upp ett par av de filosofiska frågorna och problemen som tas upp i filmen The Matrix.

Då var det dags!

Som lovat kommer här ett nytt inlägg. Tänkte börja med att diskutera det roligaste jag läst på länge. Det var en artikel på aftonbladet.se, med rubriken "Nordkoreas tränare dömd - till slavjobb". Det handlar alltså om deras fotbollstränare som efter "fiaskot" (kan väl bara ha varit ett fiasko i Kim Jong Ils ögon) i VM. Då det gick ganska dåligt (som väntat) för Nordkorea, så tvingas nu alltså tränaren att arbeta 14 timmar om dagen som byggarbetare istället. Känns lite medeltiden tycker jag. Kim Jong Il är helt klart en galen snubbe, med alldeles för mycket makt. Antagligen har han hybris också. Kort och gott: en riktig dåre. Att resten av världen låter honom hållas visar väl bara på att han är tillräckligt galen för att ingen ska våga göra något. Om folk i andra länder börjar klaga kanske han drar igång ett krig. Vem vet? (Han vet nog inte själv skulle jag tro)...

Det andra som jag funderat på en hel del på sistone är allt snack om vargar som varit på sistone. Först var det den lilla flickan som blev biten. Hur allvarligt det var varierar beroende på vilken skvallerblaska man läser. Här var Aftonbladet värst, enligt dom så förlorade hon flera tår och hela foten var sargad. Läste man istället Expressen så fick hon sår på foten och en tå blev ordentligt skadad. Hursomhelst så tycker jag att ansvaret till väldigt stor del ligger på hennes föräldrar. Man går inte fram och ställer sig precis vid stängslet! De kunde ju ha tagit ett steg bakåt när de såg att vargen kom. Den andra varg-storyn handlade om en varg som "anföll" en kvinna på Kolmården. Om jag minns rätt så rev den henne på ryggen och bet henne i armen. Återigen, inte vargens fel - utan guidens. Det var ju så att guiden släppte in sina kompisar till vargarna, utanför den schemalagda besökstiden (på Kolmården får två grupper om dagen gå in till vargarna - en på morgonen och en på eftermiddagen). Kanske finns det en anledning till att det är vid just dessa tider besökare får gå in till vargarna? Antagligen. Jag vet inte varför, men jag gissar det har att göra med att de nyligen fått äta då - så då är de väl lugna och avslappnade. Dessutom misstänker jag att vargen egentligen inte anföll henne, utan lekte (vilda rovdjur kan leka ganska vilt).

Sluta skyll på djuren, och ta lite ansvar. Det är faktiskt vilda rovdjur vi pratar om här.

Tillfälligt uppehåll

Tänkte bara meddela att den här bloggen tar semester t.o.m. 1'a augusti. Nästa riktiga inlägg kommer därmed att komma upp här den 2'a augusti.

Ha det bra tills dess!

De så kallade öharna

När man arbetar i en matbutik får man höra en hel del. Den butiken jag jobbar i har många kunder varje dag, och man får ofta hjälpa dem att hitta varor. De allra flesta inleder med "ursäkta, får jag fråga en sak?", "hej, kan du hjälpa mig?". Dessa människor har jag ingenting alls emot. Det är ju klart att man som kund inte vet vart allting finns, eller så har de letat och sen inte lyckats hitta varan (den kan ju faktiskt vara slut). Jag hjälper dem mycket gärna, men det finns en till grupp av varelser som ser precis ut som vuxna människor. Jag kallar dem för "öharna". Som sagt så ser de precis ut som vanliga vuxna människor. Skillnaden ligger i att de verkar sakna gammalt hederligt hyfs. De brukar söka kontakt med mig (och andra anställda) genom att vifta med handen och yttra ljuden "öh, du!". Det är inte som om att de skulle tolerera att någon (exempelvis jag) försökte få deras uppmärksamhet på detta underbart vidriga sätt. Tyvärr (måste man väl säga) så är det inte bara deras sätt att hälsa som irriterar mig.

En annan väldigt jobbig sak är oförmågan att ställa tillbaka något på samma plats där den stod tidigare. Ibland så krävs det ju faktiskt att man lyfter armen över axelhöjd! Tro det eller ej, men många tar ner en vara ur hyllan, tittar på den och ställer sedan tillbaka den på en annan plats. Hur svårt kan det vara att ställa tillbaka en sak på samma plats där de tog den? Jag kan lova att folk skulle bli galna om jag gick till deras jobb och behandlade dem på samma sätt. Jag kan också lova att de med barn blir arga på barnen om det inte lägger tillbaka saker. Men det är något magiskt med en mataffär som gör att vissa, de så kallade "öharna", beter sig som riktigt små barn. Är du en av dom, så ber jag dig att tänka på att mataffärer är folks arbetsplats!

Sexbrott

Allt prat om f.d. polischefen som nu står åtalad för en hel hög med sexbrott får en ju att tänka till. Det är en hel del tankar som uppstår. Den första (för min del) är att det är dags att göra om det gamla ordspråket "i de lugnaste vattnen går de största fiskarna" till "i de lugnaste vattnen finns de värsta sexförbrytarna". Jag vet att det ju är "innocent until proven guilty" (vet knappt vad det heter på svenska, och dessutom låter det bättre på engelska), men i det här fallet verkar det ganska solklart - snubben är en sexförbrytare.

Den andra tanken som slår mig är hur snabbt vi (i stort sett samtliga svenskar) dömt honom på samtliga punkter. Vi anser att han är en rutten människa som nästan förtjänar dödsstraff. Personligen tror jag nog att han förgripit sig på flertalet kvinnor, och även är skyldig till koppleri - men det är ändå intressant att ta ett steg tillbaka och tänka efter. Jag har ingen aning om hur bevisningen ser ut emot honom. Det enda jag vet är att de hittade en väska med diverse sexrelaterade föremål, att han erkänt att han betalat för sex samt att ett par kvinnor (kommer tyvärr inte ihåg hur många just nu) säger att han våldtagit dem. Det intressanta i situationen (kanske bara för mig, kanske för fler som är intresserade av hur folk tänker) är hur direkt vi är villiga att tro på kvinnorna istället för "snuskgubben". Personligen bör jag ju inte ha någon som helst anledning till att värdera varje kvinnas utsaga som mer trovärdig att polisens, men ändå gör jag det. Inom psykologin pratar man om 'bias' (finns inget bra ord för detta på svenska, det närmaste är väl "förutfattade meningar" eller "fördomar", som för övrigt är samma sak - bara att det senare är väldigt negativt laddat). På något sätt har jag alltså bias för att tro på den som sägs vara offret snarare än den som står åtalad. Men varför? Kan det inte vara så att en eller flera av kvinnorna så att säga "tog tillfället i akt" och sade att han utnyttjat dem?

Denna tanke kan med stor sannolikhet orsaka lite upprörda känslor, om detta är fallet så är jag rätt nöjd. Om jag någonsin får andra människor att tänka efter, och åtminstone försöker se saker ur ett annat perspektiv så är jag väldigt nöjd. Trots detta så är jag väl medveten om att jag är långt ifrån insatt i detta fall, och saknar helt insikt i hur bevisningen emot honom ser ut. Kanske är det så att det är ett solklart fall av att han är skyldig på samtliga punkter. Men tänk även om det är så att åklagaren är glad över att han åtminstone erkände att han betalat för sex? Tänk om den enda bevisningen är hans väska med sexrelaterade saker? Han är helt klart inte den enda svensken som äger dessa föremål. Så vitt jag förstår är det många som använder viagra (och tur är väl det - sex gör, rent fysiologiskt, underverk för både kropp och själ) och de andra sex-leksakerna är han knappast ensam om att äga.

Det tredje som slår mig är hur tidningarna verkligen njuter av att få publicera både bilder och utförliga beskrivningar över vad som hittats i hans väska, vad kvinnorna säger att han gjort mot dem och vad diverse "experter" anser är felet med honom. Fast det är väl inte så att tidningarna njuter av detta, utan de gör vad de kan för att sälja lösnummer? Tidningarna finns där för att tjäna pengar, och är mycket väl medvetna om vad som säljer. När prinsessan Madeleine och Jonas bröt sin förlovning var det rejält många sidor varje dag i tidningarna ägnade åt detta (även här var det "experter" som fick uttala sig, men framförallt diverse "personer nära kungafamiljen"). Sen så tappade detta säljkraft, så då hamnade fokus på kronprinsessans bröllop... När detta var avklarat så återkom istället fokus på polismästaren som står åtalad för en hel hög med sexbrott. Här blir det dock intressant. För nu är det så att kronprinsessan och hennes man varit på smekmånad - då blir detta en större nyhet!

Det är nästan så att man mår lite illa. Vi vill antingen gotta oss i människors olycka (polisen) eller få reda på det senaste skvallret om någon kändis (kronprinsessan). Jag hoppas verkligen att jag kan hålla mig tillräckligt anonym genom åren så att när jag väl får åka på smekmånad (om jag kommer så långt) att jag får vara ifred och ha ett par trevliga veckor tillsammans med min fru!

Dåliga slogans

Insåg att det va en vecka sen jag skrev här senast, så nu är den här visst veckovis istället helt plötsligt. Får la ta och skärpa till mig lite.

Nu när man varit ute och åkt lite i Sverige inser man har konstiga "slogans" vissa städer har. Eller vad sägs om: "Enköping - Sveriges närmaste stad". Det där är helt galet! Närmast vad?! Det beror ju helt på vad man jämför med. Till exempel så ligger både Umeå och Luleå betydligt närmare, om man befinner sig i Skellefteå. Enköpings slogan är helt enkelt nonsens. Säger ingenting, har inget meningsfullt innehåll.

En annan rolig slogan är "Det händer i Bollnäs". Exakt vad som händer är dock väldigt oklart. Har varit där två gånger - en riktigt död stad (eller nja, kanske snarare döende... som ett skadeskjutet djur som försöker och kämpar, men det kan bara gå på ett sätt). Absolut ingenting händer i Bollnäs!

Den kanske i särklass bästa är dock Fagersta. När man åker in i Fagersta står det en skylt:

"Fagersta
Här får du Livstid"

Jag förstår ju vad dom menar, att man får tid att leva och må bra osv. Men kanske skulle hittat nåt annat sätt att säga det? Kan nästan slå vad om att det var någon överviktig, tunnhårig kommunalpolitiker i en grå kostym som tyckte att han var oerhört fyndig när han kom på den. Den ska vara lite rolig och ha ett positivt budskap, och visst så kan man tolka det. Men är det inte mer sannolikt att man tänker på fängelsestraff? Som jag läste den första gången så tänkte i alla fall jag att det verkar som om att Fagersta är någon form av straffkoloni.

Återkomsten

Tänkte att det va dags att plita ner lite tankar här igen. Nästan en vecka sen sist nu ju! Skönt med lite ledighet. Först blev det en liten visit till Karlstad, mycket trevligt! Tyvärr så var det ju efter att terminen tagit slut, så nåt studentliv fanns det ju inte riktigt, men men... inte mycket att göra åt! Just nu är det också fint besök i staden - brorsan är här i ett par dagar. Mycket trevligt det också! Han & jag har varit på gymmet, men målet att förstöra mig (har jag listat ut efteråt) och det målet har nästan uppnåtts.

Men nog om sånt! Det finns väl egentligen två stora händelser att diskutera lite. Den första (och mest intressanta i sammanhanget) är fotbolls VM. Har varit lite av ett skrällarnas VM i år. Till en början tyckte jag att det va lite trist, man vill ju se de traditionellt bra lagen gå vidare - för att få roligare fotboll sen i slutspelet. Men nu när gruppspelet snart är avklarat har jag börjat inse charmen med att de mindre nationerna kämpar på och vägrar lägga sig för att det andra laget är stora favoriter. Dessutom är jag fruktansvärt nöjd med att lag som Frankrike, England och Italien gått ganska dåligt (väldigt dåligt i Frankrikes fall, de har åkt ur). Anledningen till min glädje här är att detta är länder som, i sina egna ögon, alltid är guldfavoriter. Speciellt England är bra på att snacka upp sig själva inför mästerskap. Men tar man en titt på historien så kan man fråga sig om det inte är dags att de vaknar upp. Senaste EM (2008) så var de inte ens med, och senast de vann VM-guld var 1966. Visst, den engelska ligan kanske är världens bästa - men det betyder inte att det engelska landslaget är det!

Den andra stora händelsen är kronprinsessans bröllop. Couldn't care less! Det gjorde faktiskt ingenting att jag jobbade den dagen. Förstår inte alls varför folk är så fruktansvärt intresserade av det. Tror att det var Aftonbladet som hade en bilaga där på lördagen, "50 sidor med allt om bröllopet". Det är i mina ögon helt sjukt. En väldans massa människor gifter sig varje dag, varför ska vi bry oss om att just Victoria och Daniel gift sig? Kanske p.g.a. vilka föräldrar Victoria har? Hej och välkommen till medeltiden! Jag tycker det är helt galet med att någon föds till en upphöjd position i vårt samhälle idag. Det är galet, allt annat än jämställt och väldigt odemokratiskt. I en demokrati kan vem som helst (i teorin) nå vilken position som helst. Därmed är Sverige inte en riktig demokrati, för här går positionen som statschef i arv inom en viss familj. Nej du, det är dags att avskaffa monarkin och inse att medeltiden är över sen ett tag tillbaka. I ett demokratiskt Sverige 2010 ska vi ha en folkvald statschef!

Åka tåg

Satt 3 timmar på ett tåg igår (Stockholm till Karlstad)... det var faktiskt ganska segt! Den enda riktiga underhållningen var ju att studera människorna runtomkring. Finns så ju så väldigt många intressanta människor där ute! T.ex. så satt det två killar bredvid mig på tåget. Dom skulle ut på cykelsemester, satt och planerade hur dom skulle åka och vart dom skulle stanna. Det som var intressant där var att de knappt verkade vara gamla nog att knyta sina egna skosnören! Detta är nog snarare ett ålderstecken hos mig, de var nämligen 17 år gamla... men i mina ögon var dom ungefär 10-11. En annan rolig detalj var att de pratade om saker som om att de visste något om ämnet. Jag ville rätta dom, men det kunde ha förstört stämningen där - så jag satt istället och log för mig själv. Ungdomligt övermod är vackert. Man tror att man vet allt, kan allt och har varit med om allt, trots att man aldrig varit utomlands på egen hand - tåget till Göteborg är ett äventyr. De skulle aldrig erkänna det, men den bästa dagen på deras semester kommer nog att vara den dagen de kommer hem till mamma igen - och får lite riktig mat och nytvättade kläder. Att slippa tänka är underbart!

42

Jaha, då har vi kommit fram till inlägg nr.42 här på 42. Tänkte att det kan vara passande att därmed förklara varför jag valt att kalla den här för just 42. Alla som har läst Liftarens Guide till Galaxen förstår redan namnet, så det här är mer för alla andra. Där är det nämligen så att svaret på frågan om livet, universum och allting är 42. Exakt vad frågan är, är dock lite mer osäkert. Sammanfattas ganska bra på wikipedia:

"Det visar sig senare att planeten Jorden enbart är ett experiment för att hitta "den yttersta frågan om livet, universum och allting" (svaret är 42, men frågan däremot kan ej existera i samma universum som svaret)."

Tänkte också passa på att meddela att det nog inte blir ett inlägg om dagen här de närmaste 1-2 veckorna, detta p.g.a. att jag ska resa bort och så. Men men, semestertider är fina tider! Och då behöver man semester-musik. Här kommer topp 5 semesterlåtar!

1. The Offspring - You're Gonna Go Far, Kid
2. Millencolin - Ray
3. NOFX - She's Nubs
4. Millencolin - Farewell My Hell
5. Danko Jones - Woogie Boogie

Logiskt eller inte

Idag blir det ytterligare lite filosofi. Logik närmare bestämt. Detta p.g.a. att just ordet "logiskt" missbrukas i vardagsspråket. Logiskt har ingenting med sanningsvärde att göra. Det är det absolut viktigaste att komma ihåg. Ett exempel på ett logiskt argument:

1. Om månen är gjord av ost, så är jag en elefant
2. Månen är gjord av ost
3. Alltså är jag en elefant.

Detta är logiskt giltigt. Osant, men logiskt giltigt. Att ett argument är logiskt innebär helt enkelt att om premisserna är sanna, så måste slutsatsen vara sann. Gäller alltså att hålla isär logiskt giltigt, sant och sunt. Att ett argument är sunt innebär att det är både är logiskt giltigt och sant. För argument kan ju vara sanna utan att vara logiskt giltiga. Ett exempel på detta kan vara:

1. Om det regnar, så blir marken blöt
2. Marken är blöt
3. Alltså regnar det.

Detta kan vara sant, men är inte logiskt giltigt (man kan ju tänka sig att någon står och häller ut vatten på marken, så att den är blöt fast det inte regnar). Slutsatsen följer alltså inte med nödvändighet från premisserna. Men det finns naturligtvis många fler sorters argument än "om - så"-argument, men jag tänkte bara visa på att "logiskt", som det faktiskt är, inte har något med sanningen att göra. Och när vi i vardagen använder oss av "logiskt" så hänvisar vi ju allt som oftast till att något är sant och inte allt för långsökt.

Jag är väl medveten om att detta är en yrkesskada (studieskada?) kombinerat med den del av mig som är en riktigt språk-gestapo, men men - jag tycker ändå sånt här är intressant, och roligt att lära ut!

Man blir ju trött

Jaha, jobbat sent den här helgen. Stället suger ur all energi ur kroppen. Vilket i och för sig är ganska skön omväxling från skolan där man bara blir trött i skallen. Men hur som helst, väldigt trött i både huvudet och kroppen just nu. Mycket att tänka och fundera på.

Är nämligen i den där situationen där man inte vet. Man funderar på allt omkring det. "Har man förstått rätt?" "Tänk om det bara är jag..." Såna tankar, nästan mer än skolan, håller en upptagen med att fundera. Förhoppningsvis släpper dom snart i alla fall!

Nu ska jag ta ett glas rött och varva ner, kanske läsa lite bok och sen sova som en nyfödd! Imorgon hoppas jag på att sprudla av energi igen, har lite planer på inlägg och sådant!

Försvarsmakten.

Är det bara jag som tycker att försvarsmaktens nya reklamer är en smula larviga? Jag menar, "har du vad som krävs för att ha en åsikt?". Dags för militären att glömma hela macho-kulturen kanske. Det är ju ändå inte så att vår svenska militär har varit speciellt macho, det är inte vår/deras stil. Vi har militärer som är relativt omtyckta världen över, för att dom är snälla, hjälpsamma och trevliga. Dom kan ta och strunta i hela wannabe-Rambo grejen dom hittat. Men, allt ont för ju med sig något gott. Det finns ju stora affischer uppsatta lite över allt, med text så som "Din kollega bryr sig inte om Sveriges gränser kränks". Jag läste den och tänkte "hmm, det där är nog riktat till mina kollegor". Jag tror inte att jag skulle bli särskilt upprörd om en norsk pansarvagn råkar köra runt i Sverige utan tillstånd. En invasion däremot, då kommer jag nog inte gilla läget - men det är skillnad på kränkning av gräns och invasion.

Fast den allra roligaste (för mig) av deras affischer är: "Din mormor tycker inte det är hela världen om Sveriges luftrum kränks". Det hoppas jag verkligen! Hon har nämligen varit död i många år (innan jag föddes), och om hon idag skulle ha åsikter om vårt luftrum så blir jag fantastiskt överraskad - speciellt eftersom jag inte tror på ett liv efter döden. Jag skulle nog strunta i vilka åsikter hon har, och omvärdera hela min världsbild samt naturligtvis ta reda på hur det är "på andra sidan" (oooh, spooky!).

Så nej, försvaret har jag inte mycket till övers för. Gjorde ju inte lumpen, för att jag tyckte dom va så larviga där vid mönstringen.

Filosofilektion 4

Idag blir det aningen mer flummig filosofi, hade nämligen (väldigt kortfattat) tänkt diskutera s.k. "gudsbevis". Så vitt jag vet finns det inget renodlat gudsbevis som inte blivit överbevisat, eller som använt sig av semantiska trick. Då jag inte vill ta upp hur mycket plats som helst så tar jag två "bevis" för gud (varav det ena är betydligt mer genomtänkt än det andra) och ett motbevis.

Det första beviset kommer jag inte ihåg den exakta formuleringen för, vilket är synd, men kortfattat säger det ungefär:
Om Gud finns så är han/hon/den/det det bästa du kan tänka dig,
Gud är det bästa du kan tänka dig,
du kan inte tänka dig något bättre än Gud,
alltså finns Gud.

Detta är väldigt konstig logik, och motbevisat jag tänker ta upp bygger på samma mystiska logik. Men först lite kommentarer rörande det första beviset. Det är en konstig definition av en gud. Det absolut bästa jag kan föreställa mig, vad det än nu är i för sammanhang, är alltså Gud. Känns inte riktigt som om att det överensstämmer med någon av de gudarna som finns i någon av de organiserade religionerna (det andra beviset är också för att det finns en gud, och är alltså inte ett bevis för någon specifik gud). Det första leder till en gud per person ungefär, eftersom alla tycker att olika saker är bra (och därmed bäst). Sen är själva pratet om "det bästa" väldigt konstig. Bäst på vad? Folkmord? Att sprida död? Att koka makaroner? Tror det räcker så.

Då vi är inne på konstig logik, så tänkte jag nu kortfattat köra på om ett motbevis. Återigen så kommer jag inte på den exakta formuleringen, men ett försök kan jag göra:

Om Gud finns, så finns det ingenting han/hon/den/det inte kan göra,
alltså; Om Gud finns, så kan han/hon/den/det skapa vad som helst,
alltså; kan Gud skapa en sten så tung att han/hon/den/det inte kan lyfta den
Men detta sista steg leder till en paradox. Gud kan inte skapa en sten så tung att han/hon/den/det inte orkar lyfta den - alltså finns det ingen Gud (ingen allsmäktig Gud åtminstone).

Trots att jag är ateist, så tycker jag detta är dålig argumentation - fast den är underhållande, och ligger faktiskt snäppet över det första beviset i att vara genomtänkt. Så, då kan vi lika gärna ta upp det sista beviset för en guds existens (viktigt att komma ihåg att detta bevis lades fram innan kristendomen var uppfunnen). Kort sagt är det: kausalitet. Orsak och verkan. Allt som händer har en orsak som ligger före den i tiden. Någonting måste ha varit den första orsaken. Den första orsaken är gud (då detta lades fram av en icke-kristen, så väljer jag att använda versal där). Detta är faktiskt ett bra bevis, som tyvärr missbrukas av anhängare till diverse organiserade religioner. De gillar att hävda att det är ett bevis för just deras gud. Om det är ett bevis för något är det bevis för Zeus (det lades fram av Aristoteles om jag minns rätt, alltså bör Zeus ha varit den högsta guden i hans tankevärld). Det är åtminstone något att fundera över.

Inte enligt planen.

Hade tänkt fortsätta på filosofilektionerna idag. Men det blir inte så. Istället tänker jag bara säga: idag har jag äntligen tagit min examen. Nu ska jag spendera resten av dagen med att bara njuta av livet och må bra.

Imorgon blir det dock antagligen filosofi!

Långtråkighet

Vissa dagar känns hur långa som helst. Allt känns som en bra idé, om det innebär att man gör någonting - vadsomhelst. Så fruktansvärt långtråkigt... Till och med så att man diskar och städar, och det känns roligt! Omväxling förnöjer, heter det väl. Det jobbiga med såna här långsamma dagar är att det känns i stort sett omöjligt att hitta på något vettigt att göra. Tur att det åtminstone finns ett par vettiga program på TV nu mot kvällen, och att man har ett rejält förråd med musik för när TV'n inte kan leverera.

Det enda positiva med såna här dagar, som jag kan komma på just nu, är att man uppskattar mer vanliga dagar. Dagar där man faktiskt pratar med folk och har sällskap känns som en avlägsen dröm. Som tur är så vet man ju att det kommer ändras, och imorgon blir en strålande ny dag! Eller nja, prognosen är väl att vädret ska fortsätta - men det kommer vara molnigt på ett helt fantastiskt vis.

Hade besök igår, kollade film - ska nog kolla film idag igen, det är ett trevligt sätt att fördriva tid! Fast blir väl antagligen att kolla film själv idag, ändå helt ok. Ska väl börja klura lite på morgondagens filosofilektion också. Fast tills dess så blir det en ny topp 5 låtar!

1. Millencolin - Ray
2. The Offspring - Nitro
3. Danko Jones - Had Enough
4. Rise Against - Savior
5. Rammstein - Donaukinder

Ålderstecken

Då ska vi se om det finns några klassiska ålderstecken. Det första jag tänkte ta upp är besattheten av vilken veckodag det är. Typiskt ålderstecken tycker jag, men låt mig förklara vad jag menar. Fokuseringen på/besattheten av veckodagar är i princip alla tankar som resulterar i att man säger sådant som "va? på en onsdag, jo jo". Vad det nu kan vara som ska hända. Kan vara sådant som att dricka vin till middagen (på en torsdag?!), gå på bio (på en tisdag?!) eller helt enkelt bara äta en tårtbit till kaffet (trots att ingen fyller år, och det är onsdag!). När sådana saker "bara får" hända på vissa dagar (vin dricker man på fredag och lördag t.ex.).

Nästa ålderstecken har redan nämnts; förtjusningen i kaffe och tårta. Jag tror dock egentligen inte att denna förtjusning är något som kommer med åren, utan det är nog ett annat, riktigt, ålderstecken som faktiskt är orsaken. Detta ålderstecken är att man börjar strunta i vad folk tycker. Sötsuget finns ju där sen barnsben, och jag tror att man sen helt enkelt försöker dölja det olika mycket. Man hittar på ursäkter (som "lill-lördag") för att rättfärdiga sitt beteende för sig själv. Men sen, när åren tickar på, så inser man att det faktiskt är ganska larvigt att hitta på ursäkter för sig själv - och istället börjar man bara göra som man vill. Jag önskar att jag alltid kunde göra och tänka så, jag försöker det iallafall, men är svårare än man kan tro.

När blir man gammal?

Ålder. Gammal eller ung. Vuxen eller barn. Man kan tro att de ska hänga ihop, på ett sätt som de faktiskt inte gör. Allt där är relativt. Om man formulerar det på rätt sätt (eller kanske fel sätt) kan jag känna mig gammal. Ett exempel: jag har en kompis som är ett par år yngre, och när hon och jag insåg att jag fick börja gå på krogen samma år som hon fick köra moped så började jag känna mig gammal. Fast allt som oftast så känner jag mig varken gammal, eller kanske inte ens särskilt vuxen.

Idag blir det en kortis, för nu ska jag fortsätta njuta av vädret, ta en öl och antagligen en pizza också. Imorgon ska jag fortsätta filosoferandet över ålder och när man är gammal. Men tänkte få er att börja tänka - så får vi se om jag kan pricka in de tankarna imorgon!

Filosofilektion 3

Ok, idag så fortsätter lektionen. Det är väl lika bra att fortsätta från igår, med frågan "hur kan vi nå kunskap?". Dock är det så, precis som jag sa igår, att det först gäller att svara på "vad är kunskap?". Innan man kan diskutera hur man ska nå ett mål, så gäller det ju att veta vad målet är. Den klassiska kunskapsdefinitionen är:

A vet att p, om och endast om (förkortas "omm"):
1. p är sant,
2. A tror att p är sant,
3. A har goda skäl att tro att p är sant.

Där är alltså p vilket påstående som helst, som exempelvis "jorden är runt" eller "5+7=12". Men vad säger egentligen definitionen? Första steget är ju att påståendet måste vara sant. Man kan inte veta något som är falsk (vilket inte ska förväxlat med att veta att något är falskt). Det andra steget är alltså att personen måste tro att påståendet är sant. Jag kan ju inte sägas veta att exempelvis "London är huvudstad i England" om jag inte tror på det (även fast det nu råkar vara korrekt). Det tredje steget, att ha goda skäl, är där för att gissningar som råkar vara korrekta inte ska räknas som kunskap. Intuitivt så känns det ju som om att de två första punkterna inte är tillräckliga för att säga att någon vet något. Därför är det så att alla tre krav måste vara uppfyllda. Med andra ord så är varje steg i sig nödvändigt men inte tillräckligt för kunskap, utan alla tre krävs.

Vid en första anblick (eller nja, man kanske måste fundera ett tag på saken) så känns det som en ganska vettig definition av kunskap. Tyvärr så är den inte helt problemfri. Vi tar en till titt på den, fast nu kör vi en liten betoning på problemen.

A vet att p omm:
1. p är sant,
2. A tror att p är sant,
3. A har goda skäl att tro att p är sant.

Varje rad i definitionen ger upphov till en fråga, som inte är helt enkel att besvara. De tre frågorna är: Vad innebär det att något är sant? Vad innebär det att tro? Vad är goda skäl?
Jobbiga frågor, som jag kommer diskutera kring i senare inlägg här. Men som tur va, för mig, så lägger jag gärna ner tid på att fundera över sådana saker! Som avslutning till dagens lilla lektion så vill jag uppmana er till faktiskt sätta er in lite i filosofi och börja fundera på sådana saker som verkligheten - och kanske framförallt: free your mind. Uttjatat citat från The Matrix, men det är så mitt i prick och något alla borde ta till sig istället för att vara låsta i sin gråa Svensson-vardag.

Filosofilektion 2

Många har en väldigt negativ, eller åtminstone felaktig, syn på vad filosofi egentligen är för något. Detta är till stor del p.g.a. bokaffärer. I deras filosofi-avdelningar brukar det vara en massa trams! Många av böckerna är av typen "hitta dig själv", "lev livet" och "konsten att vara lycklig". Det är inte filosofi. En ganska bra definition av vad filosofi är, är: "vetenskapen som sysslar med sanning". Alltså försöker hitta ett svar på vad sanning är. På vägen visar sig det dock att det finns en hel del frågor som måste besvaras. Dessa frågor har i sin tur gett upphov till nya underkategorier till filosofin. Två av frågorna, som nog är bland de främsta, kan formuleras på följande sätt:
1. Vad är verkligt? (alltså vad som faktiskt existerar)
2. Hur kan vi nå kunskap om verkligheten? (denna fråga ger i sig upphov till frågan "vad är kunskap?").

Då sånt här kan diskuteras i all evighet (de har redan diskuterats i över 2000 år), så tänkte jag inte försöka ge ett svar här, utan istället bara belysa svårigheter som finns då man försöker hitta ett svar. Idag kör vi på fråga 1, annars blir det en mindre uppsats här. Verkligheten är ju något som vi tar för givet. Men börjar man fundera på saken så blir det allt svårare att komma fram till ett vettigt svar. Problemet ligger i att alla sinnesintryck i princip bara är elektriska signaler som tolkas av vår hjärna. Det är därför omöjligt att avskriva möjligheten att det egentligen inte finns någonting alls utan för min egen hjärna. Följden av detta är att jag i princip aldrig kan vara 100% säker på att någonting förutom jag själv existerar. Detta är vad Descartes kom fram till genom sitt metodiska tvivel. Det enda han inte kunde tvivla på var att han själv var en tänkande sak. Av detta drog han sedan lite konstiga slutsatser, men hur som helst. Vissa av er känner kanske igen lite av problemet från filmen The Matrix. En film full med filosofi, religion och annat gött (action i slow-motion t.ex.). De flesta nu för tiden är dock antagligen inte längre skeptiker i den höga utsträckning som man kan vara (med andra ord att betvivla att någonting finns överhuvudtaget).

Däremot är det nog så att vi har börjat inse att vi nog inte kan komma åt den objektiva verkligheten, just för att allt runt oss blir tolkat av vår hjärna. Färger, lukter och ljud t.ex. Då vi aldrig kommer undan vår egen subjektivitet så finns förslag att vi istället för att försöka beskriva verkligheten "som den är i sig själv" så bör vi fokusera på att förklara vår upplevelse av verkligheten. Alltså förklara upplevelsen i sig, och i stort sett strunta i vad som ger upphov till den. Detta är något som till viss del glidit ifrån filosofin och över till kognitionsvetenskaperna. Även detta är lite av en trend för filosofin. När metoden för att empiriskt undersöka något, eller när man når ett svar så kallas det inte längre för filosofi utan då har det blivit något annat. Ta bara naturvetenskaperna som ett exempel. Från början var de delar av filosofin, men när de blev tillräckligt empiriska så blev de egna vetenskaper (och tur är väl det, filosofi som område är idag gigantiskt nog). Vet inte riktigt om jag fick sagt det jag ville få sagt här idag, men förhoppningen är att få er läsare att inte avfärda filosofi utan att tänkt på saken, och kanske framförallt att ni lär er att allt som är flummigt brukar klassas in under filosofi - helt felaktigt!

Svenska tjejer och vad som händer med alkohol.

Svenska tjejer är ett märkligt släkte. Inte alla enskilda tjejer, men som grupp av människor. Generellt sett så är dom bland de vackraste i världen, förutom när dom går. De flesta svenska tjejer går som killar! När dom står stilla så är de supermodeller, men när dom börjar röra på sig så försvinner magin. Det blir lite som att stänga av ljudet i en skräckfilm. Man börjar undra om det är seriöst eller bara på skoj. Som tur va så är det väl ungefär den enda svagheten där. Förutom då "fjortisheten", som verkar leva kvar längre hos tjejer nu för tiden. Testa bara att åka tunnelbana/pendeltåg fredag eller lördag kväll. Dom kommer finnas där. Speciellt nu i studenttider. Skrikiga, luktar illa (pssst, en halvliter parfym är för mycket!) och med dålig balans. Jag vet att dom är 18 eller 19 (för dom har tagit studenten), men det verkar dom ha glömt. Tjejer går i barndom när dom blir berusade. Då är det bättre att vara kille, för då händer något av följande:

1 - Du älskar alla
2 - Du vill visa hur stark du är
3 - Du vill sova
4 - Du vill äta
5 - Du vill ragga

Det fantastiska med det är att alla utom den första är riktiga instinkter. Tjejer tappar 4-6 år på fyllan, killar tappar ungefär 10000. Vi ska ju alltid vara värst, så varför inte här också? Den absolut största fördelen med att vara kille jämfört med att vara tjej är dock att 95% av all TV-reklam inte är riktad mot en, med målet att få en att känna sig ful/tjock/ensam och att produkten kan åtgärda allt det! Reklam riktad mot killar är mer av typen "använd det här rakvattnet så kommer du snart ha ett harem och ett garage fullt med sportbilar!". Känns bättre.

Det känns märkligt

Jag har försökt hålla det här till en relativt opersonlig blogg än så länge. Men idag var jag på Psykologiska Institution för vad som antagligen var sista gången någonsin. Känslomässigt är det nu väldigt märkligt. Samtidigt som jag är nöjd med att i stort sett vara klar med min utbildning så känns det också lite tomt. Den där känslan av "jaha, vad ska hända nu då?" har börjat komma smygande (trots att jag inte är riktigt helt färdig, lite ändringar måste göras på examensarbetet innan jag är helt klar). Senast jag kände så här var när jag tog studenten (för alldeles för många år sen). Då visste jag inte heller vad som skulle hända. Jag antar att det blir så här konstigt när man når ett mål som känts väldigt avlägset och nästan ouppnåeligt.

Efter dagens urladdning (först sitta med på 4 andra opponeringar innan jag blev opponerad på i drygt 2 timmar) så är skallen helt slut. Imorgon blir det en återkomst till vanliga jaget, hoppas jag...

Riktig musik!

Jag är en av dom där som jag gärna läser låttexter när jag lyssnar på låtarna, och som fokuserar på just vad texten säger. Det jag kommit fram till är att dagens riktiga poeter är låtskrivarna. Då menar jag då inte de larviga popstjärnornas låtskrivare, med fina texter som "eh eh, cherry cherry, boom boom" (från Lady Gaga) utan de som faktiskt har tänkt till lite. Vill man ha bra texter så kan jag rekommendera punk, hårdrock och till viss del rap. Bland de bästa inom punken är NOFXs texter. Eller vad sägs om såna här fina saker:
"Darwin's rolling over in his coffin - the fittest are surviving much less often"
eller
"Anything that is your holy or sacred, I'm gonna desecrate and use in jest
but you'll never hear a crack about Mohammed, 'cause I don't wanna get shot in the chest!"

Där finns det ju uppenbarligen en tanke bakom texterna. Det sorgliga är ju att musiken som oftast når ut till den stora massan är rent ut sagt jävligt korkad. Kommersiellt trams. Det ska gå fort att producera och ska vara lätt att lyssna på. Märkligt att väldigt få verkar exempelvis ha tänkt på hur snabbt vinnaren av Idols första skiva släpps. Musiken är redan skriven, texten är klar. Dom väntar bara på att dom ska få en vinnare som kan sjunga texten i studion. För att citera Metros reklam: "riktiga artister går inte på audition, riktiga artister skriver sina egna låtar". Kan bara hålla med. De artister som verkligen är duktiga musiker behöver inte TV-programmen för att slå igenom med sin musik!

Så nu när vi ändå är igång med musik, så kommer här veckans topp 5 låtar!

1. Danko Jones - Had Enough
2. The Hives - Won't Be Long
3. Franz Ferdinand - Evil and a Heathen
4. Godsmack - Shine Down
5. The Hives - Well Alright!

Lyssna på dom! Det är riktig musik.

Djupa andetag, slappna av.

Ok, så jag är i princip klar med skolan för den här terminen nu. Dags att börja slappna av, njuta av lite ledighet innan sommarjobbandet sätter igång. Lättare sagt än gjort! Det verkar som om att kroppen inte längre kan sova längre än till ungefär kl.8... vilket inte känns som särskilt mycket semester. Igår gick jag och la mig kl.01, i ett försök att sova lite längre idag. Gick väl lite sådär kan man säga. Kl.07:50 vaknade jag, och kunde inte somna om. Påminner mig om ett textstycke av C. Vreeswijk:

"Kan du inte sova?
Har du sömnbesvär?
Sömnen är en gåva,
Som sig själv förtär."

Hoppas på att jag kommer sova ordentligt imorgon istället! Men har inte allt för höga förhoppningar där. Fortfarande en massa tankar som snurrar i skallen, då jag ska försvara min uppsats på torsdag. Efter det kanske lugnet kan infinna sig igen? För att inte kunna sova ordentligt är en riktig pina. Man blir stressad av att inte sova, och kan inte sova för att man är stressad. Ond cirkel som bör brytas!

Men i lite positivare tankar så ska jag alldeles strax bege mig in till stan för att ta en öl med en kompis, snacka skit och titta på folk. Kommer förhoppningsvis ge upphov till en bra idé för morgondagens inlägg här - lite idétorka just nu. Bättring är dock på gång!

bacillskräck?

Idag på pendeln kom jag att tänka på ett märkligt fenomen, som man ser lite här och där. Folk har en tendens att borsta av sätet innan de sätter sig ner på bussen/pendeln/tuben... med handen! Detta tycker jag är ett mycket konstigt beteende. Det verkar alltså så att vi inte vill sätta oss på nåt skräp eller så (vilket är förståeligt), men vi har inga problem med att ta i skräpet (vilket är det konstiga). Jag menar, vi har ju ändå kläder på oss - så där är det bara dom som kan bli lite smutsiga. Handen är ju här "oskyddad", och många som åker kommunalt kommer ju sedan att skaka hand med andra, och även äta, innan de hinner tvätta händerna. Nu kanske det låter som om att jag har bacillskräck, vilket är helt fel. Jag tycker bara att det är märkligt att vi verkar vara mer beskyddande över våra kläder än våra händer, och därmed vår hälsa. Har vi verkligen blivit så ytliga att kläderna är det viktigaste?

För visst finns det ett samband mellan att tvätta händerna och ens övriga hälsa. Det var ju den stora fördelen med svininfluensan - den fick folk att börja tänka på sin hygien (nästan överdrivet mycket). Men detta ledde ju till att vi i vintras knappt drabbades av vinterkräksjukan. Överlag är det alltså inte svårare än så. Tvätta händerna och stanna hemma om du är sjuk - så minskar spridningen av diverse sjukdomar ganska rejält. Är det dock inte lite märkligt att det krävs något som, av media, framställts som extremt farligt för att få oss att ha lite vettig hygien? Själv vaccinerade jag mig aldrig mot svininfluensan och, uppenbarligen, lever jag fortfarande. Fick ett par gånger förklara mitt beslut att inte vaccinera mig. Kan ju dela med mig av den här också. "Vanliga influensan" är dödligare än vad svininfluensan var/är. Det stämmer faktiskt. Varje år dödar influensan väldigt många människor. Men eftersom den gjort det så länge så är det inte något som media bryr sig om längre, så då tror vi vanliga människor att den är ofarlig. För sanningen är ju den att för de flesta av oss är den inte dödlig, precis som svininfluensan, men vissa som redan har andra sjukdomar kan den vara livshotande. Tyvärr är det ju så att det endast är nya saker som rapporteras i media, och svininfluensan var ett utmärkt sätt att skrämma upp folk och få dem att köpa lösnummer av tidningarna där "experter" gav sina åsikter och tips på hur man kunde skydda sig. Jag kan nästan slå vad om att t.o.m. Jan Guillou uttalade sig om svininfluensan. Nej då, använd sunt förnuft och tänk lite på hygienen så kan ni alla känna er lite tryggare när nästa "livshotande sjukdom" sprider sig som en löpeld i media!

Mors dag.

Dåligt med inspiration idag, mycket att tänka på just nu. Så blir helt enkelt att påminna alla att det är mors dag idag, så fira era mammor och var glada att ni har dom! Själv så ska jag över till min för en middag ikväll.

Imorgon kommer ett ordentligt inlägg, det lovar jag!

Dags att tävla mot djur på lika villkor!

Vet inte hur många som sett den nyheten, men för en tid sedan så var det en matador som under en tjurfäktning tappade balansen och blev därefter stångad av tjuren. Ena hornet gick genom käken och ut genom kinden. Rätt åt matadoren tycker jag. Man kommer ju att tänka på den gamla dengan man fick höra som liten: "ger man sig in i leken får man leken tåla". Det gäller tydligen inte här. Tjuren avlivades, och matadoren vårdas på intensiven. Inte helt schysst kan man tycka, med tanke på att tjuren faktiskt vann - mot alla odds. Jag skulle själv aldrig kunna tänka mig att titta på tjurfäktning. För mig är det djurplågeri och en helt bisarr form av underhållning som borde tas bort. Om den nu måste finnas kvar, så gör det hela lite mer rättvist. Bara en matador mot en djur. En mot en, och inga hjälpmedel (så som exempelvis svärd). Då vore det lite bättre, men fortfarande inte bra. Fast vi människor är väl inte direkt kända för att vilja tävla på lika villkor...

På tal om det så läste jag en rolig artikel, med lite samma tema idag. Det var någon professor någonstans (eftersom det var i Aftonbladet eller Expressen så var ju betoningen på professor, så det är det jag minns) som inte var särskilt imponerad av Usain Bolt. Han (professorn alltså) påpekade helt enkelt att jämfört med andra djur som kan sprinta så är människor inte speciellt imponerande. Vi är rent av ganska dåliga. Han tog upp att exempelvis lejon kan springa betydligt fortare, betydligt längre. Fast det roliga med hela artikeln var det faktum att på 100 meter skulle Bolt förlora mot en ekorre. Jag skulle betala för att se det loppet!

Överanvända ord...

Jag har sagt det förut, och jag lär väl säga det igen, men media överanvänder (och förstör) vissa ord. Tänkte att vi går igenom ett par av dem här och nu. Det första är "hemlig". Jag tar ett exempel från Aftonbladets nätupplaga idag, "Madeleine bjuder in till hemlig fest". Seriöst... "hemlig fest". Jo verkligen hemlig, eftersom den står på Aftonbladets förstasida! Om något står på en officiell hemsida, som dessutom är populär, är det väl inte direkt en hemlighet längre? Jag tycker att en hemlighet är något som inte så många vet om, och som inte många ska få reda på. En förstasidesnyhet är knappast en hemlighet. Efter att tittat igenom skvallerliknande nyhetssidor så verkar det som om att de använder ord som "hemligt" när de i princip hittat på en nyhet. Artikeln innehåller allt som oftast inget av egentligt nyhetsvärde, utan är skvaller eller bara rykten som de behandlar som fakta.

Ett annat ord är "super", och då menar jag inte super som i "dricker stora mängder alkohol". Alldeles för mycket är super nu för tiden, i alla fall om man utgår ifrån tidningarnas rubriker. Vi blir överösta med nya supermetoder, supermobiler, superpriser, supersemestrar och superhemliga saker. Om man sedan läser igenom artikeln så är det oftast ingenting speciellt alls så det känns som om att, precis som med hemligt, så är det bara ett ord som sticker ut för att locka intresse. Antingen det, eller så är vi på mentalt avslagna att vi blir väldigt imponerade av det mesta nu för tiden - och därmed anser att allt som inte är vårt tråkiga vanliga vardagsliv är super. Usch och fy! Det är nästan lika illa som när folk använder svåra ord för att framstå som smarta. Någon som är riktigt smart behöver inte använda de svåra orden, utan kan använda ord som alla förstår. De som använder de svåra orden är de som läst någonting ett par gånger och inte riktigt förstått men som kommer ihåg hur det var formulerat.

Lite positivt

Jaha, har varit mycket klagande från min del på sistone - så är väl kanske dags att vara lite uppåt. Solen skiner, om ungefär 2 veckor har jag en universitetsexamen och den 20e juni ska jag hälsa på brorsan i Frankrike. Mycket positiva saker! Vi tar väl helt enkelt en sak i taget då.

Solsken. Värme. Glädje. Sambandet finns där. Allt blir lättare när det är bra väder. Det är nästan lite roligt att vakna och gå upp på morgonen! Man ser fram emot att göra saker, även om det bara är enkla saker som att ta en promenad för att rensa skallen mitt i allt plugg. På tal om det så har all nervositet släppt. Jag är helt säker på att min uppsats är tillräckligt bra (lämnade in den för opponering i måndags), och känns som om att jag har en rätt bra opponering på gång. Jag tror faktiskt nästan att jag inte hade känt såhär om vädret hade varit sämre. Det kanske inte gäller för alla, men jag blir i alla fall väldigt påverkad av det.

Så, nästa punkt - ta examen. Det känns helt sjukt. Att faktiskt ta examen har alltid känts väldigt avlägset, och något som kommer att "hända sen". För er som har tagit studenten så vet ni hur det känns när det avlägsna målet är väldigt nära. Så känns det för mig, igen... Fast känns nästan bättre den här gången. Nu har jag ett klart mål, något att fortsätta sikta mot. Efter studenten kändes det nästan bara tomt och konstigt - eftersom jag då inte hade en aning om vad jag skulle ta och göra då. Så sammanfattningsvis kan jag väl säga att just nu känns det som studenten 2.0.

Slutligen då, åka till Frankrike och hälsa på brorsan. Alltid trevligt! Passet är fixat, jag är ledig från jobbet då - och även om det bara blir en 3-dagare så är det i stort sett det enda jag har planerat för den här sommaren. Det gör ju att man ser fram emot det ännu mer. Fast mest är det väl så att det är sista gången jag kommer träffa brorsan (om han inte kommer hem nåt innan han flyttar tillbaka till NZ) på typ ett par år - så man får passa på att göra det mesta av det!

Skönt med mål, som är uppnåeliga och inte allt för framtida, att se fram emot! Imorgon tänkte jag nog släppa fram skeptikern, cynikern och misantropen i mig - men idag är det positivt. Så njut av solen, värmen och ta hand om varandra!

Trolleri, lurendrejeri och bedrägeri

Har lite smått börjat leka runt med korten igen. Trolleri är kul. Man får ju lura folk, och ju mer man lurar dom ju gladare blir dom! Det är väl en av dom få tillfällen där folk vet redan innan att dom kommer att bli blåsta, och inte har något emot det. Mycket märkligt egentligen... Om man säger till innan att det bara är ett trick så är det visst ok. Däremot finns det ju riktigt fula fiskar där ute också. Såna som blåser folk på pengar genom att köra diverse olika trick, av typen "gissa vart ärtan ligger" och liknande. Men de allra värsta är såna som kör mentalism (alltså typ tankeläsning), och säger att det är på riktigt. Det finns ännu inga som helst bevis för några övernaturliga psykiska krafter! Det finns ett par riktigt intressanta klipp på nätet rörande såna saker. Jag kan rekommendera att kolla upp James Randi, samt Richard Dawkins som intervjuar Derren Brown. För övrigt kan jag verkligen rekommendera att kolla upp mycket av det som Derren Brown gjort, då han är fruktansvärt kunnig på hur det mänskliga psyket fungerar och är riktigt duktig på att manipulera människor (vilket kan få folk att tro att han har övernaturliga krafter, men allt är bara tricks). Helt enkelt en riktigt duktig mentalist (som ordet används inom trolleri).

För övrigt är jag nästan lite fundersam på om kunskap inom trolleri gör att man blir mer skeptisk till övernaturliga fenomen. När jag ser någon som försöker hävda att dom kan prata med andar, läsa tankar eller som besitter telekinesi så blir jag inte särskilt imponerad, utan börjar istället tänka "hmm, undrar hur det där tricket går till...". Lägg sen till kunskap inom psykologi, bland annat hur vi människor alltid försöker hitta mönster i vår omgivning (t.ex. när vi tycker att ett moln helt klart ser ut som en hund), så har man en hel ammo för att vara kraftigt skeptisk till övernaturliga fenomen, och kanske framförallt parapsykologiska saker. Det är ju faktiskt bara trolleri, fast dom säger att det inte är det... Vilket betyder att det är rent lurendrejeri.

Det finns inga spöken, varulvar eller vampyrer (om man inte pratar om fladdermössen d.v.s.)... Det som däremot finns, är en fullständigt vettig förklaring. Så var snälla lite skeptiska till det ni ser på TV, för mycket av skräpet där är bara bedrägeri...

Kunskap är makt.

Som rubriken säger, så är kunskap faktiskt makt. Åtminstone en sorts makt. Vissa verkar inte tro att det faktiskt är så, så jag har funderat på hur man kan visa att det faktiskt är så. Jag tror att jag kom på en hyggligt pedagogisk förklaring... Att kunskap är makt ser man på hur maktlösa okunniga personer är. Ta folket i Nordkorea som ett exempel. De bombarderas av ständig propaganda om hur strålande och fantastisk deras ledare är, samtidigt som de hålls okunniga om hur det egentligen står till. Därför är de maktlösa när det kommer till att försöka filtrera bort lögnerna från sanningen i vad som sägs på TV och i radio t.ex. Det är väl knappast någon som på allvar tror att första gången Kim Jong Il spelade golf så gick han en 18-håls bana på 19 slag (alltså hole-in-one på alla hål utom ett...)?

Det som jag tycker är skrämmande är att medan vi skrattar åt sådan propaganda som är en uppenbar lögn, så sitter vi ändå här i Sverige och tar emot en massa andra information - till stor del utan att vara det minsta kritiska. Det verkar som om att vi för det mesta litar blint på det som sägs i TV, vilket faktiskt är ganska farligt. Ta hela grejen med global uppvärmning som ett exempel. Det nämns nästan aldrig att det finns lika många rapporter som säger att vi inte påverkat klimatet, som de som säger att det är vårt fel. Om man tänker på saken så blir det nästan ologiskt att tro att det enbart är människor som påverkat klimatet. Temperaturen varierar över tid. För ett par tusen år sedan så var Sverige (och stora delar av åtminstone norra halvklotet) täckt av is. Istider kommer och går, helt naturligt. Och om teorierna rörande vad som kommer att hända om temperaturen fortsätter att stiga stämmer, så kommer detta leda till en ny istid. Hemskt för människan, men fullt naturligt. Jorden har varit med om en hel del, långt innan människan fanns. Jag menar, någonting dödade i stort sett allt djurliv på planeten för ett tag sen (när dinosaurierna dog ut). Inte var det väl dinosauriernas användande av aluminiumburkar, plastpåsar och behov av att ta bilen överallt som ledde till deras utrotning?

Naturen är hård och skoningslös, men allt fortsätter. Förändring är inte alltid dåligt. Därför har jag svårt för organisationer som håller på och ska "rädda planeten". Vilket arrogant skitsnack! Planeten mår hur bra som helst, däremot är människans mysiga tillvaro på väg åt skogen. Alla som vill "rädda planeten" kan ta och börja vara lite ärliga tycker jag och faktiskt säga "förhindra all förändring som kan vara till nackdel för oss människor". Vissa verkar dock vara intresserade av att bevara allt liv som det är just nu, och de kan lägga till "och alla andra nu levande arter" på slutet där. Men tro inte att livet kommer försvinna med människan. Evolutionen är nämligen så fantastisk att andra arter kommer att anpassa sig och fortsätta leva. Så egentligen gör vi väl resten av livet här på Jorden en tjänst genom att försöka utrota oss själva? Vi är ju faktiskt aningen lika parasiter i vårt sätt att vara, speciellt om man jämför med andra däggdjur.

Tänkte avsluta med ett fint citat från T. Pratchett:
"the real equation is: knowledge = power = energy = matter = mass."

Saknad.

Idag skulle en av mina absolut bästa vänner under min uppväxt ha fyllt 24 år. Dock dog han av en överdos den 23e februari för 2 år sedan. Just den här tiden på året så saknar jag honom. Det svärtar tyvärr ner den underbara inledningen på sommaren, men jag tycker att det är viktigt att inte glömma. Jag säger inte att man ska hänga kvar vid de hemska minnena och saknaden, utan minns med glädje. Minns alla de saker som fick dig att skratta. Jag tänker på alla de positiva spår som han lämnat kvar i mig (och antagligen många andra)... Mitt intresse för film, för musik, för spel... Intressen som nu har växt till mina främsta. Jag minns att det var han som introducerade mig till författaren Terry Pratchett, som nu är en av mina absoluta favoritförfattare. Om jag kunde skriva som Pratchett så vore jag en ypperligt lycklig man. Jag kommer ihåg hur han och jag åt piri-piri för att se om dom verkligen var så starka som folk sa (det var dom, vi grät och drack gigantiska mängder mjölk). Jag minns även hur han aldrig var dömande, utan alltid var villig att resonera för att själv förstå och för att kunna diskutera... också drag som verkar ha smittat av sig, åtminstone så försöker jag.

Dock finns det ett mörkt minne som lever kvar, där i bakhuvudet någonstans. Det var sommaren 2007, jag har för mig att det var början av juni. Jag var alltså relativt nyligen hemkommen från resan, och hade under resans sista veckor börjat få kontakt med honom igen - via sms och ett mail då och då. Det verkade som om att han hade börjat sköta sig lite bättre, han ville sluta med drogerna och han ville träffa mig igen. Jag hade nämligen sagt att jag inte ville ha något med droger och så att göra, så jag bad honom att aldrig prata med mig om det och jag sa att jag inte ville träffa honom när han tagit droger. Nu i efterhand inser jag att han måste ha haft en ganska ordentlig respekt för mig, för när vi hade kontakt och när vi umgicks så höll han sig ren. Men i alla fall då, så där i början på juni så ringde min telefon. Det var han. Jag blev lite nervös, det var ju ett tag sen (över ett år) som jag pratat med honom, samtidigt som jag blev glad. Min bästa kompis från det att jag var ungefär 10-11 tills de att jag var runt 17, ringde ju till mig. Så jag svarade, och fick en smärre chock. Det lät som en gammal man, inte som en 21-åring. Det var någonting i rösten och i sättet han pratade som skrämde mig. Han ville ses och lät väldigt glad att få prata med mig. Jag var så rädd och överraskad av hans röst så att jag vågade inte. Jag ljög och sa att jag inte hade tid just den dagen. Jag bad honom att höra av sig nästa vecka, då tänkte jag att då kunde jag ha vant mig vid tanken på att han kanske är väldigt annorlunda. Men jag hörde aldrig av honom igen. Hörde ingenting om honom. Inte förrän hans mamma ringde till min mamma och berättade för henne vad som hänt, och när begravningen skulle vara.

Senare fick jag veta av hans föräldrar att han pratat mycket om mig. Nu i efterhand tror jag att han aldrig hörde av sig igen för att han gled tillbaka i missbruket, och visste vad jag tyckte om det - så han väntade. Tyvärr så gick det sedan som det gick. Så även om de flesta minnena är väldigt positiva, så kommer jag nog alltid minnas att det sista jag sa till en av mina bästa vänner var en lögn för att jag inte vågade träffa honom. Det är något jag får leva med, och lära mig av.

Grattis på födelsedagen min vän, du är saknad.

Svenskhet...

På vägen hem idag funderade jag lite på vad det faktiskt innebär att vara svensk. Vad är typiskt svenskt? Försökte komma på lite typiska svenska drag och egenskaper. Men, svensk som man är, så var det väldigt mycket lättare att komma på negativa saker. Rädslan för att någon främling ska sitta nära på bussen, och då kanske t.o.m. börja prata med en. Eller kanske vår nästan sjukliga fobi för att störa. Det är nästan som om att något inom oss har gått i baklås. Tänk tillbaka ungefär 1100 år. Då var vi s.k. vikingar (en gammal merit som vi verkar tro att vi fortfarande kan leva på). Vi plundrade och slogs i en relativt stor utsträckning, dock mest österut... det var danskarna och norrmännen som härjade mest i västra Europa. Men hur som helst, även långt senare än vikingarna så var Sverige en ganska fruktad stormakt. Vi krigade hejvilt i områdena kring Östersjön, mot ryssarna, och ja... en hel del folk. Men nu då? Det är väl bara Schweiz som gör mer för att prata och aldrig säga något egentligen, ifall att någon nation skulle ta illa upp. Det tragiska, eller kanske komiska, är väl att jag är så väldigt trött på de negativa sidorna av svenskheten, men är lika bunden av dem. Jag dyker väldigt sällan upp hos någon helt oväntat, ringer alltid först, vill inte vara för tidig - och absolut inte vara sen!

Lagom är onekligen det ord som bäst sammanfattar svenskhet. Grova skämt skrattar vi åt, om dom inte är för grova - de ska vara lagom grova. Vi tycker om att äta och dricka... lagom mycket. Det är alldeles lagom långt dit, så det blir ett perfekt resmål. Att "lagom" allt mer har blivit vår måttstock för "perfekt" är egentligen ganska skrämmande. Det är skrämmande för att vi har börjat tycka det om även de positiva sakerna. Vi vill vara lagom lyckliga, ha lagom med pengar, lagom mycket tid med familj och vänner, ha det lagom roligt (observera att dessa bara är exempel, jag säger inte att lycka = pengar = fritid = roligt... fast nu när jag ser det så verkar sambandet finnas där). Är det nästan inte dags att vi tar en paus från att vara så fruktansvärt neutrala och lagom? Jag tycker vi börjar säga vad vi tycker, står för det och rent ut sagt skiter i om vi har lagom starka åsikter i frågan!

Vad tror du på?

Något mycket märkligt verkar ha hänt. Nu för tiden, när vi lyckas förklara allt mer via vetenskap, och det verkar vara allt mer orimligt att tro på övernaturliga fenomen så verkar det nästan vara lite fult att vara en skeptiker. Jag är en väldig uttalad skeptiker, jag tror på sådant som kan bevisas och är väldigt skeptiskt till allt övernaturligt. Då jag även studerat en hel del filosofi, så är jag även skeptisk i många filosofiska frågor. Moral och etik t.ex. Där tror jag inte på någon sorts objektiv moral. Det är subjektivt. För om man tittar på bevisen så finns det ju ingenting som talar för att moralen är objektiv. Det är bara att titta på hur teorier på området har varierat från kultur till kultur och över tid. Då jag diskuterat sådana saker som religion och moral med folk så blir det tydligt att det nu för tiden nästan är fult att inte tro på något övernaturligt. För det mesta verkar detta bero på underliga, och ologiska, slutledningar.

Till skillnad från många andra skeptiker och ateister så har jag dock inga som helst problem med att andra människor tror på diverse gudar, andar, spöken, eller vad de nu vill. Det verkar ju ge en tröst att ha en stark tro i att det finns en högre mening med allt och att vi är skapade med en syfte. Också tanken på en odödlig själ bör ge tröst. Att inte dö när man dör låter som en lockande, om än ologisk och konstig, tanke. Min världsbild kan anses vara kall och hård. Jag förstår det. Att det är en härlig slump att vi finns till, med det enda syftet att föröka oss och leva vidare samt att det bara tar slut när man dör ger ingen särskild tröst i jobbiga stunder i livet. Men å andra sidan så är det där bara att plocka fram de mörka sidorna, för att sedan jämföra med de ljusare sidorna hos religion. Varför inte vända på det hela och göra en lika orättvis jämförelse åt andra hållet? Vad sägs om att jämföra hotet om ett evigt helvete (bokstavligt talat) & omöjligheten med fri vilja mot att man bara har ett liv så det gäller att leva nu, att verkligen njuta av att just Du faktiskt lever? Ska man jämföra så ska man göra det på lika villkor.

Fick för ett tag sen frågan "Vad tror du på?". Det enkla svaret: kunskap och sanning.

Nu när vi ändå är igång med politik.

Bland alla politiker i Sverige så finns det framför allt en som verkligen sticker ut. Tomas Bodström. Tyvärr (för honom) är det inte på ett positivt sätt. Förutom att vara politiker så är han nämligen även författare, advokat och nu ska han även ställa upp i nystarten av Fångarna På Fortet. Mitt under en valkampanj. För min del känns det lite märkligt redan innan att han hinner göra sitt jobb som politiker på hög nivå, skriva böcker och driva sin advokatfirma. Att han nu även då alltså ställer upp i ett lekprogram i TV känns lite märkligt. I mina ögon är politiker ett heltidsjobb, åtminstone på den nivå som Bodström befinner sig. Sköter han verkligen alla sina jobb så bra som han borde? Det kan jag inte ge svar på, men det känns ju som om att tre/fyra heltidsjobb är lite för mycket för en person. Sköter han inte alla sina jobb så ska han helt enkelt inte heller ha betalt för dom. Detta gäller naturligtvis inte enbart Bodström, utan det finns ju en hel del "höjdare" som sitter i flertalet styrelser och tar ut höga löner från dem alla. Man kan ju inte låta bli att fundera på hur väl de sköter sina jobb.

Jag kan gå med på att vissa yrken går att kombinera med andra, som exempelvis författare. På sin fritid kan man skriva (jag gör ju det just nu t.ex.) och ändå sköta sina andra åtaganden. När det däremot börjar handla om flera heltidstjänster där det handlar om att styra företag och/eller sitta i riksdagen känns det hela lite mer tveksamt.

Något som däremot inte är tveksamt är denna veckas topp 5 låtar, här kör vi:

1. Metallica - Creeping Death
2. Pain - I'm Going In
3. The Hives - Won't Be Long
4. Danko Jones - Home To Hell
5. NOFX - She's Nubs

Politiskt korrekt

Varför måste allt vara så fruktansvärt politiskt korrekt nu för tiden? Jag tror att det svenska neutraliteten har gått lite för långt. Nu verkar det som att vi är hemskt rädda för någon, vem som helst, ska ta illa upp. Ett hyggligt bra exempel är Svenska Kyrkans reklam, Konfa. För er som inte sett den så är det 6 stycken ungdomar på bilden, alla har en tröja som det står en bokstav på och tillsammans skriver de ordet "Konfa". Aha! Fast det är bara 5 bokstäver. Det är nämligen så att bakom två personer så står det en asiatisk tjej. Varför står hon där? Man ser ju inte vilken bokstav hon har på tröjan, och hon behövs inte för att skriva ut ordet. Ah, så ytterst politiskt korrekt. Reklamen innehåller: en mörkhyad kille, en ljushyad kille med ljusbrunt hår, en ljushyad kille med svart hår, en ljushyad och blond tjej, en ljushyad och brunhårig tjej, och sen till sist då den asiatiska tjejen. Alla grupper finns med i bilden, alla är välkomna. Men är det inte att ta det hela lite för långt när en i stort sett överflödig person är med i reklamen bara för mångfaldens skull? Med överflödig menar jag här bara att hon inte bidrar till att stava ut ordet.

När vi ändå är inne på det här så rekommenderar jag alla att titta på reprisen av gårdagens Efterlyst (finns på tv3play). På slutet får Leif GW en fråga från tittarna om varför vissa bilder och namn på misstänkta brottslingar publiceras medan andra censureras. Han gav sin teori om att det endast är "helsvenska" namn som publiceras, men utländska namn hålls hemliga. Detta för att undvika rasism. Hasse Aro (som beslutar vilka bilder och namn som ska publiceras) såg väldigt svettig ut och försöka hitta på någon löjlig förklaring om varför dom gör som dom gör. Själv tror jag att Leif GW hade helt rätt. Jag säger inte att det är något dåligt, men jämställdhet är faktiskt att vara lika för alla. Antingen ska allas namn och bild publiceras, eller ingens. Särbehandling (både positiv och negativ sådan) är inte jämställt. Tänk på det.

Är nyheter fortfarande nyheter?

Det verkar som om att vi svenskar blir allt mer intresserade (besatta) av skvaller och kändisar.Denna kändiskåthet har också spridit sig allt längre, kvällstidningarna föll för ganska länge sen men nu verkar det spridas allt mer. Allra värst är det dock som sagt i Aftonbladet. Eller vad sägs om följande rubriker (tagna idag):
- "Här är de nya lyxfruarna"
- "Den oväntade kärleksfrågan till Anna Bergendahl"
- "Så mycket satsar SVT på bröllopet"
- "Victoria Silvstedt tar över showen"
- "Filmstjärnan i slagsmål"
- "Ankas assistent har redan slutat"
- "Elin börjar plugga igen"

Behöver man säga så mycket mer? Vi svenskar är på tok för kändiskåta och det är dags att vi skärper till oss. De är bara människor! Det enda som är värre än alla kändiskåta är kändisarna som klagar på att dom aldrig får vara ifred. Dom har valt det där livet, och om inte folk skulle vara så intresserade av dem så skulle dom bara vara vanliga Svenssons, och då skulle dom inte tjäna sina pengar och leva sina liv. Man blir nästan lite illamående... Men i alla fall så tänkte jag avsluta med ett bra citat från Ricky Gervais. Efter att han slagit igenom med serien The Office så blev han tillfrågad av en reporter om han hade något bra tips för andra som vill bli kända. Hans numera klassiska svar:
"Kill a prostitute".

Tycker det sammanfattar ganska bra denna nya trend av att det är viktigare att vara känd snarare än vad man är känd för.

En komprimerad lektion i filosofi.

Ok, idag känner jag mig på lärarhumör. Så, jag tänkte att vi tar en liten lektion i lite grundläggande filosofi. Vi kan ju köra det som faktiskt är något att bita i tycker jag. Fri vilja t.ex. är något som de flesta av oss skulle säga att vi har. Intuitivt så känns det ju som om att vi styr över våra liv och tar beslut osv. Men börjar man titta närmare på problem, och klurar lite på saken, så verkar det bara som om att våra möjligheter till fri vilja blir mindre och mindre. Ett klassiskt problem är det med determinism. En kort definition av determinism kan vara: allt som händer är en konsekvens av tidigare orsaker. Med andra ord att allt är förutbestämt och det finns bara ett sätt som framtiden kan utspela sig på. Om determinismen är sann så har vi inte fri vilja. Dock är det även så att om determinismen är falsk så saknar vi fri vilja, eftersom: om tidigare saker inte orsakar framtida händelser så kan inte heller vi vara orsaker. Allt är bara slumpmässigt kaos. Detta var länge ett svår nöt att knäcka, men nu har någon sorts mellanväg hittats - som dock verkar ge upphov till fler frågor än svar (den ger bland annat upphov till en hel hög med frågor om metafysik och medvetandefilosofiska frågor) och jag orkar inte gå igenom alla problem med den just nu. Men jag tror nog att vi till viss del har fri vilja, jag ska försöka förklara hur jag ser på det.

1. Vi ställs inför val och kan fritt välja mellan dessa val, men:
2. Vi kan inte välja vilka olika alternativ vi har att välja mellan.

Därför tror jag inte att vi har en helt fri vilja, i den traditionella meningen. Skulle vi haft det skulle vi exempelvis ha kunnat välja vilken färg vi ska uppleva att himlen har. Däremot har vi så mycket fri vilja man kan räkna med, givet naturlagarna och att vi faktiskt är fysiska varelser som inte kan bryta mot naturlagarna.

Och sen för att ge svar på en fråga som många låtsas-filosofer verkar gilla:
Fråga: Om ett träd faller i skogen och ingen är i närheten - låter det?
Svar: Självklart. Enkelt fysik. Läs på om ljudvågor.

Svenskar och solsken

Solsken. Värme. Fantastiskt. Det är faktiskt riktigt skönt att känna att sommaren är på gång. Håller tummarna för att vädret håller i sig även nästa vecka, så att jag kan njuta av det "på riktigt" och inte behöva sitta inne för att jobba på uppsatsen. För det är något magiskt med solen och solens effekt på oss svenskar. Det är som att vi slutar vara svenskar. Vi ler. Vi pratar. Vi blir som vanliga människor. Jag kan lova att just nu går det att prata med en främling på bussen. Försök er på det en morgon i mitten av november. Det går helt enkelt inte.

I helt andra sammanhang så är vi dock fortfarande svenskar. Vi slog Kanada i hockeyn, så nu tror vi (eller åtminstone de inom media) att vi helt klart är bäst och guldfavoriter. Barcelona vann spanska ligan, så nu är Zlatan bäst i världen (trots att han inte fick spela från start). Inget fel på lite självförtroende, men när ska vi börja vara lite mer realistiska vad gäller förväntningarna inom sporten? Det verkar nästan som om att vi inte har något mellanläge. Antingen är vi blivande världsmästare eller så har vi kastat yxan i sjön. Antingen så är vi så sociala att vi verkar desperata eller så hatar vi (eller kanske är rädda för) alla andra. Det hela är intressant, men mycket märkligt. Borde kanske ha skrivit mitt examensarbete om svenskhet istället?

Festklädd, men inte festsminkad.

På vägen hem från affären idag så mötte jag en tjej. Jag såg att hon såg lite vilsen ut, och verkade vilja fråga mig något så jag stängde av musiken. Då utspelade sig följande lilla konversation:

hon: "hej ursäkta... vet du vart sickla kaj ligger?"
jag: "eh, sickla kaj?"
hon: "ja, eller nåt med sickla och där det går ett tåg man kan ta härifrån."

Efter det så förklarade jag vart saltsjöbanan och tvärbanan går ifrån. Sedan gick vi vidare åt varsitt håll. Jag kunde inte sluta fundera på det hela, och efter en liten stund kom jag på hur det stod till. Hon hade helt klart "spelat bortamatch", och kom inte ihåg hur hon gått från tåget till lägenheten. Denna slutsats baserar jag på ett par saker:
1. Hon var festklädd, men inte festsminkad
2. Hon kom ut från bostadsområdet
3. Hon hittade inte till tåget (som ligger ungefär 100 meter bort)

Så, vad kan ni då lära er av detta? Jo, spela inte bortamatch om ni är för berusade för att komma ihåg vägen - då är hemmamatch mycket bättre (men kanske inte möjligt). Alternativet är väl att inte gå hem med någon tomte, utan istället ta en som är tillräckligt snäll för att faktiskt förklara vägen.

Dom var dåliga, stökiga och ganska fula.

Det är fascinerande hur annorlunda man ser på världen när man är trött eller hungrig. På vägen hem från jobbet idag var jag nämligen både och. Kombinera detta med en varm buss som var tvungen att stanna (mitt i solskenet) p.g.a. broöppning. Mina medresenärer förvandlades till hemska varelser, som till viss del liknade människor. Utseende kan dock bedra. Dessa, saker, kan inte ha varit människor. Alla var nämligen fullkomligt fulla av fel. Någon hade lite för korta byxor, så man såg att strumporna inte var särskilt snygga. Någon annan hade en väldigt malplacerad mustasch. En tredje svettades alldeles för mycket. Den fjärde hade ett extremt ouppfostrat barn. Överlag så var mina medresenärer... Ja, dom var dåliga, stökiga och ganska fula. Nu så här i efterhand, med shorts på och vätskebalansen nästan återställd, så inser jag hur oerhört konstig man blir av trötthet, hunger och värme.

Men värmen ska man väl inte klaga på, egentligen... Idag har det ju varit en fantastisk dag. Solsken. Värme. Ljus. Får väl säga att det var en himla tur att man var instängd på jobbet från 7 till 16. Senaste väderprognosen jag såg sa i alla fall att det skulle bli en liknande dag imorgon. Håller allt tummarna för det!

Dom saknar glöd!

Har tittat lite, relativt ointresserat ska medges, på hockey VM (som jag tidigare sagt så är det ganska dålig hockey). Just nu när detta skrivs så spelar Kanada mot Norge. Eller, Kanada spelar hockey och Norge befinner sig också samma plan... Det blev just 12-1 till Kanada. Norge har, så klart, gett upp (och de gjorde nog det för ett par mål sen). Något som slog mig då var att expertkommentatorerna under detta VM är lite som Norge. Saknar glöd. Verkar ha gett upp. Man lyssnar helt enkelt inte riktigt på dem längre. Bättre var det under OS. Duon Härenstam & Wikegård var betydligt bättre. De såg till att underhålla om matchen själv inte lyckades med det. Dessutom så häver Wikegård ur sig så många "instant classics". Den som minns starkast var "dom åker runt och fyller år". Vilket inte sades under detta OS, utan en tidigare match när Sverige i princip la sig för att få lättare motstånd i nästa match (jag minns inte när detta var).

För att inte låta sport ta över ännu ett inlägg här så hade jag även tänkt ge ett stort tack till min handledare. En riktig vardagshjälte som gör det där lilla extra. Fler sådana vill vi se på universitetsnivå!